En löst sammanhållen skröna

Det finns mer än 20 böcker av Arto Paasilinna översatta till svenska. Jag har dem alla, har läst dem och också skrivit om många av dem. Paasilinna är en produktiv författare, ibland ojämn, någon gång rent av briljant.

Hans ”Volomari Volotisen ensimmäinen vaimo ynnä muuta vanhaa tavaraa” kom ut i finskt original redan 1994, men kom ut i svensk översättning av Camilla Frostell, ”Volotinens första fru och annat gammalt” först 2013 (Brombergs).

Kanske har dröjsmålet att göra med att det här är en samling ganska spretiga skrönor, löst sammanhållna av Volomar Volotinens samlarvurm, roliga i enskildheter men utan det sammanhållna flyt och den driv som utmärker riktigt bra böcker.

Volmar Volotinen är försäkringstjänsteman, mer besatt av sin egen samlarmani än av sitt arbete. Men det senare för honom både till olika delar av Finland och till andra länder, och överallt hittar han objekt som han införlivar med det som man väl får karaktärisera som hans privata museum. Där samlas gradvis sådant som marskalk Mannherheims löständer, Tarzans badbyxor, Lenins pälsmössa och Kristi nyckelben.

En granatkastare från andra världskriget med fullt användbara granater ställer till kaos när hans annars förbluffande lojala hustru, lotta men tyvärr inte utbildad på just det här, beslutar sig för att bränna av de farliga raketerna.

Hustrun, Laura, är för övrigt mycket äldre än Volotinen och avlider följaktligen under båtutflykten från Vasa till Helsinki i den sälbåt Volotinen har låtit bygga. Hustrulös men fortfarande ganska ung lägger Valdemar Volotinen till vid Salutorget i Helsinki.

Melodikrysset nummer 36 2014

Dagens melodikryss var, som så ofta när Anders Eldeman gör programmet inför publik, inte särskilt svårt.

Den enda svåra frågan gällde väl egentligen George Gershwin-marschen ”Strike Up the Band”, hämtad ur en musikal med samma namn. Här hörde vi den med Boston Pops.

Lite knepig kan nog enbokstavssvaret till vågrätt/lodrätt (vilket man nu behagar) 1 ha varit för somliga. Men inte för mig. Jag kände omedelbart igen Björn J:son Lindhs ”Brusa högre lilla å” med Janne Schaffer.

Resten var rena barnleken.

Mitt ordval här leder mig till att starta den här delen av redovisningen med en instrumentalversion av Alice Tegnérs ”Bä, bä, vita lamm”.

Men det som också bidrog till att göra det här krysset lätt var valet av kända låtar, artister och upphovspersoner.

Somliga av dem förekom för säkerhets skull två gånger.

Stikkan Andersson gjorde till exempel 1963 den svenska versionen av Lesley Gores ”It’s My Party”, kallad ”Leva livet” när Lill-Babs sjöng in den.

Lite senare fick vi, visserligen på finska, höra samme Stikkan Anderssons ”Är du kär i mig ännu, Klas-Göran?”, som samma Lill-Babs sjöng in 1959.

Stikkan Andersson leder oss ganska osökt över till Björn och Benny, Han var dock inte inblandad i deras musikal ”Kristina från Duvemåla” ur vilken Helen Sjöholm gav oss ett smakprov.

Lasse Berghagens ”En kväll i juni” har vi hört flera gånger tidigare i krysset – fast i dag fick vi höra den med Monica Bring och Svenssons Treooo.

Helt okänd i melodikryssammanhang är ju heller inte Povel Ramel och hans ”Gräsänkling blues”. I dag fick vi höra en instrumentalversion med Ulrik och Mikael Neumann, men jag har hört den så många gånger, att jag kan partier utantill, till exempel ”Min fru har rest till Mölle, till Mölle by the sea”.

Gräsänklingen där fick ju lära sig, att friheten kunde ta slut fortare än han hade anat, och den insikten kan man ju sammanfatta med Tomas Ledin-slutsatsen ”Sommaren är kort”.

Under min egen sommar har jag bland mycket annat också tittat på ”Allsång på Skansen” med Petra Marklund. Henne fick vi i dagens kryss höra i ”Händerna mot himlen”.

Fast om man i stället med Thomas Di Leva anser att ”Everyone Is Jesus”, behöver man ju inte rikta sig uppåt utan se på alla man har runt omkring sig.

