Sommar i P1 med Lisa Nilsson

11 augusti 2013 17:10 | Media, Musik, Ur dagboken | 16 kommentarer

Jag gillar Lisa Nilsson som sångerska, allt från ”Himlen runt hörnet”, signerad Mauro Scocco, till hennes brasilianskt inspirerade inspelningar.

Det kanske bästa i hennes Sommar-program i dag handlade om inspelningen av en låt, som jag för övrigt har på skiva, Evert TaubesSom stjärnor små”, som hon gjorde tillsammans med Sven Bertil Taube på hans CD ”Alderville Road” – jag har skrivit om den; ni hittar texten ovan under Kulturspegeln, Musik, Taube, Sven Bertil.

Den historien sticker nämligen ut genom sin detaljrikedom och närvaro – kul att få höra historien bakom en skivinspelning.

Ibland, som i några historier frän Värmland, finns den mycket speciella värmländska verkligheten närvarande – det skildras också roligt – men som helhet blev Lisa Nilssons sommarprogram aningen abstrakt, lite för lite utlämnande. Varför nämnde hon till exempel inte sina män vid namn? Själv har jag via Google hittat namnet på åtminstone ett par av dem. Och liksom de människor hon berättar om blir namn- och ansiktslösa, blir också mycket av det hon berättar om sitt eget liv översiktligt i stället för konkret. Fast på en punkt, som säkert förklarar en del av hennes samlevnadssvårigheter, var hon faktiskt utlämnande: hon berättade om sina plågsamma premenstruella besvär.

Musikurvalet i programmet var, bortsett från inslag som var knutna till de värmländska skrönorna, ofta överraskande och hade en bredd som vittnar om att Lisa Nilsson själv har en musikalisk bredd. Vad sägs om en mix av Keith Jarret, Joni Mitchell (två låtar), Santana, Earth. Wind and Fire, Hank Williams, Frédéric Chopin, Elvis Presley, Stan Getz och några till?

Och så spelade hon Sven Bertil Taube och då inte bara den låt de hade gjort tillsammans.

16 kommentarer

  1. Jag har bara lyssnat på Sommar en gång på senare år. Det var när Annika Östberg – hon som satt nära 30 år i fängelse i USA för medhjälp till mord – hade sitt program. Hon hade ju något att berätta.

    Skulle man inte kunna tänka sig att i stället för den här långa raden av lyckade kändisar någon gång bryta av med t ex en som berättar om hur det är att vara långtidsarbetslös, inskriven i Fas 3 eller utförsäkrad? Ge röst åt de stumma i stället för att hela tiden släppa fram de redan etablerade. Eller låt någon – för sådana finns – som orättfärdigt pådyvlats ett förvaltarskap av tingsrätten men lyckats ta sig ur det komma till tals.

    Jag delar inte Jimmy Åkessons åsikter, de är lindrigt sagt enkelspåriga. Men varför bjuds inte han in att göra ett sommarprogram? LITE kontroversiell måste man våga vara, det skulle säkert locka lyssnare.

    Jag tror det vore välgörande för programmet Sommar att blanda upp dieten litegrann. Det finns massvis med människor som har något att berätta utan att vara särskilt kända.

    Vad säger herr Kokk?

    Comment by Henning Bask — 2013 08 12 8:13 #

  2. Till Henning Bask: Det finns naturligtvis sommarpratare – i sommar till exempel Leo Razzak – som har berättat om ett tidvis mycket svårt liv.

    I princip har jag inget emot ditt förslag, men hur hittar man lämpliga personer? Kända är de ju i allmänhet inte, och att man är ett av samhällets olycksbarn garanterar ju inte att man kan göra ett hörvärt radioprogram.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 12 11:05 #

  3. Jag hoppas du skämtar med ”Det kanske bästa…”. Historien om Sven-Bertil Taube-inspelningen måste vara det mest meningslösa och tråkiga jag någonsin hört på radio. Ska vi känna sympati med henne för att hon, istället för att vara borta ifrån sitt barn 8 timmar är det 16 timmar? Jag stängde av efter dryga halvtimmen in, men jag kan inte tänka mig att hon räddade situationen. Mycket, mycket dåligt sommarprat.

    Comment by Simon — 2013 08 12 15:18 #

  4. Till Simon: Nej, jag skämtar verkligen inte. Den här historien hade den konkretion jag saknade i mycket av det övriga hon berättade. Dessutom blev resultatet en riktigt bra skivinspelning.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 12 15:27 #

  5. Lisa N är en bra berättare. Jag tycker det tillhör topp 5 i år. Hennes röst passar bra i radio. Hon skulle kunna ha återkommande kåserier. Jag skulle lyssna!

