Godmorgon, Amerika!

Jag och Birgitta satt förstås uppe ganska länge framför TVn i går kväll och i natt – USAs val är ju inte vilket val som helst. Vi orkade dock inte sitta uppe och vänta på de egentliga resultaten och gick till slut och la oss – bara för att kvart över sju väckas av en jublande Anna i telefon: Barack Obamas seger var klar nu, och den var stor.

När vi lite senare hade lyckats ta oss upp, lyssnade vi på kommentarerna i radion, och webben levererade röstfördelningen samt elektorsfördelningen stat för stat. Vissa förväntade mönster i röstbeteendet ser man omedelbart: ett antal sydstater med sin inbitna mentalitet har inte röstat på Obama. Men annars har valvinden i förbluffande stor utsträckning blåst åt samma håll. Det ska bli intressant att senare få läsa närmare valanalyser, som väl kommer att bekräfta, att unga väljare har röstat i större utsträckning än vanligt och dessutom i stor utsträckning röstat på Obama. Det här förebådar i så fall förhoppningsvis en mer bestående omsvängning i väljarbeteende, och då syftar jag inte i första hand på en omsvängning åt vänster (i amerikansk mening) utan på att rasfrågan bland yngre människor har börjat förlora sin gamla laddning.

Det är ett mognadsprov för amerikansk demokrati att de amerikanska väljarna för första gången har valt en man med afroamerikanskt påbrå till president. Vi som minns 1960-talets medborgarrättsstrider applåderar.

Däremed torde vägen också stå öppen för att USA i framtiden äntligen kan välja sin första kvinnliga president. Därmed inte sagt att det bör vara Sarah Palin.

Det senare leder mig vidare till det självklara konstaterandet, att val inte bara handlar om symboler och personer utan också om politikens innehåll.

De förväntningar Obamas väljare (och många av oss i Europa) har på förändring, change, när det gäller politiken är enorma, och det återstår ett långvarigt och hårt arbete, kanske också fyllt av missräkningar och bakslag, innan USA kan resa sig ur det träsk där landet i många avseenden befinner sig.

Kommer de amerikanska trupperna att kunna dras bort från Irak och från Afganistan? Kan USA bidra till att den oändliga konflikten mellan Israel och Palestina får en anständig lösning? Kan USA undvika nya blodiga konflikter till exempel med Iran?

Kan USA, till exempel genom satsning på förnybara energikällor, minska sitt groteska beroende av billiga oljeprodukter?

Kan den amerikanska ekonomin lyftas ur den djupa recession den befinner sig i, och måste stimulansåtgärderna ha formen av skattelättnader, som ger ännu större federala underskott?

Och har man i dagens ekonomiska läge råd att äntligen börja trygga tillvaron för de 47 miljoner amerikaner som saknar sjukvårdsförsäkring?

Löser Obama inte, åtminstone gradvis, de här problemen, riskerar han att råka ut för en backlash.

Måtte han nu, under den tid som återstår till dess att han tillträder presidentämbetet, tänka ut en plan för i vilken ordning han ska tackla de här problemen och på ett sätt som gör att han bibehåller väljarna förtroende.