S hack i häl på Venstre i ny dansk mätning. Dansk Folkeparti nere på tredje plats

13 september 2014 17:18 | Politik | 2 kommentarer

De danska opinionsundersökningarna fortsätter att ge skiftande resultat.

I den senaste, från Gallup, får borgerliga oppositionspartiet Venstre bara 22,5 procent, mot 23,3 procent i Berlingske Barometer och 26,7 procent i folketingsvalet 2011.

I den här mätningen ligger Socialdemokratiet god tvåa med 21,7 procent, mot 21,3 i Barometern och 24,8 procent i valet 2011. Danska media har nu åter börjat diskutera möjligheten av att partiledaren Helle Thorning-Schmidt avgår och ersätts av Mette Frederiksen. Den senare sägs företräda en mer radikal kurs för regeringen – med vad säger koalitionspartnern Radikale Venstre då?

Socialliberala Radikale Venstre får enligt den här mätningen ett gott stöd, 9,1 procent (mot 8,1 procent i Barometern), alltså hyggligt nära valresultatet från 2011, 9,5 procent.

Socialistisk Folkeparti, som lämnade S och RV ensamma i regeringen, får i den här mätningen 6,2 procent, ett stöd under barometergenomsnittet, 6,7 procent och förstås valresultatet 2011, 9,2 procent.

Över den senare nivån befinner sig numera den feministiska och rödgröna Enhedslisten, som i både den aktuella mätningen och i Barometern får 9,8 procent. I valet 2011 fick partiet 6,7 procent.

Raketen i dansk opinion, missnöjespartiet Dansk Folkeparti, landar i den här undersökningen på 18,5 procent mot 19,4 procent i Barometern. Därmed ligger DF på tredje plats – men partiets stöd är ändå mycket högre än i 2011 års val, 12,3 procent.

Konservative Folkeparti stöds i den här mätningen av 5,2 procent (5,5 procent i Barometern) mot 4,9 procent i senaste valet.

Liberal Alliance får i Gallup-mätningen hela 6,2 procent, mot 5,4 procent i Barometern och 5,0 procent i folketingsvalet 2011.

Arbeiderpartiet större än Høyre i Oslo

13 september 2014 16:47 | Politik | Inga kommentarer

Den opinionsmätning Sentio har gjort för Klassekampen, i dag för övrigt en mycket läsvärd tidning, visar att Arbeiderpartiet nu är större än Høyre i Oslo, som i hela 18 år har haft borgerligt styre. Arbeiderpartiet stöds av 33,9 procent, vilket är 0,8 procentenheter mer än i kommunvalet 2011 (33,1 procent). Høyre får i den aktuella mätningen stöd av 33,4 procent mot 35,7 procent i valet 2011.

Klassekampen ser den här förändringen som en ”Raymond-effekt”, det vill säga en effekt av partisekreterarens i Arbeiderpartiet, Raymond Johansens, beslut att satsa på oslopolitiken och ställa upp som förstanamn på partiets lista i huvudstaden. Johansen själv pekar på att Arbeiderpartiet nu har bättre siffror även i städer som Bergen, Bodø, Tromsø och Drammen.

Ändå innebär den här opinionsmässiga framgången inte att den samlade vänstern skulle kunna ta över i huvudstaden. Vore den aktuella undersökningen ett valresultat, skulle Arbeiderpartiet och Høyre vardera få 20 mandat, men de fyra partierna till höger skulle fortfarande få 30 mandat mot 29 för de rödgröna partierna – och då ska man veta, att Miljøpartiet De Grønne, som är inräknade, inte tar ställning i blockpolitiken. Men skulle MDG liera sig med de rödgröna, fattas det bara 8.000 röster för att dessa skulle kunna ta över.

Högerpopulistiska Fremskrittspartiet får i den här mätningen 7,6 procent (+ 0,6 procentenheter jämfört med valet 2011).

Liberala Venstre är i den här oslomätningen aningen större med 7,7 procent (- 0,5).

Kristelig Folkeparti kommer bara upp i 2,0 procent (- 0,4) i huvudstaden.

Och Senterpartiet, som i Norge har ingått i den förutvarande rödgröna regeringen, får i Oslo bara 0,6 procent (+ 0,1) – Senterpartiet är i det norska fallet ett utpräglat jordbrukar- och landsbygdsparti.

