Valet i Finland en spark i häcken på etablissemanget

18 april 2011 14:32 | Politik | 4 kommentarer

Finländsk politik har relativt länge tett sig som ganska stillastående. De tre stora partierna, Samlingspartiet, Centern och Socialdemokraterna, har tävlat med varann om rangordningen och om att bli störst och därmed, enligt finländsk tradition, få statsministerposten. Det är faktiskt föga anmärkningsvärt att en mycket stor andel av väljarna i en mätning nyligen var övertygade om att Socialdemokraterna satt i regeringen, detta trots att partiet befinner sig i opposition. Systemet med ständiga flerpartikoalitioner över blockgränserna har också bidragit till att bland väljarna sudda ut även de skillnader mellan partierna som trots allt finns.

Opinionsmätningarna inför valet, och nu även valresultatet, har sänt en chockvåg genom finländsk politik, också väckt andarna i svenska media. Populistpartiet Perussuomalaiset (Sannfinnarna) fick i valet 19,0 procent (+ 14,9 procent) och 39 mandat (+ 34) och blev därmed tredje största parti. Finland har nu fyra stora partier.

Det finns obehagliga, i vissa fall rent av rasistiska, drag hos Sannfinnarna, men i många avseenden bör nog partiets framgång snarare ses som en protestvåg från samhällets marginaliserade, en spark i häcken på det politiska etablissemang som, tvärs över de traditionella blockgränserna, mest månar om den feta medelklassen.

Partiet har också skickligt exploaterat den utbredda motvilja som finns mot ”tvångssvenskan” i skolan. Och för första gången har ett parti i Finland fångat upp den misstro som finns mot EU och euron.

Det parti som bäst har motstått den sannfinska populistvågen är Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet). Samlingspartiet har, liksom de andra stora partierna, i och för sig gjort anpassningsrörelser i riktning mot en del av de budskap sannfinnarna har fört fram, men sannolikt har ett par andra faktorer spelat större roll för att de nu blev största parti: 20,4 procent (- 1,9 procent) och 44 mandat (- 6). Dels har de, i likhet med sitt rikssvenska systerparti Moderaterna, breddat sitt politiska budskap mer åt mitten. Dels har partiet – och jag tänker nu både på medlemskadern och väljarna – bland anhängarna en mycket hög andel av välbeställd medelklass och öveklass, dessutom välubildade människor, och de här människorna fångas inte lika lätt av Sannfinnarnas populistiska budskap.

Socialdemokraterna, Suomen sosialidemokraatinen puolue, gjorde bättre ifrån sig än vad som förutspåddes i opinionsundersökningarna: SDP fick 19,1 procent (- 2,3 procent) och 42 mandat (- 3). Partiledaren, Jutta Urpilainen, gjorde en bra valspurt och partiets valbudskap med tonvikt på jobb och jämlikhet, sannolikt också partiets kritiska hållning till EUs stabiliseringsfonder, har säkert bidragit till att hindra ett ras, som annars kunde ha blivit mycket större.

Tillfälliga betraktare av finländsk politik har säkert förvånats över att socialdemokratin i Finland har varit ett 20-procentsparti, alltså stadigt haft en lägre röstandel än vad som har varit vanligt i Norden. Till det finns det flera förklaringar.

Dels har kommunisterna i Finland allt sedan det ödesdigra inbördeskriget under långa perioder haft en starkare ställning än vad som har varit vanligt i övriga Norden. Dagens mer reformistiska Vasemmistoliitto (Vänsterförbundet) har fortfarande 8,1 procent (- 0,7 procent) och 14 mandat (- 3).

Men kanske viktigare är det faktum att Centerpartiet, Suomen Keskusta, traditionellt har fångat upp många av de väljare, framför allt på landsbygden, vilka i till exempel Sverige har röstat socialdemokratiskt. Det har man lyckats med genom en linje som i vissa avseenden skulle kunna betecknas som vänsterpopulistisk.

Det är i och för sig uppenbart att även Socialdemokraterna, trots att man lyckades vända den nedåtgående trenden, har tappat väljare till Sannfinnarna, men för det riktigt stora tappet dit står utan tvekan Centerpartiet, som från största parti rasade ned till fjärde plats: 15,8 procent (- 7,3 procent) och 35 mandat (- 16). Det här betyder att Centerns partiledare Mari Kiviniemi måste släppa ifrån sig statsministerposten till Samlingspartiets ledare, Jyri Katainen. Det mesta pekar på att Centern nu lämnar regeringen i avsikt att slicka såren och återhämta sig.

I så fall kan man anta att den nya regeringen – men dit är det långt kvar – kan komma att bäras upp av den i många svenska ögon osannolika konstrellationen Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Sannfinnarna. I Finland räknar många med att en regeringsposition för Sannfinnarna ska nöta ner dem – men mycket beror ju på vad partiets ledare Timo Soini lyckas få igenom i regeringsförhandlingarna.

I Finland är det tradition att låta också några av de mindre partierna vara med i den sittande regeringskoalitionen.

Minst problem med detta torde Kristdemokraterna, Suomen Kristillisdemokraatit, ha. Partiet fick 4 procent (- 0.9 procent) och 6 mandat (- 1).

Vihreä liito, Gröna förbundet, med 7,2 procent (- 1,3 procent) och 10 mandat (- 5), torde få problem med en del av Sannfinnarnas och Soinis miljöpolitiska ställningstaganden.

Och kan Svenska folkpartiet (Suomen ruotsalainen kansanpuolue), som annars brukar vara med i varenda regering, komma överens med Sannfinnarna, ”tvångssvenskans” främsta belackare?

Den som lever får se.

I Finland är nästan ingenting omöjligt.