Musik från 1600-talets Stockholm

Stockholm, Tallinn, Stralsund, Greifswald, Hamburg, Rostock – oavsett om städerna runt Östersjön och i övriga Nordtyskland tillhörde det svenska stormaktsväldet eller inte rådde där, allt sedan hansatiden, en tysk hegemoni: borgerskapet bestod till stora delar av tyskar, i det religiösa livet regerade den tyska protestantismen och kulturen, och inte minst musiken, var tysk.

Jag påminns om detta när jag lyssnar på CDn ”Stockholmskt 1600-tal. Lasse Lucidors brokiga Stockholm vid påsktid anno 1674” med Affetti Musicali di Stoccolma (Stockholms läns museum ABLMCD 4, 2004).

Skivan innehåller några smärre utflykter till städer som London, men den fina musiken – ”Allemande-Paduan-Galliard” – är komponerad av en man med namnet Nathanael Schnittelbach.

Överlag är jag för egen del mest förtjust i de rent instrumentala partierna: Hans Hakes ”Svit XXXV” med sina tempoväxlingar (de långsamma partierna är vackrast), Thomas Baltzers ”Allemande für Violine allein”, Dietrich Buxtehudes ”Auf meinen lieben Gott” (cembalospelet!) med flera.

Lasse Lucidor då? Lars Johansson (1638-1974) föddes i Stockholm och dog där för en värja på källaren Fimmelstången. Men han växte upp hos sin morfar i Kaseburg på ön Usedom i Svenska Pommern och studerade både i Greifswald och Leipzig.

Också i Stockholm omgavs han av tyska musiker, och han satte ofta ord till musik av tyska komponister.

En folkkär psalmmelodi använde Lucidor för sin ”Samtaal emellan Döden och en säker Menniskia”. Fin är också ”Jag älskar dig” till ”La Follia”.

Och naturligtvis finns här hans kanske mest kända sång, skriven till en traditionell melodi:

Skulle jag sörja

Skulle Jag sörja då wore Jag tokot
Fast än thet ginge mig aldrig så slätt
Lyckan min kan fulla synas gå krokot
Wackta på Tijden hon lär full gå rätt;
All Werlden älskar Ju hwad som är brokot
Mången mått liwa som eij äter skrätt.

Olyckan wäxlar ju lijka med Lyckan
Alt hwad Begynsel haer ändas en gång;
Druckin Mann hafwer eij allestädz hickan
Lust följer Gråten, Gråt ändas i Sång.
Then som på Sanningen pekar med Stickan
Kan lel lätt falla frå Sanningens Spång.

Lägg märke till att substantiven à la tyskan skrivs med stor begynnelsebokstav.