Sånger till Sten Andersson

14 januari 2007 18:58 | Musik, Politik | 27 kommentarer

När Sten Andersson fyllde sjutti, den 20 april 1993, fick jag i uppdrag att skriva några sånger till honom. Jag skrev bland annat följande sång, som framfördes av de äldre medarbetarna på partiexpeditionen, de som hade jobbat ihop med Sten under hans tid som partisekreterare; vi kallade oss för Veterankören:

På Sten Anderssons tid

Musik: Nils Ferlin (”På Arendorffs tid”)
Text: Enn Kokk, fritt efter Nils Ferlin och Arnold Bengtsson

På Sten Anderssons tid
då var himmelen vid
och visionerna nära att se.
Varje siffra var halt,
han drog på tusenfalt.
De´ va´ ingenting särskilt me´ de´.
När han budskapet skulle förkunna,
flydde borgarna ner i en tunna.
Mot en fattig som frös
var han mest generös.
De´ va´ ingenting särskilt me´ de´.

Sextisex blev ett skred.
SIFO-kurvan gick ned,
och Sten Andersson gav oss besked:
Var procentsiffran låg,
var det fiffel och båg.
De´ va´ ingenting särskilt me´ de´.
Fast sen rev han i gång Thore Skogman,
och vid ”Storfiskarvalsen” så log han.
Sextiåtta års val
blev en roskarneval.
De´ va´ ingenting särskilt me´ de´.

Det blev gyllene år.
Men med vågkammat hår
bonde-borgarna gjorde entré.
Det blev hårdare dar
för en arbetets karl.
Kan ni se något särskilt me´ de´?
Av de löften som oftast förkunnats
hade många sen valet förtunnats.
Ja, dom skar och dom tog,
tills allt flera fick nog.
De´ va´ ingenting särskilt me´ de´.

(Enn Kokk: Sen blev Sten själv socialminister och fick brottas med Kjell-Olof Feldt.)

Nu är allting på sned.
Vår pension ska gå ned.
Vi har knappt råd att gå på café.
Ska det vara så här
med en röd ministär?
Kan ni se något särskilt me´ de´?
Nej, på Asplings tid, då var det annat,
det var innan all utveckling stannat.
PROs stöd var norm
för reform på reform.
De´va´ ingenting särskilt me´ de.

(Enn Kokk: Nu är det borgerlig regering igen, och den skär ner och skär ner. Lagom till sjuttioårsdagen har någon skämtare utsett Sten till överste nedskärare hos socialdemokraterna. Sten tröstar sig säkert med att han snart undkommer genom att gå i pension. Men:)

När du blir sjuttifem
och du blir en av dem
som får vistas på ålderdomshem,
kröns ditt livs karriär
med ett ledarskap där
– ja de´ e´ något särskilt me´ de´!
PRO blir ditt livs mål därföre.
Om ej Arafat har hunnit före.
Fast pensionspengen far,
blir medaljen väl kvar.
De´ e´ ingenting särskilt me´ de´.

(Röd fana bärs in, och alla i lokalen ansluter sig till veterankören:)

Nej, vi tar nya tag,
och vi hoppas en dag
att en ljusning i mörkret få se.
Främst på vår barrikad
står Sten Andersson, glad.
De´ e´ ingenting särskilt me´ de´.
Och för rättvisa ska vi då kämpa
och all ruttenhet vill vi bortlämpa.
Så vi slåss, med hans stöd,
bakom fanan så röd.
Ja, de´ e´ något särskilt me´ de´!

Vi vår hyllning frambär
med en visa, så här
– den man älskar den agar man me´.
Han är skälm och gamäng,
så han tål nog en släng.
De´ e´ ingenting särskilt me´ de´.
Ingen orreforsvas med tulpaner
finns i fotfolkets firandeplaner.
Röda rosor du får
för ditt hjärta som slår.
Ja, de´ e´ något särskilt me´ de´!

Och så fick han ett jättefång röda rosor.

***

När Sten Andersson fyllde sjuttifem, den 20 april 1998, fick jag anledning att återkomma med en ny visa:

Vid runt åttifem

Musik: John Lennon & Paul McCartney (”When I´m Sixtyfour”)
Text: Enn Kokk

När du blir gammal, tappar ditt hår – säg om tio år –
ska du trappa ner då, bli ordinär,
äntligen bli folkpensionär?
Kommer du då att finnas bland dem
som tas in på hem?
Har du fått nog då, får du nån ro då, vid runt åttifem?

Känner vi dig – och det gör vi visst – finner du det trist
att bara sitta stilla på äldre dar.
Du är en som flänger och far!
Kommer det bara minsta invit,
far du säkert dit,
när Arafat kallar, och om du pallar, än runt åttifem.

Blir det nåt val år tvåtusensju – tio år från nu –
hindras säkert mången, som nu finns här,
av rätt svåra ledgångsbesvär.
Men om så i rullstol, ska han va´ me´,
åka på turné.
Iförd tupé far Sten på turné, fast han är åttifem.

Visan trycktes sen i Aktuellt i politiken nummer 16, den 4 maj 1998.