En misslyckad filmatisering av Peder Sjögren-roman

4 mars 2013 21:26 | Film | 12 kommentarer

Peder Sjögren (1905-1968) är en högst läsvärd författare. Flera av hans böcker nådde, rättvist, höga upplagor, och några av dem – jag har skrivit om ”Kärlekens bröd” – har också filmatiserats.

Hans roman ”Svarta palmkronor” (Norstedts, 1944) handlar om några vinddrivna och försupna existenser, akterseglade sjömän, i en spansk hamnstad. Sjögren kunde miljön väl – han hade deltagit i det spanska inbördeskriget, på den republikanska sidan.

Den här romanen nådde en stor läsekrets, och den utkom också i en rad nytryck i billighetsserier, senare pocket: Det av Norstedts och KF samägda Vingförlaget gav ut den i sin populära billigserie 1952, och Folket i Bild gav ut den i sin folkbokserie år 1958. Norstedts gav ut den i PAN Pocket 1967, vilket säkert hade att göra med att Lars-Magnus Lindgren skulle göra en filmatissering av den.

Filmen ”Svarta palmkronor” i regi av Lars-Magnus Lindgren kom 1968 och kan nog inte sägas ha blivit något annat än en flopp. Lindgren tillägnade den Sjögren, som han kände, men egentligen var det väl lika bra att Sjögren då nyligen hade dött.

Lars-Magnus Lindgren var ingen oäven filmmakare, men han hyste en tveksam kärlek till att filmatisera romaner, som kanske inte är så där alldeles lätta att göra en sammanhängande filmstory av. Sjögrens ”Svarta palmkronor” har visserligen öden och miljöer som det kan vara lockande att göra film av, men den här historiens mörkare sidor lyckas Lindgren inte riktigt gestalta. Av någon obegriplig anledning har han också flyttat filmens skeende från Spanien till Brasilien, närmare bestämt ett ganska ruffigt område i närheten av Rio de Janeiro. Varför ett gäng akterseglade svenska sjömän på dekis skulle hamna där är obegripligt, likaså hur filmens kvinnliga huvudperson Elin Pappila (Bibi Andersson, utan ett uns av finsk brytning) har kommit på att leta just där efter sitt barns pappa.

Där finns hur som helst ett gäng akterseglade och alkoholiserade sjömän, spelade av Max von Sydow (Gustav Olofsson), Thommy Berggren (Colett), Roland Hedlund (Luleå) och Cornelis Vreeswijk (Kocken). Toralv Murstad spelar en moraliskt inte helt hederlig norsk sjömanspräst.

Handlingen är i Lars-Magnus Lindgrens version (det är han som har skrivit manus) ganska rörig och ryckig, inte bara för att de agerande sjömännen ständigt är berusade. Med lite god vilja förstår man i alla fall att Elin söker fadern till sin son.

Resten av handlingen skulle jag kunna rekonsruera med hjälp bland annat av SFIs sammanfattning, men då skulle jag riskera att locka intet ont anande läsare att se filmen i tron att den har en begriplig handling.

12 kommentarer

  1. Hej, Enn!
    När ”Svarta Palmkronor” gjordes 1967-68, var det inte ok att åka till Francos Spanien för filmfolk. Dessutom tror jag att det var mycket roligare att få se Rio och det ledde till att ett dåligt manus fick stora stjärnor att följa med. Filmen är medioker men ändå intressant i en regissörs perspektiv. Kunskaperna om hur man berättar med bilder är väldigt utvecklade nu.
    Det gläder mig att se att det finns någon annan som gärna tittar på SVT’s 14:20-filmer. Jag gör det med stort nöja och då och då stöter man på guldkorn.
    Du, som ”en politiker emiritus”, kanske är uppmärksam på en annan fråga. SFI är ju en stiftelse, som har fått förtroendet att dela ut statliga pengar till filmindustrin för att det skall göras bra och varierad film av många olika filmakare. Stum blev jag när jag förstod att det har bildtas en ohelig allians mellan de etablerade bolagen och SFO, där regelverket nu styr mot att bara de som redan har gjort ett antal produktioner, skall få stöd. Vansinne! Analogt: tänk om den som bara hade blivit vald förut till en beslutande församling, skulle kunna bli vald.

    Comment by Johan Asplund — 2013 03 05 7:18 #

  2. SFO = fel, skall vara SFI = Svenska filminstitutet.

    Comment by Johan Asplund — 2013 03 05 7:21 #

  3. Filminspelningen inspirerade åtminstone Cornelis till hans kanske bästa skiva.

    Comment by Olof Öberg — 2013 03 05 7:38 #

  4. Till Johan Asplund: Spanienargumentet förstår jag – men man kunde ju då ha valt en annan spanskspråkig stad i stället för en portugisiskspråkig.

