Irlands nej är välkommet!

Lite tankeväckande för EU-federalisterna borde det vara, att Lissabonfördraget har stjälpts av det enda medlemsland, som har låtit sina medborgare rösta om fördragets vara eller inte vara.

Regeringen, och så även socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin, verkar dock vilja låtsas som det regnar och gå vidare med den svenska ratificeringen av fördraget, detta trots att det efter Irlands nej inte kan träda i kraft.

Bortförklaringarna av resultatet i folkomröstningen på Irland är många – som om man kunde omintetgöra nejet genom att bevisa att majoriteten omväxlande består av reaktionärer, träskallar, oinformerade och bönder som vill ha ännu mer jordbrukssubventioner. Vän av ordning vill dock på den sista punkten påminna om att det kanske inte är särskilt överraskande, att de irländska bönderna vill ha mer, åtminstone inte mindre, av det som EU hittills har lockat dem med.

I EU-debatten, liksom i många andra debatter, för alltför få principiella resonemang – i stället argumenterar man utifrån sina egna darling-ämnen.

Jag vill därför göra tvärt om. Jag har i hela mitt vuxna liv varit anhängare av fri abort. Dagens Nyheter påpekar i sin huvudledare 16 juni 2008, att till nej-sidans seger i det katolska Irland sannolikt har bidragit bland annat oron för att via EU bli påtvingad en mer liberal abortlagstiftning. Jag är förvisso beredd att argumentera för en liberal abortlagstiftning, men i egenskap av övertygad demokrat anser jag, att medborgarna i den demokratiska republiken Irland själva måste få avgöra, vilka lagar de ska ha.

Det EU-federalisterna inte tycks kunna ta till sig är, att EUs medlemsländer inte bara har skilda språk utan dessutom också har religiösa, kulturella, ja rent av politiska särdrag, som man verkligen inte kan jämna ut med hjälp av en väghyvel, benämnd Lissabonfördraget.

DN-ledaren, vars samtliga slutsatser jag verkligen inte delar, har en ingress, som i ett nötskal fångar både orsaken till det irländska nejet och det som även vi svenska antifederalister anser vara centralt:

”Det finns många svar på varför irländarna röstade nej till Lissabonfördraget. Men den grundläggande orsaken är oron för förlorad suveränitet.”

Alltså: Frihandel (framför allt fri varuhandel) i princip ja – men inte så att alla nationella särdrag, som stör denna, i den heliga konkurrensneutralitetens namn måste utplånas! Mycket mer borde återföras för beslut i de nationella parlamenten. Låt många blommor blomma! Hittar något medlemsland någon egen kreativ lösning på något samhällsproblem, så lär andra länder så småningom följa efter alldeles frivilligt.

Den meningsyttring om den irländska folkomröstningen, som har avgetts av Socialdemokratiska EU-kritiker, innehåller en minimiplattform för det som EU nu borde företa sig:

– Den irländska nejet innebär att Lissabonfördraget har fallit och att förhandlingarna om EUs framtid öppnas på nytt. Vi är med i EU för att påverka, och det har aldrig varit så viktigt som nu, säger Anna Hedh, ordförande för Socialdemokratiska EU-kritiker.

Socialdemokratiska EU-kritikers styrelse har antagit nedanstående uttalande om konsekvenserna av Irlands nej till Lissabonfördraget. För mer information, kontakta Anna Hedh på 070-898 59 38.

UTTALANDE FRÅN SOCIALDEMOKRATISKA EU-KRITIKERS STYRELSE:

Respektera Irlands folkomröstning och använd tillfället att reformera EU!

Socialdemokratiska EU-kritiker välkomnar Irlands nej och konstaterar att Lissabonfördraget därmed fallit. Vi utgår från att EUs demokratiska spelregler respekteras. Det är nu upp till alla demokratiska krafter att motarbeta alla försök till manipulation av resultatet i den enda folkomröstning som tillåtits om detta fördrag. Nu gäller det för den europeiska arbetarrörelsen att ta tillfället i akt att skapa ett socialt Europa.

För att ett fördrag ska godkännas måste varje EU-land säga ja till det. Det irländska folkomröstningsresultatet innebär att Lissabonfördraget faller. Den svenska ratificeringsprocessen ska därför avbrytas. Allt annat vore odemokratiskt. Det finns inget skäl att ratificera ett dokument som inte kan antas som EUs fördrag.

Om EU nu väljer att gå vidare som om ingenting har hänt, signalerar det att små stater såsom Irland och Sverige kan köras över. Vi förutsätter att Sveriges regering och opposition gemensamt står upp för att det inte är acceptabelt med olika spelregler för små och stora medlemsländer.

