Olof Lagercrantz
6 mars 2011 12:37 | Media, Politik, Prosa & lyrik | 18 kommentarerDagens Nyheter hyllar, 100 år efter hans födelse, i kulturdelen sin förre kulturchef och chefredaktör Olof Lagercrantz (1911-2002).
Naturligtvis fanns det frågor där man kan ifrågasätta hans ställningstaganden. Men få – utom Lars Gustafsson – torde döma ut honom. Han var nästan alltid intressant att läsa, som kritiker, som författare, som samhällskommentator.
1976, medan vi fortfarande gick mot ett ovisst val, beslöt vi oss på Aktuellt i politiken (s) för att intervjua Olof Lagercrantz, bland annat om det politiska läget. Ulla Tengling skrev och Bo Elfving fotograferade; Lagercrantz fanns på tidningens omslag i nummer 12 med 12 augusti som utgivningsdatum.
Rubriken över artikeln sammanfattar väl Lagercrantz’ viktigaste budskap i intervjun: ”Näringsliv, press, regering… Överallt kommer borgarna att regera om de vinner!”
Det första Lagercrantz säger i den här intervjun är följande:
”Det betänkliga med en borgerlig regering, om vi nu får en sån till hösten, ligger i en alltför stor maktkoncentration hos de borgerliga. De kommer att dominera på en gång regeringsapparaten, näringslivet och pressen.
I dag föreligger en viss balans i samhället genom att arbetarrörelsen sitter i regeringsställning och tidningarna till övervägande del är borgerliga. Hur skall socialdemokraterna bära sig åt i oppositionsställning med en så svag press vid sin sida?”
Ändå var situationen för den socialdemokratiska pressen inte så svag som den är nu – då fanns till exemplet Arbetet kvar i Malmö som en både stor och inflytelserik tidning.
Olof Lagercrantz säger åtskilliga beska sanningar i den här intervjun och sticker heller inte under stol med att det då fortfarande aktuella ”kungabröllopet äcklar mig”.
Men det är ändå hans klarsynta analys av vad som händer när det uppstår en symbios mellan regering, näringsliv och media som det är värt att påminna om också i dag. Hur ska socialdemokratin, i dag då det bara finns rester kvar av den starka folkrörelse partiet ännu på den tiden var och då det inte finns mycket kvar av socialdemokratisk press, kunna besegra alliansen av borgerliga partiet som också stöds av näringslivet och den helt överväldigande delen av media?
* * *
Jag har ganska mycket ur Olof Lagercrantz’ produktion i bokhyllorna, både de som härbärgerar skönlitteratur och de som härbärgerar litteraturhistoria.
Men också i Lagercrantz’ fall var en av Ivar Öhmans Folket i Bild-antologier, ”Svensk poesi” (1954) min ingång till hans poesi.
Lagercrantz har själv valt ut dikterna, och han har hämtat samtliga ur sin tredje diktsamling, ”Dikter från mossen” (1943).
Jag väljer här att återge ett par dikter, som är exempel på ett par ganska olika sidor av hans poesi:
Min generation
Törnrosbuskarna blommade skärt när vi levde på jorden
spred över stenar och gräs röda blodets färg.
Överallt var det blod. Det klibbade vid våra händer.
Städerna sjönk i grus, havet och himmelen brann.
Mödrarna kastade de brinnande barnen i floden.
Natten var utan slut, dånande, giftig och het.
– Ingen höjde en hand men skulden växte och växte,
utan att veta vårt brott fällde vi själva vår dom.
Frälsaren vaknade ej. Han sov i sin gyllene krona.
Över hans stelnade drag dröjde ett leende kvar.
Vägen gick djupare in, och mörkret omslöt vår bana
tills vi nådde ditt land, bleka, förtrogna död.
Eviga stjärnor spred kring sorgsna pannor sitt skimmer.
Sommarens nyponblom föll ur din öppna hand.
Barn som i mörker och dimma går hem bröt vi upp ifrån livet,
smög från vår ångest och skuld lyckliga in i din famn.
