Ur den svenska ödsligheten

25 november 2008 22:52 | Musik, Politik, Prosa & lyrik | 6 kommentarer

Sundsvall by Night

Text och musik: Björn Afzelius, 1979

Fredagskväll i Sundsvall,
stritan börjar vakna till.
Alla bara hänger,
ingen vet vad fan han vill.
Brännvinet vandrar runt,
bilarna glider lugnt.
Fy fan, fy fan, fy fan!

Mänskorna har gått på krogen
eller till varann.
Har man ingen slips så ger dom en
en iskall hand.
Allting är stängt för oss.
Tror fan att vi börjar slåss.
Fy fan, fy fan, fy fan!

Timmarna går,
kylan är svår,
ingen förstår
hur det känns.

Pojkarna vill ha en fylla,
det blir jag som kör.
Vi blåser genom Timrå,
hoppas ingen jävel dör.
Dom hatar oss nog ändå,
det är vad dom bjuder på.
Fy fan, fy fan, fy fan!

Skrikande däck,
ilande skräck
timmar i sträck.
Vilket liv!

(solo)

Blåsiga torg,
Cola och korv,
jävlar va skoj,
hipp hurra!

Taxibilar hjälper
höjdarna från krogarna.
Snuten börjar driva
ungarna från gatorna.
Ja, vissa får gärna spy,
andra får bara fly.
Fy fan, fy fan, fy fan!

Från Björn Afzelius’ LP ”Bakom kulisserna”, 1979.

* * *

”Den ödsligaste dikt jag någonsin hört, hördes ur folkmun. Det var en gång uppe i Masthugget; någon reciterade:

Sjutton grader kallt
Inga vantar
Kuken står
Inga slantar
Sju mil hem

Den diken tycker jag går i hjärterot. Fan.”

Ur Svante Foersters roman ”Klasskämpen” (Rabén & SJögren, 1964)

* * *

Vintersaga

Text och musik: Ted Ström, 1984

En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken.
Ett träningspass på Ullevi i dis.
Gränsstationen i Torneå, en gumma på en spark.
Landsorts fyr där snöstormen drar in.
Tät snö som gloppar i Mariabergets backar.
Hett och svett på Statt i Härnösand.
En tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran
flämtande ljus i Visby hamn

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.

I Malmö rispas dimman av färjornas sirener
Och på andra sidan sundet börjar världen.
En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron
Bion i Pajala ger ”Den sista färden”
Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten
Gårdarna släcker sina ljus
Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster
Stockholm city svajar i sitt rus

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.

Tradarfik i Docksta i motorvägens skugga
En överdos på Skärholmens station
Insnöade vägar nånstans på Österlen
Och fyllan växer till på Mommas krog
Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå
Frusna drömmar uti monarkin
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen
Kärleken går på billigt vin

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.

Ted Ström sjöng in sin ”Vintersaga” på ”Ge mig mer”, 1984, och Monica Törnells insjungning på ”Mica” från samma år spred sången till en ännu större publik. Också Jerry Williams fick 1990 en hit med den.