    Den här oheliga alliansen noterade även jag och känner stor tvekan inför: I värsta fall blir den en spärr mot nya begåvade filmmakare.

    Comment by Enn Kokk — 2013 03 05 9:17 #

  5. Till Olof Öberg: Jo, det är en uppfattning jag delar – jag till och med övervägde att skriva en särskild text om den här gamla plattan.

    Men i filmen har den begåvade Vreeswijk tyvärr inte fått lämna många musikaliska spår efter sig.

    Comment by Enn Kokk — 2013 03 05 9:23 #

  6. Lars Magnus Lindgren, en mycket säregen figur som bodde vid Nyckelviksskolanpå Lidingö när jag gick där i slutet av 1960-talet. Han hade verkligen några exentriska fester kom jag ihåg. Kåken såldes under slutet av 1960-talet till Gul å Blås grundare Knutsson som hade en Musse Pigg nuna på ena gaveln av huset. Det är ju rätt länge sedan som mycket annat när man kommer upp sig i åldrarna. Försökte se filmen häromdagen men jag valde nåt annat istället, stod inte riktigt ut med handlingen och lite för snurriga skådespelarinsatser. Kommer ihåg att jag såg den när den kom ut men hade inte samma gajst för den idag som då…..kanske åldern?

    Comment by Urban Sjölander — 2013 03 05 16:41 #

  7. Jag fick tips om boken Kärlekens bröd för ett par år sedan av en vän. Det har dröjt för mig att läsa den, eftersom den inte finns på mitt lokala bibiliotek. I vintras kom jag äntligen till skott och gjorde ett fjärrlån (vilken fantastisk tjänst till oss medborgare!). För ett par veckor sedan kunde jag hämta boken på mitt bibliotek. Den hade rest från högskolan i Örebro.

    Var det ett bra boktips? Absolut! Mycket stark läsning! Peder Sjögren skildrar kölden, krigets fasor (och kärleken!) på ett mästerligt sätt.

    Comment by anita l — 2013 03 05 17:12 #

  8. Till Anita Lindblad: Peder Sjögren är ju heller inte skyldig till att filmatiseringen av ”Svarta palmkronor” blev som den blev. Däremot kan ju filmen ha bidragit till att den inte längre är så frekvent förekommadne på biblioteken.

    Comment by Enn Kokk — 2013 03 05 17:24 #

  9. Det bästa är kanske om böcker får förbli böcker och att filmmakare håller fingrarna ifrån romanerna, oavsett hur bra de är. Det riskerar alltid att bli ett misch-masch av slutprodukten. Eller som när man filmar en teaterpjäs, som Helena Bergström nu senast med Fröken Julie. Jag har inte sett den, men den har fått svidande kritik.

    Comment by anita l — 2013 03 05 18:16 #

  10. Till Anita Lindblad: Jag har heller inte sett Helena Bergströms filmatisering, däremotr en idigare, den som gjordes av Alf Sjöberg. Också Sjöberg ställdes inför problemet hur man flyttar över en teaterpjäs till film och lyckades, om än inte i allt, ändå ganska bra med detta. Min recension finns ovan unde Kulturspegeln, Film.

    Comment by Enn Kokk — 2013 03 05 18:53 #

  11. Några reflektioner
    Cornelis musik finns med i filmen bl.a visan om
    Pappila.
    Fjärrlån är bra, gå in på Libris så upptäcker
    man att Depåbiblioteket i Umeå har många bortglömda
    klassiker, men i Göteborg får man inte på en del
    stadsdelsbibliotek göra fjärrlån om man inte är
    studerande men skatt får vi klassikerläsare betala.
    Peder Sjögren är sorgligt bortglömd bl.a deltog
    han som frivillig i spanska inbördeskriget, romanen ”Bar barbar” och som frivillig i finska vinterkriget.

    Comment by Tommy Sjöberg — 2013 03 06 13:53 #

  12. Till Tommy Sjöberg: Jag har själv noterat att Cornelis medverkar även musikaliskt men inte alls i den utsträckning man skulle kunna vänta sig. Fast sen fick vi ju glädje av hans medverakn i den här filmen, eftersom han använde sig av de många musikaliska impulser han fick under vistelsen i Brasilien.

    Jag håller helt med dig om att Peder Sjögren är sorgligt bortglömd. Under min tid som FiB-ombud kom hans ”Kärlekens bröd” i förlagets folkbokserie, och jag läste den då. Också den filmades ju, fast med mycket bättre resultat.

    Comment by Enn Kokk — 2013 03 06 15:02 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^