Deras skuggor är mycket långa
12 april 2011 13:35 | Politik, Prosa & lyrik | 1 kommentarKULTUREN ÄR en symbios av människovirus och katter inte en endaste fågelsång på lång tid framöver inte ett endaste levande strå
if it runs shoot it if it stands still chop it down
de som enligt kyrkböckerna var stoft är nu damm och bensinos i kungens städer radioaktiv aska tiden har gått vidare
mina herrar domare låt oss byta roller jag har mycket att fråga er var är uroxen var är vildhästen var Stellers vattenkviga var dronten var moan var vandringsduvan var atlaslejonet var visenten
var är tasmanierna var är hottentotterna var eldsländarna var tehuelcheindianerna var puelchestammen var är baroro var arawakerna var är natchez var huronerna var liverna var är meri och var ainufolket
mina herrar domare också jag bekänner att även jag har begått väldigt många fel men jag är helt enkelt ett svart får medan ni är sarkom
ni är carconom som inte kommer på något annat än växa på bekostnad av naturens levande vävnader fri företagsamhet som bara förmår förinta livet på jorden förinta sig själv
mina herrar domare jag är åklagarens vittne jag är inte den förste men blir inte den siste heller
jag talar om det som alla jag talar för dem som inte är för utplånade arter och glömda folk för språk som inte talas längre
jag talar för eldsländarna jag talar för valarna jag talar för dem som i Auschwitz brändes till aska för dräpta vilkas strupar skars av vilkas munnar är fulla av hårdfrusen mull så att de inte kan komma att vittna
jag talar för fåglarna som oljepesten förlamade på Nordsjön för leoparderna elefanterna delfinerna kängurus daldockorna röksvalorna som inte ryms i er sköna nya värld
mina herrar domare domen kommer rätten har sammanträtt domen över fördömelsen dödsdomen över döden domen har kommit domen som inte bryter det böjda vassröret som inte släcker den flämtande veken en dräpande dom mina herrar domare av er värld återstår inte ett ruttet lingon domen har kommit förlösningen undslipper ingen ingen undslipper friheten
Jaan Kaplinski
Ur ”Våra skuggor är mycket långa”, Fripress, 1982
Tolkning från estniska till svenska: Ivo Iliste och Birgitta Göranssoin
I dikten nämns en rad utrotade och utrotningshotade djur, fåglar, växter och folk. Bororo, eldsländare, puelcher och tehuelcher är sydamerikanska indianer, arawaker är sydamerikanska och västindiska indianer och huroner och natchez nordamerikanska indianer. Liver och meri är finsk-ugriska folk; liverna var esternas södra grannfolk och närmaste språkliga släktingar. Tasmanierna är förstås ursprungsbefolkningen i Tasmanien. Ainu är den ursprungliga befolkningen i Japan; rester av ainufolket finns fortfarande på Hakkaido, Sachalin och Kurilerna. Sarkom och carcinom är två former av cancer.
Jaan Kaplinski, född 1941, är en av Estlands främsta nu levande poeter. Han skriver på estniska – hans mor var estniska, och han växte upp och lever i Esland – men hans efternamn kommer sig av att fadern var polack. Fadern var en av de många som försvann i Gulagarkipelagen under andra världskriget. Kaplinski är lingvist men även botaniker och etnograf, och det finns i hans poesi ett mycket närvarande ekologiskt perspektiv. Han deltog i den estniska frigörelsekampen och satt under en period i riksdagen, riigikogu. Sedan länge är han nu medlem av Estlands socialdemokratiska parti, Eesti sotsiaaldemokraatlik erakond.
* * *
Jag har inte bara läst Kaplinski utan också träffat honom personligen. En gång under den estniska frigörelseprocessen, när han var på besök här i Sverige, fick jag av en slump på Stockholm C – jag var på väg hem till Uppsala för att hämta barnen på dagis – syn på en estnisk, i Sverige boende vän som, visade det sig, hade lämnat av Kaplinski på det norrgående tåget. Jag sprang som besatt till hans sovvagn, och sen talade vi oavbrutet hela vägen, tills jag måste kliva av i Uppsala.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^