En misslyckad filmatisering av Peder Sjögren-roman

4 mars 2013 21:26 | Film | 12 kommentarer

Peder Sjögren (1905-1968) är en högst läsvärd författare. Flera av hans böcker nådde, rättvist, höga upplagor, och några av dem – jag har skrivit om ”Kärlekens bröd” – har också filmatiserats.

Hans roman ”Svarta palmkronor” (Norstedts, 1944) handlar om några vinddrivna och försupna existenser, akterseglade sjömän, i en spansk hamnstad. Sjögren kunde miljön väl – han hade deltagit i det spanska inbördeskriget, på den republikanska sidan.

Den här romanen nådde en stor läsekrets, och den utkom också i en rad nytryck i billighetsserier, senare pocket: Det av Norstedts och KF samägda Vingförlaget gav ut den i sin populära billigserie 1952, och Folket i Bild gav ut den i sin folkbokserie år 1958. Norstedts gav ut den i PAN Pocket 1967, vilket säkert hade att göra med att Lars-Magnus Lindgren skulle göra en filmatissering av den.

Filmen ”Svarta palmkronor” i regi av Lars-Magnus Lindgren kom 1968 och kan nog inte sägas ha blivit något annat än en flopp. Lindgren tillägnade den Sjögren, som han kände, men egentligen var det väl lika bra att Sjögren då nyligen hade dött.

Lars-Magnus Lindgren var ingen oäven filmmakare, men han hyste en tveksam kärlek till att filmatisera romaner, som kanske inte är så där alldeles lätta att göra en sammanhängande filmstory av. Sjögrens ”Svarta palmkronor” har visserligen öden och miljöer som det kan vara lockande att göra film av, men den här historiens mörkare sidor lyckas Lindgren inte riktigt gestalta. Av någon obegriplig anledning har han också flyttat filmens skeende från Spanien till Brasilien, närmare bestämt ett ganska ruffigt område i närheten av Rio de Janeiro. Varför ett gäng akterseglade svenska sjömän på dekis skulle hamna där är obegripligt, likaså hur filmens kvinnliga huvudperson Elin Pappila (Bibi Andersson, utan ett uns av finsk brytning) har kommit på att leta just där efter sitt barns pappa.

Där finns hur som helst ett gäng akterseglade och alkoholiserade sjömän, spelade av Max von Sydow (Gustav Olofsson), Thommy Berggren (Colett), Roland Hedlund (Luleå) och Cornelis Vreeswijk (Kocken). Toralv Murstad spelar en moraliskt inte helt hederlig norsk sjömanspräst.

Handlingen är i Lars-Magnus Lindgrens version (det är han som har skrivit manus) ganska rörig och ryckig, inte bara för att de agerande sjömännen ständigt är berusade. Med lite god vilja förstår man i alla fall att Elin söker fadern till sin son.

Resten av handlingen skulle jag kunna rekonsruera med hjälp bland annat av SFIs sammanfattning, men då skulle jag riskera att locka intet ont anande läsare att se filmen i tron att den har en begriplig handling.

I eftermiddag intevjuas jag i SvT 2

4 mars 2013 10:09 | Media, Politik | 12 kommentarer

I eftermiddag intervjuas jag om mitt bloggande i SvT 2. Aina Bergvalls intervju med mig ligger allra sist i blocket SvT Forum, klockan 16.05-16.20.

Programmet ligger redan på webben: http://www.svt.se/nyheter/svtforum/enn-kokk-blev-bloggare-som-pensionaer.

* * *

Och nu har programmet alltså sänts enligt programtablån. Jag tittade själv, ganska noga för att kolla om något viktigt hade klippts bort, men jag tyckte att Aina Bergvall hade gjort ett gott jobb.

Det är andras sak att bedöma om också jag gjorde ett gott jobb.

* * *

Sitemetern är uppe i ovanligt många besök i kväll. Säkert är det ett antal nyfikna som efter TV-inslaget har tittat in här för första gången.

De flesta av mina besökare är dock ganska tysta av sig. Det händer rätt ofta att jag möter folk, som berättar att de då och då brukar läsa min blogg. På Stadsteatern i Uppsala i lördags, träffade jag under mellankten två gamla bekanta från journalisttiden, paret (inte då men nu) Ingemar Odlander och Christina Jutterström och han inte bara berättade att han då och då besöker min blogg utan frågade också hur många läsare jag har, hur det här tekniskt går till och så vidare.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^