Simons 120 dagar

Jag har länge läst serier av Simon Gärdenfors, främst i Galago, också följt honom som (tidigare) redaktör för serietidningen Ernie. Trots ett ganska brett musikintresse är jag däremot inte bekant med hiphopduon Las Palmas, som han ingår i.

Hans tecknarstil har, eftersom han arbetar med kontrastverkan mellan svart och vitt, en viss men ytlig likhet med Marjane Satrapis. Men där Satrapi är konstnärligt uttrycksfull är Gärdenfors i stället övertydlig, ja rent av plump.

Hans seriepocket ”Simons 120 dagar” (Galago/Ordfront, 2008) är komponerad efter en ganska originell idé: Mellan 1 mars och 28 juni 2007 genomförde Gärdenfors ett projekt där han åkte runt i Sverige i 120 dagar och övernattade hos kända och okända människor. De personer han besökte fick han kontakt med via sin hemsida, där han berättade om sin tänkta serieresa genom Sverige – de som ville erbjuda honom kost och logi (max två nätter var) kunde helt enkelt anmäla sig. Den serietecknade versionen av resan kom sen ut i april 2008.

Trots att det rör sig om en ganska tjock pocketvolym, förstår man, att handlingen inte kan täcka besöken hos alla han hann besöka. Dessa finns visserligen presenterade längst bak i boken, men i serien har han – vilket förefaller välbetänkt – koncentrerat sig på ett mindre antal besök med åtföljande förvecklingar.

Mycket av det han företar sig känner jag moralisk tvekan inför; till hans försvar – boken är ju uttalat självbiografisk – kan man möjligen anföra att han utan förskönande omskrivningar skildrar sina egna tillkortakommanden. Han överger sålunda inte bara en gryende kärlek för att genomföra sitt projekt utan kalkylerar uppebart också med sex när tillfällen till detta erbjuder sig – och de kommer.

Det här vore lättare att ta till sig, om serien hade presenterats som ren fiction, inte som nu reality.

Det här kan jag ändå bära. Men på en annan punkt går Gärdenfors långt över gränsen för vad jag med mina värderingar kan acceptera: Det knarkas friskt i boken, och Gärdenfors tycks inte vara främmande för någon av de droger som bjuds.

Det kan jag inte bära.

Lennart Hellsings krångliga kråka

Jag har en ständig lust att läsa barn- och ungdomsböcker – ni kan ju själva kolla under Kulturspegeln, Barnkultur.

I många fall har jag, i generationssteg, återvänt till samma böcker: Först läste jag dem själv under skoltiden. Sen läste jag dem för mina barn när de var små; då tillkom dessutom många nya författare och titlar, detta eftersom jag samtidigt var barnboksrecensent. I dag läser jag dem för barnbarnen.

Vårt stora bestånd av barn- och ungdomsböcker följde med barnen, ägarna, när de flyttade hemifrån – är därmed också tillgängligt för barnbarnen. Och till dem köper jag ofta nyutkomna böcker (gärna även återutgivna klassiker som de inte redan har) i födelsedagspresent och julklapp.

Men jag har under senare år också köpt många av de bästa barn- och ungdomsböckerna, den här gången för att fylla de luckor i vårt bibliotek som uppstod när ungarna och deras böcker flyttade ut. Naturligtvis brukar jag de här böckerna också för att läsa för Viggo och Klara, när de hälsar på och ibland stannar över natten – men jag tillstår helt öppet, att de primärt är införskaffade för morfars egen skull.

En av de barnboksförfattare, vars böcker jag systematiskt har återanskaffat, är Lennart Hellsing. Han var en gång i världen en av dem som gjorde KF-ägda Rabén & Sjögren till Sveriges utan konkurrens ledande kvalitetsförlag för barn och unga. Med sina kluriga verser, ofta besläktade med tidens modernistiska poesi, och med sina fantasieggande historier med många oväntade och absurdistiska inslag har han få om ens några konkurrenter.

På 71-årsdagen gav mig sålunda min hustru hans ”Den krångliga kråkan”, illustrerad av parhästen under många år Poul Ströyer. Den finns återutgiven av Rabén & Sjögren 2008, men originalet kom ut på samma förlag redan 1953.

Av tidens tand märks föga. Man hittar för all del en verbform som ”bliva” – men jag tror att dagens ungar omedelbart begriper vad som menas, eftersom ”bliva” är så likt dagens ”bli” – dessutom är det lätt att snabbt lära sig det som har formen av bunden och starkt rytmisk vers.

