Erik Beckman: Farstu
15 januari 2007 14:59 | Prosa & lyrik | 4 kommentarerPå kultursidorna läser jag en serie hyllningsartiklar till Erik Beckman, med anledning av att hans ”Samlade dikter” har utkommit (Norstedts, 2006, med förord av Fredrik Nyberg). Det rör sig om en drygt 400-sidig volym, som jag känner på mig att jag kommer att skaffa.
Erik Beckman (1935-1995) var en mycket egensinnig och läsvärd författare. För övrigt inte bara poet; i mina bokhyllor finns ”Kameler dricker vatten” (1991, Bonniers Delfin-serie 1999) samt ”Inlandsbanan” (1967, Modernista pocket 2002).
Men det var som poet jag först mötte honom, i ”Farstu” (Nya lyrikserien, Bonniers, 1963). Jag recenserade den i Libertas nummer 4 1963:
Ordens näsor
Den poesi Erik Beckmans debutsamling ”Farstu” (Nya lyrikserien, Bonniers) rymmer är inte konkret i ortodox bemärkelse. Dock rymmer ”Farstu” drag av konkretism; så i ”En sida schaktarbete”:
Här ett
sluttaxlat
stenbärarlag
Vi är
ord som
står här
Här är
spettarlag med
långa ryggar
Vi är ord som
bara står här
Vi
med
Vi är ord som
står bara här
”En sida schaktarbete” illustrerar förunderligt väl genom sitt nyckelord, schaktarbete, Beckmans metod. I inledningsdiktens två första verser formuleras ett program: ”Inte orden, inte det de pekar på / men själva näsorna de pekar med är meningen.”
Men ”Farstu” rymmer också annan dikt, rolig och egenartad, som gör Erik Beckman till en av årets mest spännande debutanter. När läste vi sist ”En kärleksdikt under morotsträd”?
Du är dum om du tror att din kärlek
är nåt mot min
sliddersladder är ditt prat
om vita liljor och allehanda blomster
rådjursögon har jag aldrig sett ens
men jag säger dig:
jag är stenhårt dödförälskad
i en kvinna leare än din
fulare än din och dina tidigare
Enn Kokk
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^