Livsstilsmagazin om planekonomi

11 mars 2013 16:30 | Media, Politik, Serier | 3 kommentarer

Galago kallar sig numera för Sveriges enda livsstilsmagazin om planekonmi, och vänsterkroken är det inget fel på; jag citerar ur en dödsannons med en fyrklöver i stället för ett kors överst:

Centerpartiet
(född Bondeförbundet)

* I deember 1910
+ I februari 2011

har idag insomnat efter en
tids idédebatt. Centerpartiet
efterlämnar sig tiotusentals
otydliga politiker.

Annie Lööf förekommer även i Henrik Bomanders ”Tillfällig lösning”, en serie om hur det är att jobba på ett bemanningsföretag. Det här är en serie som jag i hög grad sympatiserar med, politiskt vill säga – men den lider, som så många andra serier i dagens Galago, av att mer vara ett illustrerat debattinlägg än en serie.

Serier har, när de är som bäst, genrens speciella balans mellan bilder och ord, i det senare fallet bara nödvändiga sådana, och handlingen bör helst ha en tydlig slutpoäng.

Och serierna i Galago bryter nästan generellt mot det här.

Den ganska rutinerade Malin Billers ”Mönster” är en självanalys, mest i ord (med lite illustrationer, ofta av ansiktsuttryck, till).

Karolina Bångs ”Bestäm din egen ålder” är ett illustrerat debattinlägg.

Intressantare gestaltad är Pontus Lundkvists ”Utanförskapet”, och jag gillar också dess påhopp på Fredrik Reinfeldt, men jag tycker faktiskt att det väl fantasifulla groteskeriet i den här serien förtar effekten.

Då gillar jag, som serie, bättre Daniela Wilks’ episka ”Pappan som sparade för mycket”

Annat i det här numret av Galago (nummer 1 2013) lever främst genom sitt konstnärliga uttryck.

Lisa Ewalds ”Hej tjejor” består av en serie cartoons snarare än serier, montage lite i Jan Stenmarks anda, men egensinnigare.

Anna Ehrlemarks ”Överflöd” bestrår bara av uttrycksfulla svart-vita bilder utan ord.

Och så medvekar en av de gamla galagomästarna, John Andersson, med ”Loire Chablis 3”, som kunde ingå i kursplanerna både för blivande psykoanalytiker och blivande konsthistoriker.

* * *

Det är ju utmärkt att Galago finns som kanal för annorlunda serier, också politiska serier, även om man där också hittar en hel del som inte riktigt håller måttet.

Till exempel Sara Granér, som medverkar i det här numret, har ju hittat vägen från Galago till en mycket stor tidning, Aftonbladet – men det är på Aftonbladets kultursidor, inte tidningens seriesida, hennes ganska textberoende samtidskommentarer går.

Tendensen i dagspressen i dag är ju att antalet publicerade serier blir färre och färre.

När publicerade Galago sist comic strips av någon ny serieskapare, som den här vägen kunde bli upptäckt av någon av de stora drakarna? När såg man i Galago sist en ny och originell svensk äventyrsserie, lämplig att också publicera som fortsättningsserie i lite större format i någon söndagstidning?