Nu sveper…
Nu sveper nattens lätta flor
kring mossens björk och al
och uttern hugger snabba klor
i kräftans blanka skal.
En stjärna lyser till
och hjärtat tar ett språng
när spoven slungar ut sin drill
en sista, gäll och lång.
18 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Säga vad man vill om Lars Gustafsson – och det vill man – men ingen kan beskylla honom för att vara opportunist eller stryka medhårs. (”Olof Lagercrantz hade ett problem: han var inte intelligent.”) Hur representativt det är för vad LG sade/skrev kan man i och för sig inte veta, citatet kan vara valt för att skapa ”bra [dvs laddad] journalistik”, men det är väl ändå i linje med vad man läst av honom på senare år. Lite ”gnällig gammal gubbe” som ”säger sanningar” över honom (man undrar vad det är för 50 år gammal konflikt som LG fortfarande sitter och ältar), men hellre det än falsk och hycklande. Även om han inte lär få några (nya) vänner på det viset.
Comment by Olof Öberg — 2011 03 07 14:52 #
Var det inte så att Lars Gustafsson redan för 30 år sedan var en ”gnällig gammal gubbe” som ingick i en kvartett likasinnade anti-DN-anti-S-skribenter på Svenska Dagbladets kultursidor. De andra tre var, om jag inte minns helt fel, Sven Delblanc, Lars Gyllensten och Jan Myrdal.
Comment by Jean — 2011 03 07 15:11 #
När Lars Gustafsson under min studenttid bodde här i Uppsala – jag har till och med varit hemma hos honom och druckit te – var han fortfarande närmast socialliberal. När Olof Palme 1969 valdes till partiledare (s), ringde han mig på socialdemokratiska partistyrelsen och ville ha hans installationstal. Gustafsson, då på BLM, var lyrisk över Palmes stil och retorik; vi talades vid över en lunch vill jag minnas, när han fick talet.
Senare blev han ju en hätsk antisocialdemokrat, också grov i sin argumentation, men det är intressant att kunna minnas människor som han i olika skeden av deras liv.
Det gäller för övrigt alla de av Jean nämnda. Jag har faktiskt träffat dem personligen allihop och har en komplicerad bild av dem. Jag har varit i offentlig polemik med Jan Myrdal men också, i positiva ordalag, recenserat hans ”Barndom” och dess uppföljare, detta trots att jag under en period var en nära medarbetare till Alva Myrdal. Och det har gått bra att samtala med honom, trots att vi förstås i många stycken var djupt oense.
Jag ser faktiskt ingen av de nämnda som tillhörig någon SvD-liga. Samtliga de som Jean nämner har delat sina gracer mellan olika tidningar.
Både Lars Gyllensten och Sven Delblanc publicerade under min tid som chefredaktör noveller i Aktuellt i politiken (s) – det var klass på det litterära material jag tog in i dåtidens mycket annorlunda, familjemagasinsartade tidskrift.
Om Sven Delblanc kan jag berätta att han under det tidiga sextiotalet var betalande medlem i socialdemokratiska Laboremus, och jag har träffat honom både där och i privata sammanhang. Då och då sågs vi också på stockholmståget och brukade där samtala om tiden, politiken och kulturen. Jag har läst större deken av hans skönlitterära verk, också skrivit om hans allt mörkare syn på den mänskliga tillvaron, och jag är faktiskt inte beredd att sätta någon reaktionär-stämpel heller på den äldre Sven Delblanc.
Comment by Enn Kokk — 2011 03 07 17:20 #
Tack för din utmärkta blogg!
Men vad tycker du ”egentligen” om OL:s två dikter? Fastnar på att rosenbusken blommar ”skärt” medan det sedan handlar om det röda blodet. Och i den andra dikten på att spovens rop är ”gällt”!! Finns det något mer ljuvligt, bubblande, fylligt fågelrop? Inte så bra som det mesta av det övriga OL skrivit tycker jag därför här i Sjöhagen på Söderön … Eller är det avsiktliga dissonanser?
