Ny distriktsordförande och skolor utan vinstintresse

I lördags var jag alltså på distriktskongress med Socialdemokraterna i Uppsala län. Kongressen hölls här i Uppsala men tog ändå en stor del av dagen.

Det största intresset väckte förstås frågan om vem som skulle bli ny distriktsordförande efter Thomas Östros, som hade avsagt sig uppdraget, av allt att döma för att han först hade förlorat kampen om att bli partiordförande (S) och sen heller inte fått behålla posten som ekonomisk-politisk talesman för vårt parti.

Lena Sommestad hade visserligen nominerats till posten som distriktsordförande, vilket skedde redan under kampen om partiordförandeposten, men hade nu, inför distriktskongressen, meddelat att hon avsade sig sin kandidatur. I stället föreslog valberedningen riksdagsledamoten Agneta Gille, som också blev enhälligt vald. Samtliga val genomfördes utan votering. Bland annat nyvaldes Lena till en post som ordinarie i distriktsstyrelsen.

Kongressen genomfördes över huvud taget utan några större strider, och det var uppfriskande att kunna notera att många av dem som förde debatten framåt var unga, kom från Laboremus och SSU.

En av motionsdebatterna förtjänar ett särskilt omnämnande.

Den motion jag syftar på handlade om en svensk skola utan vinstintresse och hade ursprungligen väckts av Eriksbergs socialdemokratiska förening – därefter hade Uppsala arbetarekommun tagit den som sin egen.

Motionens att-sats löd ”att svenska skolor alltid ska bedrivas utan vinstintresse (non-profit)” och motionstexten innehöll en synnerligen detaljerad och övertygande plädering för den ståndpunkten.

Distriktsstyrelsen såg i sitt svar först ut att i viktiga avseenden hålla med motionärerna men ändade sedan i betydligt mer tandlösa resonemang som att kommunernas roll ska stärkas och i konstaterandet att det finns många sätt att kringgå ett vinstförbud. Distriktsstyrelsens förslag till beslut blev därför att kongressen skulle avslå motionen.

Den här slutsatsen väckte helt uppenbart andarna, och den långa och i många stycken mycket stringenta motionsdebatten pekade helt entydigt på vad som skulle komma: distriktsstyrelsen åkte på förkrossande storstryk.

Jag deltog i de nästan unisona applåderna.