För min egen del verkar döden ändå inte vara nära förestående. Men något tjall är det på hjärtat, så min hjärtdoktor som jag i går besökte på Akademiska tänker lägga in mig på observation någon gång under den närmaste månaden.

En sceniskt avskalad ”Trollföjten” – men med njutbar musik och dessutom humor

Wolfgang Amadeus Mozart skrev sin ”Trollflöjten” (”Die Zauberflöte”) 1791, och sen dess har den hört till operakonstens storverk. Själv såg jag den i Ingmar Bergmans berömda TV-version från 1974, och jag har senare kunnat återvända till just den uppsättningen, eftersom vi har den på skiva.

Man kan rikta intellektuella och rationalistiska invändningar mot ”Trollflöjten” – jag är ingen vän av frimureri och mysticism – men jämfört med många andra operaoratorier har den mycket mer av briljanta infall, är helt enkelt en väl berättad historia.

Musikens hus i Uppsala har ju ingen operascen, så när Kungliga Operan i går spelade ”Trollflöjten” (i översättning av Ulf Peder Hallberg) för uppsalapubliken, var det i en konsertant version, dock med vissa teatrala inslag. Till dem hörde ett tält, en märklig huvudbonad och en björn som visade sig kunna spela miniflygel. För regi och scenografi stod Ole Anders Tandberg.

När det gäller den moderniserade kostymeringen, signerad Maria Geber, är jag kanske inte lika förtjust. Scoutdräkter känns helt enkelt inte stilenliga, och till exempel Paminas (Elisabeth Meyer) klädsel skulle nog inte ha gjort mig lika tänd som Tamino (Conny Thimander) blev. Fast sedan måste ju även i den här uppsättningen de hotfulla makterna, till exempel Nattens drottning (Karolina Andersson), markeras med hjälp av hotfullt mörka och fotsida dräkter.

Karolina Andersson sjöng för övrigt Nattens drottnings aria på ett sätt som med all rätt fick dånande applåder av uppsalapubliken. Den jag i övrigt vill applådera bland dem som hade framträdande roller var Jens Persson som Papageno, och då syftar jag inte bara på hans sätt att spela rollen utan också på hans sätt att sjunga. Klockspelet gjorde också sitt till för att höja den här rollen, men ljudet kom där rimligen från orkestern. Ytterligare en av de agerande, en av dem i damtrion, skulle jag särskilt vilja ge beröm. Eftersom det program vi fick inte innehöll rollpresentationer med foton av aktörerna är jag inte helt säker på namnet, men eftersom hon var blond, tror jag – efter nätsökning – att det var Katarina Leoson.

Musiken, den sånguppbackande, ouvertyrerna och körpartierna, klingade väl under ledning av dirigenten, Stefan Klingele, som också vid väl valda tillfällen fick kliva in i handlingen, som utspelades aningen längre fram på scenen.

* * *

Birgitta hade först av alla köpt biljetter till den här föreställningen, och jag fick dem i födelsedagspresent när jag fyllde år i juni.

I presenten ingick också middag före föreställningen, och vi valde att gå på närbelägna Katalin. Det hela började lite snöpligt: Vi förstod inte att man måste gå till disken i rummet bredvid och själv beställa, och eftersom vi i motsats till alla andra gäster satte oss inne – de andra satt ute i solen – var det ingen som brydde sig om oss heller. Nå, till slut fick vi ändå de rikliga rostbiffslass med grönsaker och bröd vi hade beställt, även var sin Pripps blå lättöl – vi dricker inte starkare saker numera. Vi blev rejält mätta.

Från själva Konserthuset vill jag berätta om två kontakter som har med min blogg att göra.

Bredvid oss i konsertsalen satt en för mig okänd dam, som så fort hon passerade mig på väg till sin plats tackade mig för hjälpen med Melodikrysset.

Och sen, när föreställningen var slut och vi stod i en oändlig kö till rulltrappan och hissen, vände sig två herrar till mig och sa att det skulle bli intressant att se vad jag skrev på bloggen om föreställningen. Nå, lite fick de veta redan då.

Pressgrodor

hittade via Journalisten nummer 10 2014:

”Någon gång mellan tisdagen och onsdagen ska någon okänd ha tagit sig in i huset via altandörren. Kontakter och smycken stals ur huset.”

