Irlands nej är välkommet!

16 juni 2008 18:04 | Politik | 10 kommentarer

Lite tankeväckande för EU-federalisterna borde det vara, att Lissabonfördraget har stjälpts av det enda medlemsland, som har låtit sina medborgare rösta om fördragets vara eller inte vara.

Regeringen, och så även socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin, verkar dock vilja låtsas som det regnar och gå vidare med den svenska ratificeringen av fördraget, detta trots att det efter Irlands nej inte kan träda i kraft.

Bortförklaringarna av resultatet i folkomröstningen på Irland är många – som om man kunde omintetgöra nejet genom att bevisa att majoriteten omväxlande består av reaktionärer, träskallar, oinformerade och bönder som vill ha ännu mer jordbrukssubventioner. Vän av ordning vill dock på den sista punkten påminna om att det kanske inte är särskilt överraskande, att de irländska bönderna vill ha mer, åtminstone inte mindre, av det som EU hittills har lockat dem med.

I EU-debatten, liksom i många andra debatter, för alltför få principiella resonemang – i stället argumenterar man utifrån sina egna darling-ämnen.

Jag vill därför göra tvärt om. Jag har i hela mitt vuxna liv varit anhängare av fri abort. Dagens Nyheter påpekar i sin huvudledare 16 juni 2008, att till nej-sidans seger i det katolska Irland sannolikt har bidragit bland annat oron för att via EU bli påtvingad en mer liberal abortlagstiftning. Jag är förvisso beredd att argumentera för en liberal abortlagstiftning, men i egenskap av övertygad demokrat anser jag, att medborgarna i den demokratiska republiken Irland själva måste få avgöra, vilka lagar de ska ha.

Det EU-federalisterna inte tycks kunna ta till sig är, att EUs medlemsländer inte bara har skilda språk utan dessutom också har religiösa, kulturella, ja rent av politiska särdrag, som man verkligen inte kan jämna ut med hjälp av en väghyvel, benämnd Lissabonfördraget.

DN-ledaren, vars samtliga slutsatser jag verkligen inte delar, har en ingress, som i ett nötskal fångar både orsaken till det irländska nejet och det som även vi svenska antifederalister anser vara centralt:

”Det finns många svar på varför irländarna röstade nej till Lissabonfördraget. Men den grundläggande orsaken är oron för förlorad suveränitet.”

Alltså: Frihandel (framför allt fri varuhandel) i princip ja – men inte så att alla nationella särdrag, som stör denna, i den heliga konkurrensneutralitetens namn måste utplånas! Mycket mer borde återföras för beslut i de nationella parlamenten. Låt många blommor blomma! Hittar något medlemsland någon egen kreativ lösning på något samhällsproblem, så lär andra länder så småningom följa efter alldeles frivilligt.

Den meningsyttring om den irländska folkomröstningen, som har avgetts av Socialdemokratiska EU-kritiker, innehåller en minimiplattform för det som EU nu borde företa sig:

– Den irländska nejet innebär att Lissabonfördraget har fallit och att förhandlingarna om EUs framtid öppnas på nytt. Vi är med i EU för att påverka, och det har aldrig varit så viktigt som nu, säger Anna Hedh, ordförande för Socialdemokratiska EU-kritiker.

Socialdemokratiska EU-kritikers styrelse har antagit nedanstående uttalande om konsekvenserna av Irlands nej till Lissabonfördraget. För mer information, kontakta Anna Hedh på 070-898 59 38.

UTTALANDE FRÅN SOCIALDEMOKRATISKA EU-KRITIKERS STYRELSE:

Respektera Irlands folkomröstning och använd tillfället att reformera EU!

Socialdemokratiska EU-kritiker välkomnar Irlands nej och konstaterar att Lissabonfördraget därmed fallit. Vi utgår från att EUs demokratiska spelregler respekteras. Det är nu upp till alla demokratiska krafter att motarbeta alla försök till manipulation av resultatet i den enda folkomröstning som tillåtits om detta fördrag. Nu gäller det för den europeiska arbetarrörelsen att ta tillfället i akt att skapa ett socialt Europa.

För att ett fördrag ska godkännas måste varje EU-land säga ja till det. Det irländska folkomröstningsresultatet innebär att Lissabonfördraget faller. Den svenska ratificeringsprocessen ska därför avbrytas. Allt annat vore odemokratiskt. Det finns inget skäl att ratificera ett dokument som inte kan antas som EUs fördrag.