    Comment by Krister — 2013 08 12 15:53 #

  6. Jag håller med Krister! Jag har inte hört alla sommarpratare, men av dem jag lyssnat på hamnar Lisa Nilsson i topp. Hennes röst är otroligt behaglig att lyssna till – varm och melodisk – både när hon talar och när hon sjunger. Jag njöt av hennes flödande, målande språk. Ett författarämne och en stor konstnärssjäl, skulle jag säga. Själv tyckte jag hon var personlig på gränsen till privat. Inte för att jag misstyckte, hon verkar vara en chosefri kvinna med stor integritet, en mycket levande person. Jag slås av hur olika vi människor kan uppfatta ett radioprogram.

    Comment by anita l — 2013 08 12 18:07 #

  7. Visst var inspelningshistorian konkret, vilket var välkommet efter det vaga och flummiga Värmlandssnacket, men jag uppfattade det inte som något nämnvärt eller speciellt. Kanske om jag känt till S-B Taubes musik bättre så hade det upplevts som mer relevant/intressant. Tror ni ”the average listener” uppskattar Taubes musik? Jag tvekar på det.

    Hur som helst så har jag lyssnat på cirka 15 sommarpratare detta år, Lisa Nilsson är den första som misslyckats. Vilket säger mycket om P1 och deras förmåga att hitta intressanta karaktärer.

    Comment by Simon — 2013 08 12 18:32 #

  8. Till Simon: Som du ser är ett par andra av mina läsare överens med mig.

    För egen del är jag en stark anhängare av Evert Taubes musik – du kan gå in under Kulturspegeln, Musik, respektive under Sångtexter, så hittar du mängder om Taube och hans musik. Min musiksmak är mycket bred, men bland det jag gillar finns de stora svenska trubadurerna, utöver Taube Bellman, Vreeswijk med flera, gärna tolkade också av andra. Bland annat tolkar Sven Bertil Taube faderns musik utmärkt.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 12 21:23 #

  9. Det finns ingen garanti för att ett samhällets olycksbarn ska kunna göra ett bra radioprogram. Men om man letar ett tag hittar man säkert. Men det finns ingen garanti för att en kändis ska kunna göra ett bra radioprogram heller.

    Comment by Henning Bask — 2013 08 12 23:11 #

  10. Till Henning Bask: I princip har du förstås rätt, möjligen med invändningen att chansen för att just samhällets olycksbarn skulle äga en fantastisk privat skivsamling eller eljest vara hemma i musikens värld sannolikt är mindre. Många av olycksbarnen är heller inte så välformulerade som de vi nu får höra i Sommar.

    Jag talar inte utifrån fördomar utan av egen social erfarenhet.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 13 8:57 #

  11. Då och då berättas hur Doris Lessing eller någon annan berömdhet som skickat ett manuskript med fejkat namn får tillbaka det från förlaget med en artig kommentar. När samma verk sänds in med den kända författarens namn blir det en kioskvältare.

    En okänd, duktig kock kan inte konkurrera med den kända skådespelarens kokboksupplaga. Och vilka är det som nöter TV-soffan när ett djupt filosofiskt ämne penetreras? -Personer mer kända för sitt ansikte än sin analytiska förmåga.

    Programledningen är rimligtvis väl medveten om lyssnarnas förväntningar i valet av sommarpratare.
    Annat är det i exempelvis Frankrike och Tyskland.

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 13 11:11 #

  12. Till Hans G Eriksson: Fast här finns en dubbelsidighet. Hur många skulle i längden lyssna på Sommar, om programmet gjordes av idel okända, många av dem dessutom kanske utan förmåga att berätta något som fångar lyssnarna och att välja musik som fångar även lyssnarnas intresse. I värsta fall skulle ”Sommar” förvandlas till ett Ring P1 med mycket dansbandsmusik.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 13 12:16 #

  13. Enn Kokk, du har onekligen en poäng här! Men jag tänkte ”åt andra hållet”, d v s mindre av kändisytlighet.
    I TV-serien Här är ditt liv chansade Lasse Holmq

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 13 13:12 #

  14. Feltryckt! …chansade Lasse Holmqvist med okända Aina Cederblom, som berättade hur hon tog sig till Grönland ensam i en utombordare. Hon reparerade ett motorfel på öppna havet och levde på ett kex om dagen tills hon fick igång motorn. Det bästa inslaget i hela serien enligt Lasse Holmqvist.
    Aina Cederblom var en genuin, fängslande berättare av en typ som förmodligen skulle göra sig bra som sommarpratare.
    Men, visst är ett spännande liv ingen garanti för bra framställning och passande musikval.

    Comment by Hans G Eriksson — 2013 08 13 13:20 #

  15. Till Hans G Eriksson: Och sen gäller det ju också att hitta ett antal Aina Cederblom, som faktiskt visar sig kunna göra ett hörvärt radioprogram.

    Comment by Enn Kokk — 2013 08 13 14:33 #

  16. Det jag tycker är så intressant är att det blivit en sorts institution/tradition med sommarpratare i Sverige. Faktiskt mycket trevligt och visar hur viktig sommaren är för oss svenskar. Jag har aldrig sett liknande i något annat land. Ett annat fenomen är kanske den svenska allsången. Jag blir glad av det, enkelt sagt.

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2013 08 17 12:17 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^