En strålande konsertkväll

Torsdagskvällens konsert med Uppsala kammarorkester i Konserthuset i Uppsala rubricerades i programmet ”Mendelsohns italienska” efter kvällens avslutande stycke ”Symfoni nummer 4 i A-dur” (1833) av Felix Mendelssohn (1809-1847).

Det är intressant musik, och den framfördes med stark känsla av orkestern, för dagen under ledning av Daniel Blendulf.

Ändå låg konsertens tyngdpunkt före pausen, då vi fick höra en glänsande version av Pjotr Tjajkovskijs (1840-1893) ”Rokokovariationer för violoncell och orkester” (1877). Den som med virtuos instrumenthantering framförde de här variationerna var cellisten Erik Wahlgren – när han var klar, ville publikens jubel aldrig ta slut.

I det inledande stycket, ”Dumbarton Oaks”, konsert i Ess-dur (1938) av Igor Stravinsky (1882-1971) spelade en lite mindre ensemble ur kammarorkestern. Det är en komposition i Bachs anda, mycket hörvärd även den.

En mycket lyckad konsertkväll!

* * *

Annas tåg från Stockholm var försenat, så Birgitta och jag bestämde oss för att även den här gången äta middag i Konserthusets restaurang och beställa mat, så att den kom in så snart Anna hade anlänt.

Den här gången valde vi att äta kalvytterfilé med palsternackspuré (god!), konfiterad smålök, morötter och syrad dillsås. Och så delade vi på en flaska rödvin.

Älskade barnvisor

”Lilla kotten sjunger” har tidigare (2004) getts ut av Erikssobn & Lindgren, men sedan detta – delvis ett dotterförlag – har fusionerats med Rabén & Sjögren, kom det ut på nytt där 2010. Lena Andersson, som har gjort både urval och illustrationer, har gjort ett fantastiskt inbjudande omslag med mamma igelkott och lilla kotten i en fåtölj bakom vilken en liten gris tittar fram.

Lena Anderssons illustrationer till visorna är mycket rara – ett exempel är den lilla flickan i famnen på mormor i ”Mormors lilla kråka”. Och hennes illustration till ”När Lillan kom till jorden” har en omisskännligt Lena Anderssonsk ton.

Flera av visorna i den här sångboken är klassiker av Alice Tegnér, och här finns i flera fall problem med visor som männmiskor av min generation och flera andra generationer förknippar med bilder av Elsa Beskow: ”Ekorrn satt i granen” och ”Sockerbagaren” är svåra att ta till sig utan just de bilder Beskow skapade.

Men det finns undantag. ”Sockerbagaren” blir i Lena Anderssons version en så fin bild, att den kan konkurrera med Beskows.

I andra fall, som Lennart Hellsings ”Herr Gurka”, har jag betydligt lättare för att ta till mig Anderssons version, och ännu lättare är det förstås om man – som i fallet ”Vi är så glada” av Thomas Funck och några visor av Barbro Lindgren – inte har något jämförelsematerial.

Urvalet av visor är utmärkt. Möjligen kan jag känna tveksamhet inför om Evert Taubes ”Som stjärnor små” – annars en mycket vacker visa – riktigt hör hemma i just den här samlingen.

Flertalet av sångena är väl kända och kan sjungas av föräldrarna till de barn som får den här boken. Men den innehåller också ett komplement, en CD, där man kan höra sångerna sjungas av bland annat Eva Röse med musikalisk uppbackning.