Om EU nu väljer att gå vidare som om ingenting har hänt, signalerar det att små stater såsom Irland och Sverige kan köras över. Vi förutsätter att Sveriges regering och opposition gemensamt står upp för att det inte är acceptabelt med olika spelregler för små och stora medlemsländer.

Lissabonfördraget skulle ha inneburit en massiv överföring av makt till EU och dess institutioner. På centrala områden, såsom straffrätten, skulle Sveriges självbestämmande ha inskränkts. Unionen skulle alltmer ha fått karaktären av militärallians. Unionsrätten skulle formellt ha överordnats Sveriges grundlag. EU skulle i praktiken ha fått en president och en utrikesminister med stora befogenheter att styra över medlemsländerna. Lissabonfördraget skulle därmed ha lett till inskränkning av Sveriges självständighet och möjlighet att tala med en egen röst i världen.

Socialdemokratiska EU-kritiker välkomnar därför resultatet i den irländska folkomröstningen och betonar att detta måste respekteras av medlemsländerna. Detta är det tredje folkliga nejet till det fördrag som tidigare gick under namnet EU-konstitutionen. Vi är övertygade om att också andra länder skulle ha sagt nej om befolkningen i de övriga EU-länderna hade tillåtits rösta om fördraget. Europas ledare måste lyssna på detta utbredda missnöje över vart EU är på väg.

Fördraget måste nu omförhandlas. Detta är tillfället för den svenska socialdemokratin att påverka EU i en riktning bort från ökad överstatlighet och marknadsliberalism. Vi kan nu förverkliga visionen om ett EU som värnar sociala rättigheter, agerar solidariskt gentemot omvärlden och bygger på självständiga länder i samverkan.

Socialdemokratiska EU-kritiker uppmanar därför det socialdemokratiska partiet att inför de kommande fördragsförhandlingarna verka för:

1. Att strejkrätten skrivs in i fördraget som en rättighet överordnad fri rörlighet av tjänster, kapital och varor.

2. Att det i fördraget skrivs in att nationella lagar och kollektivavtal, vars syfte det är att skydda löntagarna, ska respekteras.

3. Att full sysselsättning införs som det överordnade målet för den samordnade ekonomiska politiken.

4. Att kontrollen över Europeiska centralbanken demokratiseras.

5. Att det inte fördragsfästs att euron är den gemensamma valutan, alternativt att svenskt undantag förs in i fördraget.

6. Att miljöskyddsregler ska fungera som minimiregler. Den inre marknadens regler ska inte kunna förhindra enskilda länder från att föra en mer progressiv politik.

7. Att medlemsländer enskilt ska kunna reglera såväl handel som införsel av vissa varor som anses ha stor betydelse för folkhälsan, exempelvis alkohol.

8. Att de nationella parlamentens makt ökar och kommissionens makt minskar. Bland annat bör de nationella parlamenten kunna föreslå lagar för EU.

9. Att unionsrättens företräde framför nationell lag inte skrivs in i fördraget eller i dess bilagor.

10. Att den så kallade pasarrellen, som gör det möjligt för EU att ge sig själv mer makt utan föregående fördragsändring, tas bort. Om EU ska få makt att besluta över fler områden med majoritetsbeslut, måste detta föregås av en fördragsändring.

11. Att det inte inrättas någon permanent ordförande (president) eller hög utrikesrepresentant (utrikesminister).

12. Att medlemsländerna ska ha rätt till en självständig utrikespolitik och inte tvingas in i någon ”gemensam utrikespolitik” med lojalitetskrav. Gemensamma ståndpunkter i utrikespolitiken kan ibland vara eftersträvansvärda, men det finns ingen orsak att fördragsfästa detta.

13. Att skrivningar som innebär en målsättning om ett gemensamt försvar stryks.

14. Att skrivningar som kan tolkas som gemensamma försvarsförpliktelser stryks.

15. Att inte tillåta förändringar i röstvikterna som förändrar maktbalansen till förmån för de stora länderna.

För mer information, kontakta Socialdemokratiska EU-kritikers ordförande Anna Hedh, 070-898 59 38.

___________________________________________________________________

Uttalandet utskickat av Socialdemokratiska EU-kritikers styrelse genom Peter Gustavsson.