Valet i Grønland: storseger för socialdemokratiska Siumut

13 mars 2013 17:08 | Politik | 8 kommentarer

Under min tid som de svenska Socialdemokraternas nordiske och baltiske sekreterare fick jag tillfälle att i samband med val och partikongresser för det socialdemokratiska Siumut besöka landet flera gånger. Ja, landet och landet – det är enormt stort, och det jag besökte var huvudstaden Nuuk.

Riktigt varmt i vår mening blir det ju aldrig där, men jag har upplevt landets blygsamma grönska under deras varma årstid. I det fallet har mina egna föreställningar också spelat mig ett spratt: Vid ett besök upptäckte jag på kartan över Nuuk en botanisk trädgård och tog förstås, så snart jag fick ett tillfälle, ut kursen dit. Men trots att Nuuk inte är stort och att jag är ganska bra på att orientera mig med hjälp av karta, hittade jag först ingen botanisk trädgård. Efter att ha gjort ett nytt försök gick det upp ett ljus för mig: På det fält där jag hade trott att den botaniska trädgården skulle finnas fanns det faktiskt ett slags stenkistor med jord i, där det möjligen, vid gynnsam väderlek, kunde sticka upp pyttesmå arktiska växter.

Jag hann under den här perioden också få en del grönländska vänner, bland dem partiordföranden Lars-Emil Johansen, som jag också har uppvaktat hemma hos honom på en jämn födelsedag. Både honom och andra grönländska socialdemokrater har jag också träffat till exempel i samband med det danska Socialdemokratiets partikongresser och under Nordiska rådets sessioner.

Siumut (på svenska Framåt) var regeringsparti i Grønland på den tiden. Grønland var under lång tid en del av Danmark – och det har bott och bor fortfarande en del danskar där – men Siumut lyckades få till stånd ett omfattande självstyre; banden till Danmark kvarstod främst i fråga om utrikes- och säkerhetspolitiken.

Sen kom en period som jag inte vet så mycket om, eftersom jag avslutade mitt värv som nordisk och baltisk sekreterare och inget annat förde mig till denna ganska avlägsna ö. Men så vitt jag har förstått, föll till slut Siumut-regeringen efter en räcka missgrepp och skandaler. Det intressanta är att Grønland under senare år har styrts inte av en borgerlig regering utan av en regering uppbyggd kring vänsterpartiet Inuit Ataqatigiit (Förenade inuiter).

I det här valet gick IA tillbaka med 9,3 procent och hamnade på 34,4 procent, och får därför lämna tillbaka makten till Siumut, som vi strax ska återkomma till.

Den hittillsvarande landsstyreformanden/statsministern Kuupik Kleist förklarar IAs valförlust med att arbetslösheen har stigit, att hyrorna har varit tvungna att höjas för att kunna finansiera nödvändiga renoveringar och med att regeringen har tvingats fatta en rad svåra beslut i fråga om det viktiga fisket, och det ligger det säkert mycket i.

Men det jag i framför allt dansk press har läst om det grönländska valet har också förklarat, varför socialdemokratiska Siumut nu inte bara har kommit tillbaka utan gjort en valskräll – Siumut ökade med hela 16,3 procent och fick 42,8 procent.

Efter valnederlaget 2009 fick Siumut inte bara ny ledare utan sin första kvinnliga partiledare i den mycket karismatiska Aleqa Hammond. Hon fick hela 6.818 personliga röster (= 22,6 procent), vilket är helt outstanding.

Men valsegern berodde inte bara på en mycket uppskattad partiledare. Grønland har jättelika oexploaterade naturrikedomar, som grönländarna själva inte har ekonomiska muskler att exploatera, och nu kastar inte bara de gamla kolonialherrarna, danskarna, utan även kineserna lystna blickar på dessa hittills bara delvis upptäckta naturresurser. Siumut har i den här frågan intagit en hård och radikal hållning: utländska bolag som vill försöka sig på att exploatera de här naturrikedomarna ska från första dagen betala en rejäl utvinningsavgift till Grønland. Siumut vill också avskaffa avgiften för fiskelicenser och investera mer i egen fiskberdningsindustri i Grønland – fisket är ju en enormt viktig del av det grönländska näringslivet.

Och det här grönländsknationella och ganska vänsterinriktade budskapet har alltså gått hem bland väljarna.

Ytterligare fyra mindre partier har fått mandat i det grönländska landstings(=riksdags)valet.

Partii Inuit, som fick 6,4 procent (+6,4) är ett helt nytt parti, bildat som en utbrytning ur vänsterpartiet Inuit Ataqatigiit. Det är också ett vänsterparti men bildades i protest mot det gamla vänsterpartiets tillkortakommanden i regeringsställning.

Det finns två liberala partier, och båda har gått bakåt.

Dels Atassut (Samhörighet), som vill behålla banden till Danmark. Detta parti fick nu 8,1 procent (-2,7).

Dels Demokraatit (Demokraterna), som säger nej till självstyre för Grønland. Detta parti fick 6,2 procent (-6,5).

Minst blev Katusseqatigii Partiiat (De oberoende) med 1,1 perocent (-2,7).

* * *

Grønland är världens störsa ö, till ytan nästan fem gånger så stort som Sverige, men det har bara drygt 56.000 invånare. Av dessa är 88 procent inuiter eller avkomlingar till inuiter, kolonialfolket danskarna, i någon mån tyska missionärer samt norrmän. De flesta icke-inuiter som i dag bor och arbetar i Grønland är danskar.

Inuiterna är ett arktiskt folk med ett eget språk. De finns, förutom i Grønland, också i norra Canada och i Alaska.

De grönländska inuiterna har lärt sig danska i skolan, men man märker att danskan är ett inlärt andraspråk: Att de kan danska betyder inte, att de har särskilt lätt att förstå till exempel svenska. I Grønland finns ett starkt tryck att i alla sammanhang, i tal så väl som i skrift, använda inuit.