Sosialistisk Venstreparti, som också ingick i den förra, rödgröna regeringen och som i riksperspektiv har stora opinionsmässiga svårigheter, klara sig betydligt bättre i Oslo, får där 7,1 procent (+ 0,8). Raymond Johansen som tidigare var aktiv i SV, bland annat som ordförande i osloavdelningen, tycks alltså inte ha lyckats dra till sig röster från SV där, åtminstone inte hittills i alla fall.

Yttervänsterpartiet Rødt går också hyggligt i Oslo och får där 3,3 procent (- 0,3).

Det blockneutrala Miljøpartiet De Grønne slutligen har sitt starkaste fäste just i Oslo. MDG får där i den aktuella mätningen 4,3 procent (+ 1,8).

Melodikrysset nummer 37 2014

13 september 2014 12:19 | Film, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 7 kommentarer

I dag, dagen före valet, aktade sig Anders Eldeman noga för att spela musik med politiskt innehåll.

Fast slutdebatten i TV i går var ju lite av ett ”Stjärnornas krig” – även om John Williams’ musik närmast skulle leda oss till George Lucas’ film.

Ville man, kunde man ju också tolka ”SOS”, i dag dock på grekiska, som ett nödrop från den borgerliga regeringen. Men varken Benny eller Björn hör veterligen till dess anhängare.

Och bröderna Gärdestads ”Sol, vind och vatten” kan ju ses som en plädering för en annan miljöpolitik än dagens. I dag sjöngs den av Laleh, som har droppat sitt efternamn, Pourkarim, och det leder oss osökt in på nästa tema, sångerskor med avlagda efernamn.

Rihanna, som sjöng ”What Now”, har tappat sitt efternamn, Fenty, kanske i havet utanför Barbados som hon kommer ifrån.

Och Enya, som vi hörde i ”Journey of the Angels”, heter egentligen Eithne Ni Bhraonáin hemma i Irland.

Hjördis använde däremot också sitt efternamn, Pettersson. I dag hörde vi henne i ”En sång om kärlek”, Bo Setterlinds försvenskning av ”My Way”, som vi ofta hör med Frank Sinatra.

Några melodifestivalare hörde vi förstås också i dagens kryss.

Tommy Körberg sjöng ”Judy min vän” i Melodifestivalen och Eurovision Song Contest 1969, fast i dag hörde vi den i engelsk version, ”Dear Mr Jones”.

Och 1986 sjöng Lena Ph ”Kärleken är evig” i Melodifestivalen.

Fast flera strån vassare är eurovisionsschlagervinnaren från 1985, Norges bidrag ”La det swinge”. Vinnarduon var då Elisabeth Andreassen och Hanne Krogh, men på en skiva med den förstnämnda finns en på sätt och vis ännu roligare instrumentalversion av den här låten, exekverad av Orsa spelmän.

Mer nordiskt: Vi hörde Sanne Salomonsen och Jill Johnson i Peter LeMarcs ”Lycklig att du lever”.

Den är inte alls dum, men själv tycker jag också att det är roligt när Eldeman plockar fram gamla godingar ur skivarkivet. Ett exempel på detta i dagens kryss var ”I’d Like To Teach the World To Sing” med New Seekers.

Sist kvar att redovisa är då en trio, känd och älskad inte bara av dem som i slutet av fyrtiotalet och under femtiotalet besökte Casinorevyn utan också av radiolyssnarna. Den här trion kallade sig Tre Knas och bestod av Nils Ohlson (sedan ersatt av Curt ”Minimal” Åström), Gunnar ”Knas” Lindkvist och Carl-Gustaf Lindstedt.

Carl-Gustaf var allt sedan unga år och fram till sin död en mycket övertygad socialdemokrat, både av social erfarenhet och av ideologiska skäl. När vi på den tiden då jag var chefredaktör för Aktuellt i politiken (s) bad honom om en intervju, ställde han villigt upp och berättade också om sin bakgrund och sin politiska övertygelse. Vi hade honom på bild på omslaget.

Kort mening

13 september 2014 10:02 | Korta meningar | Inga kommentarer

SPRÅKRÖR i norska Miljøpartiet De Grønne: Aase Morsom.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^