Smålands-Tidningen

* * *

”Jag har alltid tyckt att ordar är lite läskiga. Jag har sett dem som hemliga patriarkala sekter. Stora blodröda diamanter pryder händer på personer med maktbegär. Jag tror den här bilden kommer från deckarserien ”Morden i Midsomer”. Hur som helst fick jag en helt annan bild när jag träffade dagens jubilar. Hans order handlar mest om vänskap, alla emellan.”

Ystads Allehanda

Ytterligare en norsk opinionsundersökning som ger en annan bild av opinionsläget

En ny opinionsundersökning för Vårt Land ger på många punkter en helt annan bild än den norska TV2 för kort tid sen presenterade.

I den senare var Miljøpartiet De Grønne i vågmästarposition mellan blocken. Enligt undersökningen för Vårt Land går MDG visserligen fram med 0,1 procentenheter men hamnar med 3,9 procent strax under spärren, och även om partiet som nu skulle få ett lokalt mandat och detta skulle läggas till det samlade mandatutfallet för de rödgröna partierna, skulle det inte räcka till för att välta den blå-blå regeringen. Ändå ligger MDG bättre till än i valet 2013, då partiet fick 2,8 procent av rösterna.

Arbeiderpartiet går framåt även i den här undersökningen, med en procentenhet till 35,3 procent, att jämföra med partiets resultat i förlustvalet 2013, 30,8 procent.

Men partiets stödparti Sosialistisk Venstreparti, som i TV2-mätningen låg över fyraprocentsspärren hamnar i den här undersökningen med sensationellt låga 2,4 procent långt under spärrgränsen. Mycket tyder på att SV, som i valet 2013 fick 4,1 procent, har förlorat ganska många tidigare sympatisörer till MDG.

Också borgerliga Senterpartiet, som ingick i den AP-ledda koalitionsregeringen, tappar lite, 1,0 procentenheter, och hamnar då på 4,9 procent mot 6,2 procent i valet 2013.

Det lilla yttervänsterpartiet Rødt tappar 1,3 procentenheter och får då 1,2 procent, vilket är en liten gnutta bättre än i valet 2013, då partiet kom upp i 1,1 procent.

Det ledande regeringspartiet Høyre ökar med 0,4 procentenheter till 27 procent, aningen bättre än i valet 2013, då partiet stöddes av 26,8 procent.

Men i den här mätningen går även högerpopulistiska Fremskrittspartiet fram med 1,0 procentenheter till 15,1 procent, vilket dock fortfarande är under partiets valresultat 2013, 16,3 procent.

I den här mätningen är det det borgerliga stödpartiet Venstre som backar med 0,7 procentenheter till 4,8 procent. I valet 2013 fick Venstre, ett liberalt parti med miljöambitioner, 3,8 procent.

Däremot ökar Kristelig Folkeparti med 0,5 procentenheter till, också, 4,8 procent, mot 5,6 procent i valet 2013.

Socialdemokratiet tvåa igen i dansk mätning

Det går en smula fram och tillbaka i de danska gallupmätningarna.

I den senaste mätningen från Voxmeter ligger åter Socialdemokratiet på andra plats med 22,1 procent, 21,1 procent i Berlingske Barometer som väger samman olika mätningar från senare tid. Men partiets resultat i folketingsvalet 2011 var högre, 24,8 procent. Även den här mätningen är gjord före den här om dagen gjorda förändringen i regeringen.

Det betyder att den här mätningen inte heller fångar in att ledaren för Radikale Venstre Margrete Vestager då utsågs till Danmarks nya EU-kommissionär och att partiet fick ny ledare som övertar hennes post i regeringen. Enligt den här mätningen får det här socialliberala partiet stöd av 8,9 procent (8,3 procent enligt Barometern). Det är inte så långt från valresultatet 2011, 9,5 procent.

Socialistisk Folkeparti, som lämnade den här regeringen, får i den aktuella mätningen 7,3 procent, mer än i barometergenomsnittet, 6,8 procent. Så än är det en bit kvar till valresultatet 2011, 9,2 procent.

I den här mätningen får SFs främsta röstkonkurrent, rödgröna och feministiska Enhedslisten, 8,8 procent, lägre än barometergenomsnittet som är 9,5 procent. Enhedslisten fick 6,7 procent i folketingsvalet 2011.