Lissabonfördraget skulle ha inneburit en massiv överföring av makt till EU och dess institutioner. På centrala områden, såsom straffrätten, skulle Sveriges självbestämmande ha inskränkts. Unionen skulle alltmer ha fått karaktären av militärallians. Unionsrätten skulle formellt ha överordnats Sveriges grundlag. EU skulle i praktiken ha fått en president och en utrikesminister med stora befogenheter att styra över medlemsländerna. Lissabonfördraget skulle därmed ha lett till inskränkning av Sveriges självständighet och möjlighet att tala med en egen röst i världen.

Socialdemokratiska EU-kritiker välkomnar därför resultatet i den irländska folkomröstningen och betonar att detta måste respekteras av medlemsländerna. Detta är det tredje folkliga nejet till det fördrag som tidigare gick under namnet EU-konstitutionen. Vi är övertygade om att också andra länder skulle ha sagt nej om befolkningen i de övriga EU-länderna hade tillåtits rösta om fördraget. Europas ledare måste lyssna på detta utbredda missnöje över vart EU är på väg.

Fördraget måste nu omförhandlas. Detta är tillfället för den svenska socialdemokratin att påverka EU i en riktning bort från ökad överstatlighet och marknadsliberalism. Vi kan nu förverkliga visionen om ett EU som värnar sociala rättigheter, agerar solidariskt gentemot omvärlden och bygger på självständiga länder i samverkan.

Socialdemokratiska EU-kritiker uppmanar därför det socialdemokratiska partiet att inför de kommande fördragsförhandlingarna verka för:

1. Att strejkrätten skrivs in i fördraget som en rättighet överordnad fri rörlighet av tjänster, kapital och varor.

2. Att det i fördraget skrivs in att nationella lagar och kollektivavtal, vars syfte det är att skydda löntagarna, ska respekteras.

3. Att full sysselsättning införs som det överordnade målet för den samordnade ekonomiska politiken.

4. Att kontrollen över Europeiska centralbanken demokratiseras.

5. Att det inte fördragsfästs att euron är den gemensamma valutan, alternativt att svenskt undantag förs in i fördraget.

6. Att miljöskyddsregler ska fungera som minimiregler. Den inre marknadens regler ska inte kunna förhindra enskilda länder från att föra en mer progressiv politik.

7. Att medlemsländer enskilt ska kunna reglera såväl handel som införsel av vissa varor som anses ha stor betydelse för folkhälsan, exempelvis alkohol.

8. Att de nationella parlamentens makt ökar och kommissionens makt minskar. Bland annat bör de nationella parlamenten kunna föreslå lagar för EU.

9. Att unionsrättens företräde framför nationell lag inte skrivs in i fördraget eller i dess bilagor.

10. Att den så kallade pasarrellen, som gör det möjligt för EU att ge sig själv mer makt utan föregående fördragsändring, tas bort. Om EU ska få makt att besluta över fler områden med majoritetsbeslut, måste detta föregås av en fördragsändring.

11. Att det inte inrättas någon permanent ordförande (president) eller hög utrikesrepresentant (utrikesminister).

12. Att medlemsländerna ska ha rätt till en självständig utrikespolitik och inte tvingas in i någon ”gemensam utrikespolitik” med lojalitetskrav. Gemensamma ståndpunkter i utrikespolitiken kan ibland vara eftersträvansvärda, men det finns ingen orsak att fördragsfästa detta.

13. Att skrivningar som innebär en målsättning om ett gemensamt försvar stryks.

14. Att skrivningar som kan tolkas som gemensamma försvarsförpliktelser stryks.

15. Att inte tillåta förändringar i röstvikterna som förändrar maktbalansen till förmån för de stora länderna.

För mer information, kontakta Socialdemokratiska EU-kritikers ordförande Anna Hedh, 070-898 59 38.

___________________________________________________________________

Uttalandet utskickat av Socialdemokratiska EU-kritikers styrelse genom Peter Gustavsson.

Familjekalas

Anna fyllde 47 i lördags, den 14 juni. Själv fyller jag 71 på torsdag, den 19 juni. Eftersom Birgitta hade lyckats sy ihop ett födelsedagskalas för Anna på söndag, åkte vi in till lägenheten i Uppsala, som ligger bättre till än Öregrund för Annas syskon med familjer, också för Annas pappa Bengt och hans hustru Inger, som även de var inbjudna till Anna-firandet.

