Melodikrysset nummer 5 2015

31 januari 2015 12:14 | Media, Musik, Ur dagboken | 11 kommentarer

Jag behöver faktiskt inte väckarklocka för att komma upp till Melodikrysset på lördagsmorgnarna – i morse vaknade jag redan sju. Det gör att jag hinner äta frukost och läsa våra tre morgontidningar innan det är dags att sätta i gång.

Genomgående behöver jag inte anstränga mig för våldsamt för att lösa krysset, men det finns alltid ett och annat som ligger utanför mitt så att säga spontana kunnande.

Hos oss står radion nästan alltid på, men den är inställd på P1, och även där är det främst nyheter och liknande jag mer aktivt lyssnar på. Det här bidrog till att det jag i dag hade lite problem med var den dubbelfråga som illustrerades med signaturerna till ”Tio i topp” respektive ”Rally”.

Annars är jag hyggligt kunnig på det mesta Anders Eldeman brukar spela utom möjligen då dansband.

Det betyder dock inte att jag tycker, att allt som i övrigt spelas i Melodikrysset är ljuv musik i mina öron. Nog har jag till exempel hört bättre versioner av ”Tomorrow” ur ”Annie” än den vi i dag hörde med Amy Diamond.

Och som mina läsare vet, tycker jag att även sångare som Magnus Carlsson och hans Barbados kan gå an – i dag hörde vi dem till exempel i ”Världen utanför”.

Kalle Moraeus är utmärkt både som musikant och programledare, framför allt det förra – men just ”O sole mio” är kanske ändå inte riktigt hans grej.

Monika Bring har jag sett/hört live i några olika sammanhang, och jag tycker fortfarande att det finns en viss charm över henne och Svenssons Treooo, när hon till exempel – som i dag – gör ”Du är min man.

En amerikansk underhållare/sångerska med bland annat armeniska rötter och med bibehållen charm är Cher (Cherilyn Sarkisian), som vi i dag hörde i ”The Shoop Shoop Song” (”It’s In His Kiss”).

Inte heller Bryan Ferry är dum – i dag hörde vi honom i ”You Can Dance” från ”Olympia”.

Cornelis Vreeswijk har jag allt av och med på skiva, så jag kan hans persongalleri, både Fredrik Åkare (som vi hörde besjungas i dag) och Polaren Per som efterlystes.

Och Povel Ramel har jag följt ända sedan mina mycket unga år. Alltså känner jag genast igen ”Det är de små, små detaljerna som gör det” och vet också, att den handlar om ur.

(Kan ni för resten Povels snapsvisa: ”Vi äter inte klockor men dricker gärna ur.”?)

Sedan återstår då att redovisa svaren på tre frågor, som utgick från i ordets vidare betydelse klassisk musik.

Dit vill jag föra även Gunnar Wennerbergs ”Gluntarne”, som jag regelbundet brukar få lyssna till i samband med Orphei Drängars Stor-OD på Uppsala slott – hustrun är så kallad moster i OD, så även jag brukar få delta i de här tillställningarna som har både musikaliska och kulinariska kvalitéer. I dag hörde vi Glunten och Magistern.

Som musikintresserade är hustrun och jag också bekanta med Giacomo Puccinis ”Madame Butterfly”.

Och romansen ur Lars-Erik Larssons – LEL – ”Pastoralsvit” var väl faktiskt vackrare än ganska mycket av det som spelades i dagens melodikryss?

Det senare inte menat som något nedsättande om den musik ur andra genrer, som ännu oftare spelas i Melodikrysset.