Bokens kråkor är egentligen sju: kråkmor, kråkfar, fyra kråksystrar och en kråkbror. Men det är kråkbrorsans många äventyr som bär upp handlingen i den här boken. Han blir fångad och, helt i enlighet med sagans egen logik, satt att utföra olika sysslor – som han förstås gravt (och nog medvetet) misslyckas med. Likt prästens lilla kråka ska han också ut och åka, men här är det han som spänns för vagnen. Lägg märke till anspelningen: ”Sen for han iväg i galopp genom riket / slank hit och slank dit och slank ner i diket.”

När vår kråka sedan inte visar sig duga heller som bagare, skickas han helt sonika tillbaka hem till skogen, där han får berätta för de andra kråkorna, vad han har varit med om. Och så slutar det lyckligt:

”De bodde i skogen på Kråkmåla hed
sju lyckliga kråkor i var sitt träd.”

Men innan morfar kan lägga ifrån sig boken, är han ju tvungen att läsa också de avslutande raderna:

”Nu när du hunnit till slutet, min vän
så kan du börja från början igen.”

Så det blir väl att läsa den minst en gång till.

Melodikrysset nr 25 2008

Midsommardagen – och jag kan inte heller i dag avhålla mig från att lösa Melodikrysset.

Och jag har löst det, korrekt, tror jag, detta trots att där fanns musik som inte direkt är min. Jag har till exempel aldrig aktivt lyssnat på Europe, för den delen inte heller på Lars Roos – örongodis är helt enkelt för insmickrande för mina öron.

Inte heller kan jag säga att Britney Spears, här med ”Oops! I Did It Again”, hör till de artister jag brukar lyssna på.

Och jag ska erkänna en blotta i mitt musikkunnande: Lisa Stansfield hade jag aldrig ens hört talas om förrän jag i dag fick höra henne (inte alls oäven) i ”Treat Me Like a Woman”. Jag fick veta vad hon hette genom att googla på låttiteln, som jag snappade redan innan Eldeman hade nämnt den.

Lionel Richie känner jag förstås däremot till. Men jag har aldrig sett filmen ”Vita nätter”, där den spelade låten, ”Say You, Say Me”, ingick.

Svensk-iranska Laleh har jag visserligen inte själv på skiva – har alltså inte hennes ”Prinsessor” – men lyssnar gärna på.

Och för att avverka också den sista någorlunda nutida ljudillustrationen i dag: CajsaStina Åkerströms ”Av längtan till dig” av och med Åsa Jinder är förvisso värd att lyssna på.

Resten var lätt för den äldre delen av lyssnarna, sådana som jag. Det gällde till exempel de tre frågor som hade anknytning till Alice Babs.

Redan 1939 spelade hon in ”After You Gone” till Nisse Linds hottrio. Nisse Lind var en mycket skicklig musiker med dragspelsjazz som specialitet.

Sen hörde vi ”Mocking Bird Hill” med Mary Ford och Les Paul. När Alice Babs sjöng den på svenska hette den ”Adress Rosenhill”.

Och så hörde vi Charlie Norman spela ”Swing It Magistern”, Alice Babs’ stora film- och skivsuccé. Charlie förekom på 1950-talet i tidiga morgonprogram i radio: spelade boogie woogie så att man höll på att missa bussen till skolan. Jag har också hört honom live under samma period, vid någon midsommarfest på Sågplan i mitt gamla Juniskär. Där sjöng förresten också Alice Babs.

En pianist i en lite annan jazzgenre, ännu skickligare än Charlie, var Jan Johansson, som vi här hörde i den svenska folkviseklassikern ”Och jungfrun gick åt killan” – ”Jag gick mig ut en afton” ska det vara, rättar mig ett par läsare. Och de har rätt!

Folkmusik i amerikansk tappning är Stephen Fosters ”Oh, Susanna”.

Och åtminstone klassikerstatus har väl i dag ”Paper Doll”, som jag minns med Mills Brothers.

Och så slutar vi väl där vi började, med midsommaren.

Vi hörde en känd snapsvisa:

När gäddorna leka i vikar och vass,
och sola går ner bakom Sjöbloms dass.
Ja, då är det vår.
Ja, då är det vår.

Till den tar man lämpligen en sup.

Jo, även jag tog ett par till sillen och färskpotarisen i går. Av Birgittas hemkryddade.

* * *

På jakt efter något svar till det allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.