Ur den svenska ödsligheten
25 november 2008 22:52 | Musik, Politik, Prosa & lyrik | 6 kommentarerSundsvall by Night
Text och musik: Björn Afzelius, 1979
Fredagskväll i Sundsvall,
stritan börjar vakna till.
Alla bara hänger,
ingen vet vad fan han vill.
Brännvinet vandrar runt,
bilarna glider lugnt.
Fy fan, fy fan, fy fan!
Mänskorna har gått på krogen
eller till varann.
Har man ingen slips så ger dom en
en iskall hand.
Allting är stängt för oss.
Tror fan att vi börjar slåss.
Fy fan, fy fan, fy fan!
Timmarna går,
kylan är svår,
ingen förstår
hur det känns.
Pojkarna vill ha en fylla,
det blir jag som kör.
Vi blåser genom Timrå,
hoppas ingen jävel dör.
Dom hatar oss nog ändå,
det är vad dom bjuder på.
Fy fan, fy fan, fy fan!
Skrikande däck,
ilande skräck
timmar i sträck.
Vilket liv!
(solo)
Blåsiga torg,
Cola och korv,
jävlar va skoj,
hipp hurra!
Taxibilar hjälper
höjdarna från krogarna.
Snuten börjar driva
ungarna från gatorna.
Ja, vissa får gärna spy,
andra får bara fly.
Fy fan, fy fan, fy fan!
Från Björn Afzelius’ LP ”Bakom kulisserna”, 1979.
* * *
”Den ödsligaste dikt jag någonsin hört, hördes ur folkmun. Det var en gång uppe i Masthugget; någon reciterade:
Sjutton grader kallt
Inga vantar
Kuken står
Inga slantar
Sju mil hem
Den diken tycker jag går i hjärterot. Fan.”
Ur Svante Foersters roman ”Klasskämpen” (Rabén & SJögren, 1964)
* * *
Vintersaga
Text och musik: Ted Ström, 1984
En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken.
Ett träningspass på Ullevi i dis.
Gränsstationen i Torneå, en gumma på en spark.
Landsorts fyr där snöstormen drar in.
Tät snö som gloppar i Mariabergets backar.
Hett och svett på Statt i Härnösand.
En tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran
flämtande ljus i Visby hamn
Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.
I Malmö rispas dimman av färjornas sirener
Och på andra sidan sundet börjar världen.
En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron
Bion i Pajala ger ”Den sista färden”
Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten
Gårdarna släcker sina ljus
Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster
Stockholm city svajar i sitt rus
Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.
Tradarfik i Docksta i motorvägens skugga
En överdos på Skärholmens station
Insnöade vägar nånstans på Österlen
Och fyllan växer till på Mommas krog
Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå
Frusna drömmar uti monarkin
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen
Kärleken går på billigt vin
Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.
Ted Ström sjöng in sin ”Vintersaga” på ”Ge mig mer”, 1984, och Monica Törnells insjungning på ”Mica” från samma år spred sången till en ännu större publik. Också Jerry Williams fick 1990 en hit med den.
6 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Se där, jag trodde att ”Sjutton grader kallt…”-dikten bara var en refräng från Motvinds låt Bakfull.
Comment by Johan S — 2008 11 26 8:30 #
Den stora dagen
En gammal kvinna går omkring och pyntar i sitt hus
Idag är det hennes stora dag.
Hon har köpt kaffebröd och tårta som smyckats med små ljus
och en likör av bästa slag.
Och när hon lägger på en duk, den finaste hon har,
så ringer det på hennes telefon.
Hon blir glad och lyfter luren och hör rösten på en karl,
hennes allra yngsta son.
Jaså, säger Du det, Du kan inte komma från,
Du tog fel på vilken dag det var.
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring,
för jag finns ju här var dag.
Hon tar fram finservicen, den med små violer på,
en kopp har visst en gång gått i kras.
Men hon tänker att det gör nog ingenting,
vi blir så få på mitt årliga kalas.
Och när kaffet kokar upp så ringer det på telefon,
och hon glömmer allt och springer därifrån,
och på ett ögonblick hon mister något av sin illusion
när hon hör sin äldste son.
Jaså, säger Du det…
Flera timmar drar förbi och dagen blir till kväll,
en trött gammal kvinna somnar in.
Hon har stått där hela daÆn och väntat sina barn
vid sin blommiga gardin.
Hennes kaffebröd finns var och tårtan där den står,
den visar hur barn kan överge.
Och när dottern ringer finns det inget mer att förstå,
då har ljusen brunnit ner.
Jaså, säger Du det…
Comment by Lars-Gunnar Blom — 2008 11 26 12:18 #
Till Johan S: Jag har fyra LP och en CD med Motvind men faktiskt inte någon platta med ”Sjutton grader”. Intressant att den här folkliga dikten, som säkert också Svante Foerster har hört och lånat, har använts även av dem.
Comment by Enn Kokk — 2008 11 26 13:02 #
Till Lars-Gunnar Blom: Är det till att fylla år själv, och hur mycket i så fall?
Comment by Enn Kokk — 2008 11 26 13:02 #
Till Enn. När det gäller dikter om svensk ödslighet tänker man förstås på Helmer Grundström. T ex dessa rader ur en dikt som jag tror heter ”Trettinie grader” (citerat ur minnet på sittande fot):
.
Erke är så pass
att han knäar iväg på dass
Ute står luften still
det blir några grader till
Comment by HO — 2008 11 26 14:12 #
fredag tjugosjunde mars nästa år blir jag femtionio år.
Jag tyckte bara den vemodiga texten passade ihop med de andra.
Ha det bra och må du och de dina leva länge än.
Comment by Lars-Gunnar Blom — 2008 11 26 19:39 #