Högerpopulistiska Dansk Folkeparti, som i vissa andra mätningar har haft mycket högre tal, får i den aktuella mätningen stöd av 18,9 procent mot 19,8 procent i Barometern. I valet 2011 fick partiet stöd av 12,3 procent.

Största parti även i den här mätningen är borgerliga Venstre med 23,4 procent – i Barometern hamnar partiet på 22,9 procent. Båda siffrorna innebär ett tapp jämfört med valet 2011, då partiet fick stöd av 26,7 procent.

Konservative Folkeparti ligger med 5,3 procent (5,7 procent i Barometern) aningen högre än sitt valresultat 2011, 4,9 procent.

Och Liberal Alliance, som i valet fick 5,0 procent, ligger i den aktuella mätningen på 4,6 procent, i Barometern på 5,1 procent.

De Gröna i nyckelposition enligt ny norsk opinionsmätning

Enligt den partisympatiundersökning TNS Gallup har genomfört för norska TV2 skulle blockneutrala Miljøpariet De Grønne hamna i vågmästarställning, om resultatet gällde ett stortingsval. Det borgerliga blocket får i den här mätningen stöd av 49,9 procent och 83 mandat, medan de rödgröna partierna tillsammans skulle få 79 mandat.

Miljøpartiet De Grønne skulle med 4,1 procent få sju mandat. I valet 2013 fick partiet bara 2,8 procent och hamnade därmed under fyraprocentsspärren men fick ändå ett lokalt mandat.

Det ledande oppositionspartiet, Arbeiderpartiet, ökar i den aktuella mätningen med 0,4 procentenheter och kommer då upp i 34,1 procent. I stortingsvalet 2013 fick partiet stöd av 30,8 procent.

Dess koalitionspartner Sosialistisk Ventreparti, som i valet 2013 fick 4,1 procent, har därefter haft en besvärlig period med opinionssiffror ofta under spärrgränsen. I den här mätningen går partiet fram med 0,3 procentenheter till 4,3 procent.

Senterpartiet, ett jordbrukar- och landsbygdsparti som också ingick i den förra, rödgröna regeringen, fick i valet 2013 stöd av 6,2 procent. Partiet har sedan haft meningsmotsättningar om kurs och också valt ny partiledare, men får man döma av att det i den aktuella undersökningen går fram med 0,3 procentenheter och hamnar på 5,3 procent, gillar flertalet av dess anhängare den kurs partiet har slagit in på.

Lilla yttervänsterpartiet Rødt backar med 0,7 procentenheter till 1,1 procent, vilket är exakt den andel av rösterna det fick i 2013 års val.

Det ledande regeringspartiet Høyre ökar med 0,1 procentenheter till 26,7 procent, vilket är strax under valresultatet 2013, 26,8 procent.

För dess koalitionspartner, högerpopulistiska Fremskrittspartiet, går det inte lika bra. Partiet backar med 0,3 procentenheter till 12,3 procent, vilket är en bra bit under valresultatet 2013, 16,3 procent.

För de två mittenpartier, som parlamentariskt bildar en del av underlaget för den blå-blå regeringen, går det högst olika.

Kristelig Folkeparti backar med hela 1,3 procentenheter till 4,9 procent. Partiets resultat i 2013 års folketingsval var 5,6 procent.

Uppåt, med en hel procentenhet, går det däremot för liberala Venstre, som nu med 6,0 procent blir Norges fjärde största parti. I valet 2013 fick partiet bara 3,8 procent.

Finland: Centern störst. (S) upp en smula

Taloustutkimus’ augustimätning för YLE innehåller inga dramatiska förändringar, men några förändringar har skett jämfört med föregående mätning.

Den i vissa frågor lätt populistiska Centern, Suomen Keskusta, har i den här mätningen ökat med 0,4 procentenheter till 21,3 procent och är därmed nu största parti. Partiet, nu i opposition, har därmed återhämtat sig från valförlusten 2011, då det bara fick 15,8 procent.

Socialdemokraterna, Sosialidemokraatinen Puolue, har gjort en återhämtning, + 2,0 procentenheter, sen förra mätningen, vilket rimligen gläder den nye ordföranden, Antti Rinne, men ligger med 15,8 procent fortsatt fyra i den finländska partiligan. I valet 2011 fick partiet 19,1 procent.

