Høyre fortsatt störst i Oslo – men Arbeiderpartiet hoppas på en Raymond Johansen-effekt

Arbeiderpartiet har inte lyckats på länge i Oslo, som nu i 18 år har haft borgerligt styre.

För att jämföra huvudkonkurrenterna om makten i den norska huvudstaden: I kommunvalet 2011 fick Høyre 35,7 procent av rösterna mot Arbeiderpartiets 33,1. I en färsk opinionsmätning gjord av Respons för Aftenposten backar båda partierna, Høyre med 2,9 procentenheter till 32,8 procent och Arbeiderpartiet med 1,7 procentenheter till 31,4 procent. Men i motsats till i Norge i stort är alltså Høyre fortsatt största parti i huvudstaden.

I gengäld är Høyres partner i den blå-blå regeringen, högerpopulistiska Fremskrittspartiet relativt sett mindre i huvudstaden, där partiet i kommunvalet 2011 bara fick 7,0 procent. I den aktuella oslomätningen får Frp 9,1 procent, vilket är en ökning med 2,1 procent.

Av övriga borgerliga partier är liberala Venstre stort i Oslo, större än i riksgenomsnitt. I kommunvalet 2011 fick Venstre 8,2 procent, och stödet i den aktuella mätningen är ännu lite större, 8,8 procent (+ 0,6 procentenheter).

Kristelig Folkeparti har inte ett lika stort stöd i huvudstaden som i landet i övrigt. I kommunvalet 2011 fick partiet stöd av 2,4 procent i Oslo, och i den aktuella undersökningen är stödet för partiet lika litet (+ – 0).

Senterpartiet, som i Norge är ett utpräglat landsbygds- och jordbrukarparti, fick i kommunvalet 2011 i Oslo stöd bara av 0,5 procent, och stödet är lika lågt i den aktuella undersökningen (+ – 0).

I Oslo går Sosialistisk Venstreparti bättre än i rikssnitt. I kommunvalet 2011 fick partiet där 6,3 procent, och i den aktuella mätningen är det uppe i 6,5 procent (+ 0,2).

Mycket starkare än i landet i snitt är också yttervänsterpartiet Rødt i Oslo. I kommunvalet 2011 fick det i Oslo 3,6 procent, men i den aktuella mätningen backar det med 0,5 procentenheter och får då 3,1 procent.

Raketen i oslopolitiken är Miljøpartiet De Grønne, som i det norska fallet i princip är blockneutralt. Det här partiet fick i kommunvalet 2011 i Oslo bara 2,5 procent, men i stortingsvalet 3013 lyckades det i huvudstaden få hela 5,6 procent. I den aktuella mätningen ökar partiet med 2,6 procentenheter till 5,1 procent.

Märk att frågan i den ovan refererade undersökningen löd: ”Om det var kommunval i morgon, vilket parti skulle du då rösta på?”.

Arbeiderpartiet hoppas nu kunna förbättra sin ställning i Oslo genom att byta förstanamn. Den som ska toppa partiets oslolista är partisekreteraren i Arbeiderpartiet, Raymond Johansen. Hans politiska profil är här intressant: Han har varit ordförande för SVs ungdomsförbund Sosialistisk Ungdom 1986-1988 och var 1990-1991 ledare för osloavdelningen av Sosialistisk Venstre. Det faktum att han var anhängare av norskt EU-medlemskap gjorde att han ströks på valsedeln av ett par tusen SV-röstande och till att han bytte parti.

En löst sammanhållen skröna

Det finns mer än 20 böcker av Arto Paasilinna översatta till svenska. Jag har dem alla, har läst dem och också skrivit om många av dem. Paasilinna är en produktiv författare, ibland ojämn, någon gång rent av briljant.

Hans ”Volomari Volotisen ensimmäinen vaimo ynnä muuta vanhaa tavaraa” kom ut i finskt original redan 1994, men kom ut i svensk översättning av Camilla Frostell, ”Volotinens första fru och annat gammalt” först 2013 (Brombergs).

Kanske har dröjsmålet att göra med att det här är en samling ganska spretiga skrönor, löst sammanhållna av Volomar Volotinens samlarvurm, roliga i enskildheter men utan det sammanhållna flyt och den driv som utmärker riktigt bra böcker.

Volmar Volotinen är försäkringstjänsteman, mer besatt av sin egen samlarmani än av sitt arbete. Men det senare för honom både till olika delar av Finland och till andra länder, och överallt hittar han objekt som han införlivar med det som man väl får karaktärisera som hans privata museum. Där samlas gradvis sådant som marskalk Mannherheims löständer, Tarzans badbyxor, Lenins pälsmössa och Kristi nyckelben.

En granatkastare från andra världskriget med fullt användbara granater ställer till kaos när hans annars förbluffande lojala hustru, lotta men tyvärr inte utbildad på just det här, beslutar sig för att bränna av de farliga raketerna.

Hustrun, Laura, är för övrigt mycket äldre än Volotinen och avlider följaktligen under båtutflykten från Vasa till Helsinki i den sälbåt Volotinen har låtit bygga. Hustrulös men fortfarande ganska ung lägger Valdemar Volotinen till vid Salutorget i Helsinki.