Livskraft som tema för torsdagens konsert

Jag brukar ju skriva om abonnemangskonserterna i Musikens hus med Uppsala kammarorkester, men torsdagens konsert fick jag inte tillfälle att skriva om, eftersom vi på fredag morgon åkte till Stockholm för socialdemokratisk partikongress. Några retroaktiva anmärkningar dock:

Temat för kvällens ganska blandade program var ”Livskraft”. Kammarorkestern leddes denna kväll av den kraftfullt – också rent kroppsligt – agerande Mats Rondin, och i de sinsemellan ganska olika två styckena som spelades före pausen sjöng mezzosopranen Katarina Böhm.

Konserten inleddes med tre sånger av Gustav Mahler (1860-1911), av vilka väl främst den första, ”Frühlingsmorgen” med dess vårmorgonstema knöt an till temat för kvällens program.

Både Mahler och det som sedan följde efter pausen hör ju hemma i en mer klassisk musiktradition, men betydligt modernare är ”Stalingrad Madonna”, skriven 2008 av Kent Olofsson, född 1962. Det här är Olofssons symfoni nummer 2, uruppförd i Finland 2009; det här var första gången den framfördes i Sverige.

”Stalingrad Madonna” består av fem satser, bland dem alltså några med sångliga inslag. Jag hör inte till dem som har problem med att lyssna på modern symfonisk musik, och jag hade utbyte av det här verket. Lite svårare har jag att förhålla mig till dess sångliga/intellektuella innehåll: ”Stalingrad Madonna” är en målning, skapad av en tysk löjtnant, även läkare och präst just under slaget om Stalingrad 1942-1943, Kurt Reuber. Jag har förståelse för det lidande för de tyska soldaterna som beskrivs i sångtexterna, men jag har ganska svårt att se detta i det religiösa perspektiv som finns i sångerna – det finns ju väl så intressanta politiska aspekter på det krig slaget om Stalingrad var en del av.

Ytterligare en symfoni fick vi höra efter pausen, Franz Schuberts (1797-1828) ”Symfoni i C-dur nummer 8”, kallade den stora, från 1825-1826. Att orkestern gillade att spela det här verket märktes tydligt, och min hustru var också ganska förtjust i resultatet. Själv tyckte jag också att det lät bra, men jag var kanske inte riktigt lika begeistrad.

* * *

Vi hade för övrigt inlett kvällen med att äta middag ute, den här gången på Amazing Thai, som har flyttat runt hörnet och nu finns i nya lokaler på Daragarbrunnsgatan 17. Det blev Bad kaprao Bed, wokad anka med stark basilika, babymajs, långbönor och gul lök.

Det här triggade inte bara smaklökarna utan också övriga sinnen inför konserten.