Godmorgon, Amerika!
5 november 2008 13:21 | Politik | 9 kommentarerJag och Birgitta satt förstås uppe ganska länge framför TVn i går kväll och i natt – USAs val är ju inte vilket val som helst. Vi orkade dock inte sitta uppe och vänta på de egentliga resultaten och gick till slut och la oss – bara för att kvart över sju väckas av en jublande Anna i telefon: Barack Obamas seger var klar nu, och den var stor.
När vi lite senare hade lyckats ta oss upp, lyssnade vi på kommentarerna i radion, och webben levererade röstfördelningen samt elektorsfördelningen stat för stat. Vissa förväntade mönster i röstbeteendet ser man omedelbart: ett antal sydstater med sin inbitna mentalitet har inte röstat på Obama. Men annars har valvinden i förbluffande stor utsträckning blåst åt samma håll. Det ska bli intressant att senare få läsa närmare valanalyser, som väl kommer att bekräfta, att unga väljare har röstat i större utsträckning än vanligt och dessutom i stor utsträckning röstat på Obama. Det här förebådar i så fall förhoppningsvis en mer bestående omsvängning i väljarbeteende, och då syftar jag inte i första hand på en omsvängning åt vänster (i amerikansk mening) utan på att rasfrågan bland yngre människor har börjat förlora sin gamla laddning.
Det är ett mognadsprov för amerikansk demokrati att de amerikanska väljarna för första gången har valt en man med afroamerikanskt påbrå till president. Vi som minns 1960-talets medborgarrättsstrider applåderar.
Däremed torde vägen också stå öppen för att USA i framtiden äntligen kan välja sin första kvinnliga president. Därmed inte sagt att det bör vara Sarah Palin.
Det senare leder mig vidare till det självklara konstaterandet, att val inte bara handlar om symboler och personer utan också om politikens innehåll.
De förväntningar Obamas väljare (och många av oss i Europa) har på förändring, change, när det gäller politiken är enorma, och det återstår ett långvarigt och hårt arbete, kanske också fyllt av missräkningar och bakslag, innan USA kan resa sig ur det träsk där landet i många avseenden befinner sig.
Kommer de amerikanska trupperna att kunna dras bort från Irak och från Afganistan? Kan USA bidra till att den oändliga konflikten mellan Israel och Palestina får en anständig lösning? Kan USA undvika nya blodiga konflikter till exempel med Iran?
Kan USA, till exempel genom satsning på förnybara energikällor, minska sitt groteska beroende av billiga oljeprodukter?
Kan den amerikanska ekonomin lyftas ur den djupa recession den befinner sig i, och måste stimulansåtgärderna ha formen av skattelättnader, som ger ännu större federala underskott?
Och har man i dagens ekonomiska läge råd att äntligen börja trygga tillvaron för de 47 miljoner amerikaner som saknar sjukvårdsförsäkring?
Löser Obama inte, åtminstone gradvis, de här problemen, riskerar han att råka ut för en backlash.
Måtte han nu, under den tid som återstår till dess att han tillträder presidentämbetet, tänka ut en plan för i vilken ordning han ska tackla de här problemen och på ett sätt som gör att han bibehåller väljarna förtroende.
9 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Håller med Enn Kokk om att detta presidentval var ett ”mognadsprov”, men jag hoppas att nästa president är en afro-amerikansk kvinna. Om så skedde vore USA t.o.m. snabbare än det slöa Sverige i sitt arbete för jämlikhet mellan könen, hudfärg och etnicitet.
Trots att jag försökt följa presidentkampanjen så gott jag kunnat, har jag svårt att förstå vad Enn menar med ”politikens innehåll” och vad som egentligen så kraftigt skilde de båda kombattanterna från varandra vad gäller den saken.
Comment by Lars Rudström — 2008 11 05 22:28 #
Till Lars Rudström: Det du citerar står omedelbart efter det att jag nämnde Sarah Palin. Hon driver politiska åsikter som jag föreställer mig är främmande också för dig. Slutsatsen är: gärna en kvinnlig president men inte en med hennes åsikter.
Comment by Enn Kokk — 2008 11 05 23:06 #
Ska man vara noga är det faktiskt så att Barack Obama är lika vit som svart, egentligen mycket mer vit, eftersom han är uppfostrad av sin vita mor och sina vita morföräldrar. Någon afro-amerikan i traditionell mening är han knappast, eftersom han inte har någon bakgrund i slavsamhället. Men det är egentligen fruktanwsvärt olustigt att en människas ursprung ska ha någon politisk betydelse alls. Det har det dock, inte minst i vårt land, där ingen har kunnat tala om när man upphör att vara ”invandrare”. I den här kommunen finns både ”andra och tredje generationens invandrare”, folk som är födda i Sverige av svenska medborgare och har föräldrar som är födda i Sverige. De har en viss representation i kommunfullmäktige, men ibland har man en känsla att det mer är av dekorativa skäl.Här i Sverige skulle Obama alltså vara andra genrationens invandrare, i USA är han i alla fall ”amerikan” som det heter. Med den otydliga definition som finns i det här landet av vem som är ”invandrare” och inte skulle Tage Erlander ha kunnat vara finne och Olof Palme tysk. Ungefär som Lena Horne och andra till hudfärgen vita människor räknas som afrikanska amerikaner i USA. Det kanske vore bra om nästa president i USA blev kvinna, men det är inte någon garanti för någonting. Det finns ingenting som tyder på att kvinnor skulle vara fredligare som statschefer än män. Se bara på Katarina den stora, Elizabeth I, Golda Meir, Indira Gandhi och några till. Inte är de precis oblodiga. Och vi ska nog tacka Gud för att hon räddat världen undan amerikanska presidenter som Sarah Palin, fast vi har i och för sig fått dras med en del andra. Och Rudströms vison Condoleeza Rice vet jag inte om jag är så lockad av heller.