Det visade sig, att Birgitta hade hemlat med barnen och kommit överens med dem om att även jag skulle firas lite i förväg. Det började med att Kerstin och Bo anlände med Viggo, snart sex, och Klara, tre: barnbarnen uppvaktade morfar med var sin egenhändigt plockad blombukett, Klara dessutom med egna teckningar.

Medan vi drack av Birgittas traditionella födelsedagsbål – bild finns här – fick Anna och jag våra presenter. Från Anna (och dottern Amanda som också var med) fick jag en skål och ett fat, fina båda två. Kerstin med familj hade köpt en intressant kokbok med recept från Saltå kvarn. Och från Matti och Karin fick jag en DVD med Miriam Makebas konsert på Berns 1966 – det ska bli kul att få vara med om den igen; Birgitta och jag var på den. Och så en udda present från Matti och Kerstin, blyklichéer med sosserosen i lite olika utformningar, troligen emanerande från något tryckeri. Annas pappa Bengt gav mig en estnisk CD – han är varm estlandsvän.

I vår familj finns det en varm känsla av sammanhållning, och man kan alltid lita på att alla familjemedlemmar bidrar med eget arbete. Birgitta hade slitit redan i förväg med att göra en mycket god och matig sallad till rostbiffen, som tillagades i ugnen i köket i Uppsala. Till den serverade hon en mängd goda tillbehör, bland annat tre majonnässåser (naturell, senap och vitlök) ur vår jämtländska kokbok. Jag snoppade, trots att jag var födelsedagsbarn, jordgubbarna (och diskade efteråt den ganska stora disken). Matti bidrog med egenhändigt bakade bröd. Och Kerstin hade åstadkommit några fantastiska tårtor – du kan se dem på bild här och här och här.

Blommor, plockade av Birgitta i vår trädgård i Öregrund, fanns det förstås på alla borden. Du kan se en av de allra finaste, med kvistar av min just nu blommande Hurdalsros, här.

Fast det allra finaste under det här familjekalaset hände nog, när Anna och Amanda anlände tillsammans med sin nu ganska stora men fortfarande lika busiga hund Sudden. Lilla Klara blev lite rädd för den stora och framfusiga hunden och tog betäckning bakom morfars rygg: höll honom med båda armarna hårt om vänster lår – det är hennes höjd – och kikade försiktigt fram i riktning mot hunden.

Stora kalas kan bli tröttsamma för både stora och små. Men är man i Klaras ålder, kan man ju alltid – utan att någon gruffar – göra så här.

Kajsa Borgnäs inger hopp om socialdemokratins framtid

I en tid då det alltför ofta finns anledning att känna missmod om socialdemokratins framtid känns det befriande att läsa Kajsa Borgnäs tal vid Socialdemokratiska studentförbundets kongress.

Kajsa blev omvald som ordförande för ytterligare ett år.

Det alltför grovmaskiga nätet

Försvarets radioanstalt, FRA, ska – enligt förslag från regeringen – få signalspana i kabel: avlyssna teletrafik, ta del av e-posttrafik och faxmeddelanden till och från Sverige. Detta har mött berättigat motstånd, bland annat från publicister och bloggare som ser ett förverkligande av förslaget som ett allvarligt hot mot den personliga integriteten.

Jag instämmer. Det här föreslagna nätet är alltför grovmaskigt för att vara effektivt; i stället kommer en massa oskyldiga människor att misstänkas.

Att de aldrig lär sig! (Här syftar jag inte bara på regeringen utan också på socialdemokraterna, som ju under den förra mandatperioden initierade ett snarlikt förslag.) Det var inte länge sedan en statlig utredning kom fram till att IBs extensiva övervakning och registrering av svenska kommunister var ineffektiv när det gällde att hitta människor, som verkligen sysslade med landsförrädisk verksamhet – dessutom hade övervakningen och registreringen helt oacceptabla sidoeffekter.

Jag har studerat det här ämnet noga, på socialdemokratiska partiets uppdrag gett ut ”Vitbok”, en lunta på 500 sidor. När jag under arbetet med den här boken nyfiket frågade en gammal IB-man om hur det kom sig, att jag, välkänd som antikommunist, aldrig hade blivit kontaktad om att börja arbeta för IB, fick jag svaret, att jag gjorde större nytta utanför än innanför deras nätverk. Men som jag konstaterar i boken: i själva verket var jag, med mina vänsteråsikter och många vänsteraktiviteter, nog för röd för det här gråa brödraskapet.

