Olof Lagercrantz

6 mars 2011 12:37 | Media, Politik, Prosa & lyrik | 18 kommentarer

Dagens Nyheter hyllar, 100 år efter hans födelse, i kulturdelen sin förre kulturchef och chefredaktör Olof Lagercrantz (1911-2002).

Naturligtvis fanns det frågor där man kan ifrågasätta hans ställningstaganden. Men få – utom Lars Gustafsson – torde döma ut honom. Han var nästan alltid intressant att läsa, som kritiker, som författare, som samhällskommentator.

1976, medan vi fortfarande gick mot ett ovisst val, beslöt vi oss på Aktuellt i politiken (s) för att intervjua Olof Lagercrantz, bland annat om det politiska läget. Ulla Tengling skrev och Bo Elfving fotograferade; Lagercrantz fanns på tidningens omslag i nummer 12 med 12 augusti som utgivningsdatum.

Rubriken över artikeln sammanfattar väl Lagercrantz’ viktigaste budskap i intervjun: ”Näringsliv, press, regering… Överallt kommer borgarna att regera om de vinner!”

Det första Lagercrantz säger i den här intervjun är följande:

”Det betänkliga med en borgerlig regering, om vi nu får en sån till hösten, ligger i en alltför stor maktkoncentration hos de borgerliga. De kommer att dominera på en gång regeringsapparaten, näringslivet och pressen.

I dag föreligger en viss balans i samhället genom att arbetarrörelsen sitter i regeringsställning och tidningarna till övervägande del är borgerliga. Hur skall socialdemokraterna bära sig åt i oppositionsställning med en så svag press vid sin sida?”

Ändå var situationen för den socialdemokratiska pressen inte så svag som den är nu – då fanns till exemplet Arbetet kvar i Malmö som en både stor och inflytelserik tidning.

Olof Lagercrantz säger åtskilliga beska sanningar i den här intervjun och sticker heller inte under stol med att det då fortfarande aktuella ”kungabröllopet äcklar mig”.

Men det är ändå hans klarsynta analys av vad som händer när det uppstår en symbios mellan regering, näringsliv och media som det är värt att påminna om också i dag. Hur ska socialdemokratin, i dag då det bara finns rester kvar av den starka folkrörelse partiet ännu på den tiden var och då det inte finns mycket kvar av socialdemokratisk press, kunna besegra alliansen av borgerliga partiet som också stöds av näringslivet och den helt överväldigande delen av media?

* * *

Jag har ganska mycket ur Olof Lagercrantz’ produktion i bokhyllorna, både de som härbärgerar skönlitteratur och de som härbärgerar litteraturhistoria.

Men också i Lagercrantz’ fall var en av Ivar Öhmans Folket i Bild-antologier, ”Svensk poesi” (1954) min ingång till hans poesi.

Lagercrantz har själv valt ut dikterna, och han har hämtat samtliga ur sin tredje diktsamling, ”Dikter från mossen” (1943).

Jag väljer här att återge ett par dikter, som är exempel på ett par ganska olika sidor av hans poesi:

Min generation

Törnrosbuskarna blommade skärt när vi levde på jorden
spred över stenar och gräs röda blodets färg.
Överallt var det blod. Det klibbade vid våra händer.
Städerna sjönk i grus, havet och himmelen brann.
Mödrarna kastade de brinnande barnen i floden.
Natten var utan slut, dånande, giftig och het.
– Ingen höjde en hand men skulden växte och växte,
utan att veta vårt brott fällde vi själva vår dom.
Frälsaren vaknade ej. Han sov i sin gyllene krona.
Över hans stelnade drag dröjde ett leende kvar.
Vägen gick djupare in, och mörkret omslöt vår bana
tills vi nådde ditt land, bleka, förtrogna död.
Eviga stjärnor spred kring sorgsna pannor sitt skimmer.
Sommarens nyponblom föll ur din öppna hand.
Barn som i mörker och dimma går hem bröt vi upp ifrån livet,
smög från vår ångest och skuld lyckliga in i din famn.

Nu sveper…

Nu sveper nattens lätta flor
kring mossens björk och al
och uttern hugger snabba klor
i kräftans blanka skal.

En stjärna lyser till
och hjärtat tar ett språng
när spoven slungar ut sin drill
en sista, gäll och lång.