Comment by Hans O — 2008 11 06 14:36 #
Hans O! Miss Rice är nog inte min favorit som blivande afro-amerikansk kvinnlig president i USA. Men jag tycker att hon har karisma. Jag vet inte varför, men hennse sätt att gå, hennes kroppspråk och att tala är ganska charmerande. Jag upplever henne som en inbjudande symbios av kvinnlighet och skarpt intellekt. Kanske lite löjligt från min sida. Jag börjar bli gammal.
Hon är dock tyvärr alltför kontaminerad av ”cowboyen” Bush. Lite tråkigt egentligen eftersom hon har varit en duktig byråkrat, kämpat med glöd för att lösa många konflikter åt sin ”mindre begåvade” chef. Förutom att hon hör till Bush Jr:s vasaller är hon lite för mycket ”akademiskt torr” för gemene man, precis som den briljante Gunnar Heckscher var då det begav sig. Inte ens den trognaste högerman på den tiden kunde ta till sig hans intellektuella kyla.
Av de damer som du räknar upp i ditt inlägg ovan platsar inte Golda Meir! Absolut inte! Hennes politiska akter kan jag väl, dock ingenting egentligen om Indira G. Men det kan vi lämna därhän.
Jag är trots dina påståenden helt övertygad om att en kvinnlig statschef är bättre skickad att lösa politiska konflikter än en man av idag. Men jag har givetvis ingen imperi att stödja mig emot i det fallet. Det är bara en ”tro” eftersom nästan alla krig och galenskaper historiskt sett har startats av män.
Mvh
Lars
Comment by Lars Rudström — 2008 11 06 20:11 #
Till Enn Kokk: Därvidlag är jag helt ense med dig.
Mvh
Lars R
Comment by Lars Rudström — 2008 11 06 20:14 #
Gunnar Heckscher kände jag alltid en viss sympati för. Han begrep sig aldrig riktigt på det politiska spelet. När han inte visste svaret på en fråga erkände han rill exempel det i stället för att som de flesta andra låtsas som om han visste det och börja prata om något annat eller försöka skrämma sina motståndare. Därför kunde den råbarkade Torsten Nilsson göra slarvsylta av honom. Sedermera fick jag av min svärfar lära mig att högern aldrig haft någon annan riktig partiledare än Jarl Hjalmarsson. Det som kom efter honom var bara skit. Sa min svärfar som var ombudsman i högern i nästan hela sitt liv. Golda Meir ja. Jag minns när hon satt på Grand Hotell i Stockholm och förklarade för de församlade journalisterna att det inte fanns några palestinier. Sedan drog hon ett djupt halsbloss. 1973 kom oktoberkriget, där de israeliska förlusterna upplevdes som fruktansvärda. Man kan alltid säga att det var araberna som ”började”, men så går det sällan till i krig. It takes two to tango.
Jag har inga synpunkter på Condi som kvinna, men som politiker har hon varit en katastrof för världen, framför allt för Mellanöstern, Afghanistan, Pakistan och Irak. Och allra mest för USA.
Comment by Hans O — 2008 11 06 21:39 #
Ett litet PS: TRäffar du en sikh någon gång, så fråga vad hon/hon tycker om Indira.
Comment by Hans O — 2008 11 06 21:41 #
Till Hans O! Bra inlägg från dig. Jag håller med din svärfar. Men nu finns det en modern, socialt tänkande partiledare för M som nog även din svärfar gillat. Världen och även Sverige och dess folk utvecklas trots allt.
Comment by Lars Rudström — 2008 11 08 22:57 #
Obama är ju lika mycket vit och svart, eller – som han nyligen sa när han fick frågan om vilken hundvalp flickorna skulle få i Vita Huset – en ”mutt” som jag skulle vara bra, tyckte han, dvs. vägkorsning på svenska. En annan sak är att han uppfostrats av en vit mor och till stor del vita morföräldrar. Dessutom skulle andra i hans släktträd vara Dick Chaney(!) och Brad Pitt. Pappan från Kenya ska han inte ha varit nära under uppväxten.
Hans O., den här frågan om det finns palestinier – som separat folk förstås – har nyanserats under åren, så var inte så kvick att döma Golda Meir för just detta, halsbloss eller inte. Benämningen palestinier som gällde för alla de olika folkgrupper – judar, druser, araber, armenier och andra – som bodde i det forna mandatet har ju ändrats under åren. Som dagens palestinaaraber sedan 60-talet har definierat sig som palestinier – enligt Ulf Bjereld – är det nu den accepterade benämningen för just dem men det tog nog ett tag innan det sjönk in och kanske längre för somliga israeler – som själva sett sig som palestinier – att acceptera. Idag skulle nog även Golda Meir använda den benämning folket enats under.
Comment by A-K Roth — 2008 11 09 14:15 #