OD-konsert: Från mörker till ljus

Tillsammans med hustrun och sammantaget en stor publik var jag i dag på ODs – Orphei drängars – konsert med temat ”Från mörker till ljus”. Konserten var förlagd till universitetsaulan, där gamla män som jag får ont i ryggen – men i övrigt fanns det verkligen inget att klaga på.

Det här var inte ODs traditionella vårkonsert – den kommer senare – men den inleddes ändå med Ad Klebers och Max Regers ”Frühlingsruf”, och också bland de framapplåderade extranumren fanns det några vårliga sånger.

Dagens dirigent, Peter Dijkstra, är holländare men har bland annat dirigerat i Köln och Berlin, fast jag vet naturligtvis inte, om detta har påverkat sångurvalet i dagens program – den musikaliska instuderingen har dock enligt programmet gjorts av Cecilia Rydinger Ahlin. Utöver den nämnda ”Frühlingsruf” fick vi också höra Johann Wolfgang von Goethes av Franz Schubert tonsatta ”Gesang der Geister über Wassern”, ”Der Tambour” med text av Eduard Mörike och musik av Hugo Distler och inte minst Bertolt Brechts och Kurt Weills storartade körverk ”Das Berliner Requiem” med fokus riktat mot första världskriget. Den här sviten lyftes ytterligare genom medverkan av en rad musiker på i huvudsak olika blåsinstrument.

I motsats till vad många säkert tror är OD i sitt sångurval inte alls bundet till traditionalistiska ämnen, även om kören också sjunger mycket traditionellt material. Under den här konserten framfördes således inte bara Brecht/Weill utan också Stephen Spenders och Samuel Barbers föga krigsheroiska ”A Stopwatch and an Ordnance Map”. Men alltså också Franz Biebls tonsättning av mariabönen ”Ave Maria” och Francis Poulencs tonsättning av texter av den helige Franciskus av Assisi. Samt två dikter av Gustaf Fröding, ”Säv, säv, susa” och ”Kung Liljekonvalje”, tonsatta av Selim Palmgren respektive David Wikander.

* * *

Kung Liljekonvalje av dungen får vi vänta på länge än.

Vädret var, när vi gick ner mot OD-borgen där Birgitta i egenskap av moster i OD skulle äta middag med ODisterna, vidrigt. Birgitta gjorde sitt yttersta för att skydda sin fina långklänning mot pölar och lera, men alldeles lätt var det inte, eftersom hon samtidigt måste skydda håret med ett paraply. Jag hoppas det blev en rolig fest i alla fall. ODs fester brukar vara en fröjd för både gommen och öronen.