Lars Gs synpunkt i DN att OL hade ett problem och att det var att han inte var intelligent är ju befängt och typiskt LG; man saknar dock det ”naturligtvis” som brukar ledsaga hans mest utmananade eller snobbiga besserwisserpåståenden. Som lyriker överträffar han dock klart OL. Men ”naturligtvis” inte i övrigt.
PHL
Comment by Per Henrik Lindblom — 2011 03 07 17:34 #
Till Per Henrik Lindblom: Jag kan hålla med om att Olof Lagercrantz som poet var mycket mer ojämn än när han skrev sina biografiska verk. De här båda dikterna valde jag främst för att de mycket tidigt kom in i mitt eget liv – på den tiden var jag en poesiläsande gymnasist som sökte mig fram.
Comment by Enn Kokk — 2011 03 07 17:39 #
”Hur ska socialdemokratin (…) kunna besegra alliansen av borgerliga partiet som också stöds av näringslivet och den helt överväldigande delen av media?” – Jodu Enn, det blir att gå ut och agitera och organisera som på August Palms tid. Med andra metoder, det är klart, men i princip på samma villkor. Kunde han så kan väl andra.
Ett problem är att alla kunskaper om hur man gör tycks ha gått förlorade. Samt att det sitter så många byråkrater på ledande poster som ser det som ett mycket mindre hot att borgarna regerar i evighet än att medlemmarna tar kontrollen. Det senare är nämligen nödvändigt för all stark organisering.
Comment by Jan Wiklund — 2011 03 07 17:49 #
Till Jan Wiklund: Också August Palm såg ju vikten av att arbetarrörelsen ägde och drev egna tidningar. Det finns mycket att ta itu med.
Comment by Enn Kokk — 2011 03 07 18:41 #
Mycket intressant diskussion här. Eftersom Lars G. tydligen varit med i DN och dömt ut Olof L. måste jag påpeka att den samling anteckningar av den senare som kommer ut på torsdag, bland annat innehåller en rad om just LG, som iställsamt meddelar sig med Olof L. och berömmer honom. Anteckningen avslutas med att Olof L. drar sig till minnes att Lars G. senare i månaden ska utkomma med en ny bok och att han naturligtvis är mån om en god recension i DN. Det kan man väl kalla för något slags opportunism? Kanske har jag fel, men kunde inte låta bli att göra iakttagelsen.
Comment by Thomas Nydahl — 2011 03 07 18:49 #
@Enn: Jag ifrågasätter naturligtvis inte dina minnen av möten/samtal med G-D-G-M. Men det jag syftade på är en, som jag minns det, artikel som kvartetten gemensamt undertecknat och som publicerades i Svenska Dagbladet någon gång i slutet av 1970- början av 1980-talet. Men jag kanske minns helt fel.
Comment by Jen — 2011 03 07 20:10 #
Jag kan ju inte utsluta att de har skrivit något gemensamt, men just det minns jag inte.
Comment by Enn Kokk — 2011 03 07 20:21 #
Thomas: Saknar den fjärde dimensionen, dvs tiden, i det resonemanget. Det du refererar torde ju utspelat sig under Olof Lagercrantz livstid. Lars G kan ju mycket väl ha bytt åsikt om Olof L med tiden. Fast visst är det möjligt att det var uttryck för någon sorts opportunism där, och då. Men att, på huvudpersonens hundraårsdag, gå in för att ta heder och ära av densamme tror jag inte ger några fördelar i dagens kultursverige. (Om inte Lars G håller på att smöra in sig i kretsar där Olof L inte är vatten värd, förstås, det är väl inte omöjligt även om jag inte tror det är det som ligger bakom i detta fall.)
Comment by Olof Öberg — 2011 03 08 7:39 #
Jean: Det du tänker på är nog en debatt för ca 30 år sedan då Lars Gustafsson, Jan Myrdal, Sven Delblanc och Sven Fagerberg (inte Gyllensten) av debattmotståndare klumpades ihop till ”de fyras gäng”. Tror inte de skrev något som undertecknades gemensamt, de såg sig åtminstone inte själva som ett ”gäng”, men skulle inte svära på det.