Jag har faktiskt också blivit regelrätt hörd av två man från Säpo om bland annat mina kontakter med en man – en estländare som heter Kalle Seiger – på sovjetambassaden. Det hela blev i det fallet ganska komiskt med tanke på att Säpo hade hört också Seiger i Tallinn i det vid det här laget självständiga Estland, varvid han hade nämnt, att jag hade gett honom skriftligt material om löntagarfonderna – jag förstod plötsligt, att jag anklagades för att ha lämnat ut de svenska löntagarfonderna till Sovjetunionen!

Seiger var långt ifrån min enda kontakt på Sovjetamassaden. Genom åren – jag arbetade i 34 år på socialdemokratiska partistyrelsen – träffade jag också representanter för de polska, rumänska, ungerska och östtyska ambassaderna. (Jo, jag har haft kontakt med den amerikanska ambassaden också.) De här mötena innehåller både stupida och intressanta element; den nämnde Seiger hjälpte mig dessutom att få ut mamman till en judisk kvinna, bosatt här i Sverige, ur Sovjetunionen.

Östambassaderna hade regelbundet kontakt med till exempel partisekreteraren, internationelle sekreteraren och informationssekreteraren i det som föreföll vara det närmast evigt styrande partiet i Sverige.

Själv uppvaktades jag i egenskap av pressekreterare, chefredaktör för Aktuellt i politiken (s) och huvudsekreterare i partiets programkommission, och jag förstod att jag i kontakttagarnas ögon var en intressant person: Under perestroikaperioden, när jag samarbetade intensivt med folkfronterna i de baltiska staterna och aktivt arbetade för återuppbyggande av socialdemokratiska partier där, hade jag god hjälp av en landsman på sovjetambassaden (själv absolut inte kommunist), och jag minns fortfarande hur han, när vi först möttes och jag presenterade mig, utbrast: ”Åh, den grå eminensen!”

Jag tror inte att någon (utom möjligen alltså Säpo) ser mig som en aningslös dumbom. Det är klart att de här ambassadrepresentanterna var ute för att samla intressant information från Sveriges största och oftast regerande parti. Därför måste man hålla tungan rätt i mun. Jag brukade dessutom ofta i förväg diskutera med den internationelle sekreteraren om vad vi aktivt ville få ut till dem jag skulle träffa. (Dessutom brukade jag, som en försiktighetsåtgärd, efter samtalen berätta för den internationelle sekreteraren, vad som hade tagits upp.)

Jag har fullständigt rent mjöl i påsen, men jag tvivlar på att folket på Säpo kan ta till sig, att det kan finnas människor utanför UD-byråkratin (till exempel anställda i Sveriges största parti), som är väl så bevandrade i internationella relationsfrågor och också kapabla att göra insatser. Har man sådana kontakter som jag hade på den tiden, får man finna sig i att bli misstänkt – karlns antikommunism kan ju vara spelad.

Jag berättar allt det här, eftersom Datainspektionen uppenbarligen har fått in en anmälan om att över 100 svenskar (verksamma i organisationer och företag) olagligt finns registrerade hos FRA för kontakter med Ryssland.

Jag borde ju vara väl kvalificerad för att finnas med i det här registret.

Nästa julkalender i TV:

Kontrolltider

Melodikrysset nr 24 2008

Dagens melodikryss var inte särskilt svårt, tyckte jag – men andra, med andra musikreferenser, kan ju tycka annorlunda.

Den enda fråga jag behövde ägna lite möda var filmmelodin som finns inspelad med BAO och Helen Sjöholm. Men svaret, när, ledde mig till Jules Sylvains och Gösta Stevens’ ”När tvenne hjärtan slå”, som förekom i Gustaf Molanders film från 1933, ”Kära släkten”.

Det sista har jag hämtat från Google, men annars har jag knappt behövt kontrollgoogla i dag.

Det jag slogs av under dagens melodikryssande var att Eldeman, åter igen, har använt sig av melodier han tidigare har haft med i krysset.

Siw Malmqvists hit ”Flickor i bilen” (”Vi har det bra, vi här bak i bilen”) är ett exempel. Med de där flickorna i baksätet gjorde föraren säkert klokt i att hålla i bilens ratt.

Likaså har Evert Taubes ”Nocturne” (”Sov på min arm”) tidigare förekommit i krysset.

Likaså samme upphovsmans ”Brevet från Lillan”, som börjar ”Pappa, kom hem”.

Och nog har jag redan tidigare hört Nina och Kim i Melodikrysset med sin melodifestivallåt från 2001, ”Lyssna till ditt hjärta”?

Krysset började i dag enkelt med Lill Lindfors i ”En sån karl”.

