Vad får judar tycka om Israel?

Göran Rosenberg har på ledarsidan i dagens Dagens Nyheter (26 januari 2007) skrivit en viktig och läsvärd kolumn om den evigt infekterade konflikten Israel-Palestina, ”Vad får judar tycka om Israel?”.

Utgångspunkten för artikeln är att chefredaktören för tidskriften Judisk Krönika har beskylld Rosenberg, som själv är jude, för att innerst inne vilja utplåna Israel.

Jag inte bara känner, en smula, Rosenberg allt sedan unga år; senast vi sågs var vid Träffpunkt Svenskfinland, som jag nyss har skrivit om. Jag har alltid betraktat honom som en balanserad och klok debattör, och i just debatten om israel-palestinafrågan har jag sett honom som en oumbärlig röst mot enögdhet.

Jag återger här några centrala stycken ur Rosenbergs artikel:

”Man kan naturligtvis hävda, som Israel systematiskt gör, att ansvaret för den här utvecklingen ligger på palestinierna, att Israel aldrig haft någon partner för fred, att den militära ockupationen (fyrtio år i sommar), bosättningarna (ständigt fler), separationsbarriären (stadigt växande), vägspärrarna (fördubblade sedan 2005) och den ekonomiska utsvältningen (en humanitär katastrof) har varit nödvändiga insatser för att säkra Israels existens mot en fiende som aldrig kommer att acceptera Israel och alltid kommer att hata judarna.”

”Det hindrar inte att hotbilden väsentligen kan vara missvisande, att huvudansvaret för den katastrofala utvecklingen av konflikten Israel-Palestina kan vara Israels, att Israels politik kan vara världens judar mera till skada än till nytta.

Detta är i alla händelser min syn på saken. Det är också min syn på saken att jag som jude har ett större ansvar för vad staten Israel säger sig göra i alla judars namn än för vad aldrig så extrema individer och rörelser säger sig göra i alla palestiniers eller muslimers.

DET ÄR DÄRFÖR som jag genom åren har skrivit mera om israelisk ockupation och kolonisation än om palestinsk fanatism och terror. Detta särskilt sedan Israel förkastat idén om en förhandlingslösning på konflikten med palestinierna och i stället försökt genomdriva vad den israeliske sociologen Baruch Kimmerling kallar ett samhällsmord, politicide, det vill säga ”upplösningen av det palestinska samhället som legitim politisk, social och ekonomisk enhet” (Kimmerling: Politicide. Ariel Sharon’s war against the Palestinians, Verso 2003).”

Rosenbergs artikel rymmer mycket mera. Jag anbefaller den varmt till läsning. Hela texten finner du här.