Comment by Olof Öberg — 2011 03 08 7:56 #
Till Olof Öberg: Att det skulle ha varit Sven Fagerberg och inte Lars Gyllensten låter onekligen mycket mer troligt i mina öron.
Comment by Enn Kokk — 2011 03 08 9:57 #
Ber om ursäkt! Olof Öberg har rätt när det gäller namnen, och då kanske även om den gemensamma artikeln. Att mitt minne kopplade in Gyllensten i det här beror nog på att Gyllensten var mycket negativ i sina omdömen om Lagercrantz.
Comment by Jean — 2011 03 08 11:25 #
Till Jean: Men det betyder inte att man kan räkna in Gyllensten i någon reaktionär front. Han var till exempel miljöengagerad, uttalad motståndare till utbygnad av Vindelälven. I den frågan stod han på samma linje som min hustru.
Comment by Enn Kokk — 2011 03 08 11:32 #
Rätta mig om jag har fel, men visst kan det vara så att ju mer pengar man tjänar desto oftare dras man åt ett borgligt synsätt. Därav har de flesta medier lättare för att ge uttryck för borgliga höger-åsikter än vad som representerar partierna till vänster. Låt vara att den vanlige journalisten är förankrad i vänstermyllan men redaktörerna och ansvarig utgivare, som oftast har högre lön och högre status, är ju de som ytterst bestämmer vad som skall visas och sändas till allmänheter. Därför behövs det en allmän vänsterorienterad tidning, eller annat media, för att få ut budskap och kunskap om samhället som kommer alla människor till del. Och det bästa vore om i stort sett alla hade samma lön, kanske med en variation på högst 5000 kr? Upplägget kan diskuteras!
Sedan vill jag gärna puscha lite för en bok som
Enn Kokk recenserade här på sin blogg den 3 december 2010. ”Utmaningen” skriven av mig och min son Peter och som handlar om mobbning i skolan. Bibliotekspersonal – passa på att köpa in denna bok billigt efterssom den är med på AdLibris bokrea för endast 29:- ( ord, pris ca 86:- till 105:- ). Allmänheten kan även gå till biblioteken och be dem beställa hem boken där den ännu inte finns inne. Det är en viktig bok för alla att läsa. ( Enn, förlåt mig för denna ”smygreklam ).
Sist, men inte minst, nu när S skall välja partiledare så anser jag att det bör vara en kvinnlig sådan, eftersom det då blir störst garanti för att rätt sorts frågor kommer i fokus i framtiden.
Comment by Kevin Iversen — 2011 03 08 11:42 #
Olof, du har alldeles rätt om den fjärde dimensionen, tiden. Jag tyckte bara att det var ett lustigt sammanträffande.
Comment by Thomas Nydahl — 2011 03 08 12:24 #
Man ska nog helt enkelt vara försiktig med att sätta etiketter som ”reaktionär”, med flera, på människor. Det är så lätt att slippa diskutera vad de faktiskt säger i olika frågor då; men det är en bedräglig lättnad. (Jag säger inte att det förekommit i just den här tråden.)
Har dessutom en känsla av att det, i vårt ändå rätt så lilla land, ofta kan handla om personliga antipatier likaväl som ideologiska skillnader i kulturdebatten.
Jean: Jag var tonåring när den där ”de fyras gäng”-debatten ägde rum, så jag föjde inte direkt med i den då. Det jag läst om den är nog egentligen bara en del inlägg av Jan Myrdal, tryckta i nån av Skriftställningarna, och Sven Delblanc – samt nån artikel om Delblanc där debatten nämns. Därför kan jag inte säkert säga att det inte skrevs nån gemensam artikel, bara att jag av två huvudpersoners inlägg inte fått det intrycket.
Comment by Olof Öberg — 2011 03 08 12:49 #