Samma procenttal, 19,1 procent, men en smula färre röster fick i valet 2011 populistpartiet Sannfinländarna, Perussuomalaiset. Efter en tids nedgång ökar partiet nu åter med 0,7 procentenheter och landar då på 17,1 procent.

Den borgerliga högern, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), som under sommaren har bytt partiordförande, vilket betyder att den nye ordföranden, Alexande Stubb, också är ny statsminister, backar med 0,6 procentenheter till 21,2 procent och hamnar då snäppet efter Centern. I valet 2011 blev Kokoomus störst med 20,4 procent.

Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som klev av regeringen och därmed fick opinionsframgångar, backar nu med 1,1 procentenheter och får då stöd av 8,2 procent. Det är fortfarande snäppet över valresultatet 2011, 8,1 procent.

Vihreä Liitto (Gröna Förbundet), som sitter kvar i regeringen, backar också, med 0,7 procentenheter, till 8,1 procent. Det här är fortfarande bättre än valresultatet 2011, 7,3 procent.

Svenska Folkpartiet, också det ett regeringsparti, backar med 0,2 procentenheter till 3,7 procent och ligger således fortsatt under sitt valresultat 2011, 4,3 procent.

Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna) står stilla på sin låga nivå, 3,4 procent, under valresultatet 2011, 4,0 procent.

2.912 personer intervjuades i den här undersökningen. 64,1 procent kunde uppge partisympati.

Finland: (S)-ledaren Antti Rinne övervägde att lämna regeringen

Historiskt låga opinionssiffror, under 15 procent, bidrog till att de finländska socialdemokraterna, Suomen Sosialidemokraattinen Puolue, vid sin kongress tidigt i somras bytte ordförande: Utmanaren, Antti Rinne, besegrade med knapp majoritet den sittande partiordföranden.

Därefter beslöt han sig för att själv också överta den post hon hade haft i regeringen, den som finansminister. Kanske inte helt taktiskt med tanke på att Finland har en blocköverskridande koalitionsregering gick han sen ut i media med ett budgetförslag, som på flera punkter var tänkt att tillgodose mindre bemedlade människors – potentiella socialdemokraters – intressen. Flera representanter för de borgerliga partier, som bildar stommen i regeringen, gav sura kommentarer, och det hela slutade med att finansministern (S) fick nej till att höja garantipensionerna för dem med lägst pension med tio euro i månaden och på flera andra förslag – regeringskollektivet gick bara med på att höja pensionsinkomstavdraget.

För tidningen Länsi-Savo avslöjar Rinne nu, att han under budgetförhandlingarna övervägde att lämna regeringen.

Men det gjorde han alltså inte. Återstår att se hur den här historien påverkar de finländska socialdemokraternas ställning i opinionen.

Politisk storm i Grønland

Grønland har. trots knytningen till Danmark, ett betydande självstyre med eget parlament och egen regering, och i valet 2013 gjorde det socialdemokratiska partiet Siumut (Framåt) ett kanonval: ökade med 16,3 procent och fick 42,8 procent av rösterna. Den här framgången tillskrevs till stor del Siumuts karismatiska nya ordförande, Aleqa Hammond. Hon fick själv 6.818 personröster, vilket är lika med 22,6 procent av de avgivna rösterna.

Hon lyckades också bilda regering tillsammans med det nybildade vänsterpartiet Partii Inuit. (Inuit är den inhemska beteckningen för eskimå.)

Nu befinner sig det här partiet i opposition tillsammans med övriga partier i parlamentet, och tonen mot Aleqa Hammond är hätsk. Inte bara de utan också tre av Siumuts 14 parlamentsmedlemmar har röstat mot den föreslagna budgeten, och Hammonds egen fiskeriminister har offentligt gjort invändningar mot föreslagna nya avgifter på fisket.

Grunden för det här är det budgetunderskott regeringen har att brottas med (83 miljoner danska kronor). Dels får Grønland inte tillräckliga inkomster från basnäringen fisket, dels stagnerar det danska tillskottet till budgeten. (Budgeten har en utgiftssida på 6,6 miljarder danska kronor, varav 3,7 miljarder betalas av danska staten.)

Aleqa Hammond är dock förhoppningsfull om budgeten. Det grønländska parlamentet har sammanlagt bara 31 platser, så om hon lyckas få hela sin grupp (14) att rösta på ett kanske en aning modifierat budgetförslag, behöver hon bara få ytterligare ett par att rösta på samma sätt.