Och fortsatte lika enkelt med Frank Sinatra i ”New York, New York”.

Dagens Lars Berghagen, ”Till Stockholms skärgård” (”Jag älskar dig, o grönskande skärgård”) hör till Berghagens bättre nummer.

Och för att hoppa till den internationella arenan: Sarah Brightman fick, tillsammans med Andrea Bocelli, en välförtjänt hit med ”Time to Say Goodbye”.

Dagens svenska barnvisa var Alice Tegnérs ”Dansa min docka”. Den spelades ständigt, på en LP med Alice Babs, när vår Anna var liten.

Melodin ur en barnfilm bör heller inte ha varit alltför svår, även om den i det här fallet inte hämtades från någon av Walt Disneys filmer om Peter Pan. Vi hörde här i stället musik skriven av James Newton Howard till spelfilmen ”Peter Pan” från 2003.

Jag gillar opera mer än operett, men det är klart att jag känner till ”Läderlappen” (”Die Fledermaus”), som Johann Strauss den yngre skrev 1873-1874.

Klassisk musik, i det här fallet av Franz Schubert, använde sig Hasse Alfredson och Tage Danielsson av i revymusikalen ”Spader, Madame” från 1969. Här hörde vi Monica Zetterlund sjunga om Donna Juanita. Självklart har jag det här på video och på skiva, verkligen inte för att jag förr i tiden hade ett partipolitiskt (s) samarbete med både Tage och Monica, båda döda och saknade.

* * *

På jakt efter något svar till det allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk, eller med att klicka på Blog ovan. Sen bläddrar du dig ner till aktuell lördag.

Vi buggar landet

Nu kan det nya arbetarpartiet få ta över det gamla arbetarepartiets kampsång från IB-eran, ”Vi buggar landet”.

Håkan Östlundh: Blot

Jag har tidigare skrivit om Håkan Östlundhs böcker om visbypolisen Fredrik Broman – se Kulturspegeln, Deckare.

Nu återkommer Östlundh med fjärde delen i serien, ”Blot” (Ordfront, 2008).

I den spelar Fredrik Broman under en stor del av handlingen inte någon huvudroll, men eftersom han då och då, försänkt i djup koma eller ett närbesläktat tillstånd, dyker upp i bilder från sjukhuset, anar man, att hans roll mot slutet av boken kommer att bli dramatiskt avgörande.

Märkligt nog förtar detta inte spänningen. Däremot tar det en stund av läsning, innan den riktiga deckarspänningen infinner sig, men när Östlundh har hunnit lägga alla bitarna på plats, är man fast.

Östlundhs berättarteknik är lite säregen: Han förflyttar, i egenskap av allvetande författare, fokus från den ena personen till den andra, poliser så väl som de personer som är föremål för polisens intresse.

Men det här betyder inte att han berättar mer än nödvändigt: Handlingen rör sig framåt (och ibland bakåt) i ett slags litterär collageteknik, men Östlundh ser till, att den som för tillfället är huvudperson inte avslöjar mer än nödvändigt. Till exempel möter vi på ett relativt tidigt stadium en mördare utan att detta avslöjas; det ligger ju i spänningsförfattarens intresse att i det längsta hålla flera möjligheter öppna – och därmed hålla läsarens intresse uppe.

Gradvis blottlägger Östlundh, skickligt, de spänningar och handlingar som leder till den mångförgrenade katastrof som drabbar familjen Traneus. Möjligen tycker jag att Östlundh ytterligare kunde ha fördjupat de psykolgiska utlösningsmekanismer som obönhörligt leder till katastrofen. Men under avgörande moment i handlingen – ett exempel är grisarnas likfynd – är boken samtidigt utstuderat komponerad.

U-båtsfrågan aktuell igen

Regeringen har iakttagit periskop från främmande u-båtar på Strömmen utanför Rosenbad.

Den här gången hävdar Carl Bildt att det med all sannolikhet rör sig om Miljöpartiets språkrör.

Köp Jan Hammarlunds CD billigt!

Jan Hammarlund meddelar:

”När mina CD nu har funnits ute ett bra tag och jag tar fram nya upplagor av några av dem, sänker jag priset från 120 kronor till 99 kronor per CD, inklusive porto!

De finns presenterade på min hemsida janhammarlund.se under rubriken ”Jans musikbutik”.

Vänliga hälsningar

Jan Hammarlund
SKÖRDEMÅNE records”

Så passa på! Kolla gärna ovan under Kulturspegeln, Musik, vad jag har skrivit om Jan och hans skivor.