Väljarbeteendena bakom Obamas valvinst

6 november 2008 13:51 | Politik | 51 kommentarer

Nu kommer analyserna av vad som ledde fram till att Barack Obama med bred marginal vann det amerikanska presidentvalet.

Svenska Dagbladet publicerar (6 november 2008) siffror som belyser väljarnas beteende. Som källor anges New York Times, CNN och Realclearpolitics.com.

Förstagångsväljarnas stöd för Obama var överväldigande, hela 69 procent. Det betyder inte att det politiska landskapet i USA därmed för framtiden har ändrats till demokraternas förmån, däremot att invanda sociala mönster har brutits upp bland de unga – framför allt är det uppenbart att rasfrågan inte har samma ödesmättade betydelse för förstagångsväljarna som den hade för äldre generationer amerikaner.

Det här ser man mer finfördelat i en tabelldel, som delar upp väljarna efter ålder. Av dem i åldrarna 18-29 år röstade 66 procent på Obama, av dem i åldrarna 30-44 år 52 procent. Den enda åldersgrupp, där John McCain hade en majoritet av väljarna, 53 procent, bakom sig var de som var 65 år och uppåt.

Av de fackanslutna – och då ska man hålla i minnet den låga organisationsgraden på den amerikanska arbetsmaknaden – röstade 60 procent på Obama.

Väl så intressanta är då de mer klassrelaterade siffrorna om hur folk med olika grad av utbildning och i olika inkomstlägen röstade.

Av väljare utan high school-utbildning röstade hela 63 procent på Obama.

Av dem med en inkomst under 50 tusen dollar per år röstade 60 procent på Obama. Av dem som hade en inkomst på över 100 tusen dollar röstade däremot 50 procent på McCain (men hela 49 procent på Obama). Dock vet vi att inkomst i USA mycket mindre än här är en variabel som ger ledning när man ska analysera väljarbeteende längs en höger-vänsterskala. Bland de 38 procent, som tjänade under 50 tusen dollar per år och gav John McCain sitt stöd, fanns säkert åtskilliga vita arbetare, som inte ville ge en svart presidentkandidat sin röst.

Könsfaktorn är även den intressant att studera. Bland männen vägde det tämligen jämnt: 50 procent röstade på McCain och 49 procent på Obama. Men bland kvinnorna finns en markerad övervikt, 55-43, för Obama. Det här mönstret har varit tydligt också i många svenska val och väljarundersökningar: kvinnor lutar, till exempel på grund av större engagemang i sociala frågor, mer åt vänster.

En faktor som inte alls spelar samma roll i det sekulariserade Sverige som i USA är religionstillhörighet. Bland protestanterna finns en övervikt, 54 procent, för McCain, medan Obama har fått 53 procent av katolikernas röster. Särskilt intressant tycker jag är hur den i och för sig numerärt lilla gruppen judar har röstat: 77 procent av dem har gett sin röst åt Obama. Så vitt jag har förstått finns det en stark demokratisk tradition bland USAs judar, men jag har också sett rykten om att Obama i samtal med arabiska ledare – sant eller inte – påstås ha förordat en delning av Jerusalem i en kommande fredsuppgörelse…

I siffermaterialet redovisas väljarbeteendet i några grupper med starkt symbolvärde. Av vapenägarna röstade 62 procent på McCain, av militärerna och ex-militärerna 54 procent. Obama fick däremot 71 procent av HBT-personernas röster.

En annan intressant faktor för väljarbeteendet är om man bor i stad eller på landet. Av stadsborna röstade 63 procent på Obama. Av lantborna röstade 53 procent på McCain. Det senare är utan tvekan en av delförklaringarna till att en rad stater i Mellanvästern fortsatt är republikanskt röda.

En given frågeställning är hur den tidigare så infekterade rasfrågan påverkade resultatet. I SvD redovisas en fråga om detta, som dock är så dunkelt formulerad, att svaren ger föga vägledning. På frågan ”Var ras en faktor när du röstade?” svarar 19 procent ja och 80 procent nej. (Utöver ren rasism kan svaren ju ha påverkats till exempel av att både svarta och vita väljare kan ha tyckt, att det nu äntligen var dags för en afro-amerikansk president.)

Det resultatet har man svårt att tro på, när man ser siffrorna över det faktiska väljarbeteendet. Av de vita väljarna föredrog 55 procent McCain. Av de svarta väljarna lade hela 96 procent sin röst på Obama. Intressant att notera är att latinos, bland vilka det har funnits starka republikanska strömningar, nu till 67 procent röstade på Obama.

I kulturdelen av Dagens Nyheter (6 november 2008) ger Stefan Jonsson en mångsidig och därför klok kommentar: ”För även om rasfrågan inte spelade någon roll i detta presidentval var det ändå den frågan som överskuggade allt. Att demokratin lyckades besegra rasismen och motbevisa den vitt spridda uppfattningen att en svart man inte kan bli president innebär inget mindre än att USA inträtt i en ny epok. Det innebär inte att rasismen är borta och att alla från och med nu har lika möjligheter. Även framgent kommer svarta att som Obama tvingas visa sig åtminstone dubbelt så intelligenta och skickliga som andra för att komma i fråga. Men det innebär att arvet från slaveriet blir mindre ödesmättat och i stället framstår som något som går att hantera politiskt, som en gemensam sak. För att fullt ut fatta vidden av denna befrielse måste man nog ha levt i USA och kanske allra helst i sydstaterna för att där ha sett hur rasfrågan på en och samma gång är omöjlig att tala om och samtidigt så plågsamt synlig i det sociala landskapet.”

* * *

Jag hör till dem som har varit starkt kritisk till den amerikanisering som har präglat också svenska valkampanjer.

Men av årets lyckosamma Obama-kampanj har vi helt uppenbart en del att lära. Jag tänker då på sådant som gräsrotsmobilisering och användande av IT.

Så jag hoppas att det har varit svenska socialdemokratiska kampanjmakare over there och tagit till sig det bästa nya – vilket inte bör leda till slutsatsen att vi inte ävenledes behöver vitalisera och fullt ut använda den traditionella arbetarrörelsen.