V&S stör högeralliansens världsbild

4 januari 2007 21:00 | Mat & dryck, Politik | 43 kommentarer

Vin & Sprit, med rötter i det svenska alkoholmonopolet men numera ett konkurrensutsatt företag, finns bland de främsta företagen på högerregeringens säljlista.

Är det ett skakigt och förlustbringande företag?

Nej. V&S Group är en ledande tillverkare av sprit och distributör av vin i norra Europa och – främst tack vare Absolut Vodka, som är världens tredje största premiumspritmärke – ett av världens tio största spritdrycksföretag. Koncernen bedriver egen verksamhet i tio länder och har försäljning på cirka 125 marknader. Koncernens omsättning det senast redovisade helåret, 2005, var 9,8 miljarder kronor och antalet anställda 2.500. Under de första åtta månaderna av 2006 har tillverkningen av Absolut Vodka slagit nytt rekord – försäljningen har under perioden ökat med 7 procent. Enligt delårsrapporten januari-september 2006 ökade koncernens rörelseresultat för perioden till 1.634 MSEK (1.379) eller med 18 procent i förhållande till motsvarande period föregående år, exklusive realisationsvinster med 13 procent.

Varför vill då den nya högerregeringen sälja detta framgångsrika företag? Ja, om någon tror, att det är av nykterhetspolitiska skäl, är vederbörande ute och cyklar – finns det någon privat köpare, som skulle kunna tänkas ha som målsättning, att V&S skulle sälja mindre? Svaret på frågan är i stället, att V&S Vin & Sprit AB är helägt av svenska staten. Och det stör högeralliansens världsbild, att ett statsägt företag, i konkurrens med globala privatägda spritjättar, har kunnat bli ett vinstgivande världsföretag. Sådana exempel på blandekonomi får inte finnas!

Den förenklade bilden av V&S är att det är ett gammalt statligt tillverkningsmonopol, som gjorde ett lyckokast genom den internationella lanseringen av Absolut Vodka. Men inte heller framgången med Absolut Vodka kom av sig själv: Absolut-flaskan fick en perfekt design. Lanseringen i USA var inte gratis och har sedan skördat nya framgångar genom ett tillsammans med amerikanska Jim Beam Global Spirits & Wine Inc hälftenägt (49 procent) sälj- och distributionsbolag.

I världen utanför USA och Norden sker försäljningen genom Maxxium, ett bolag som till 25 procent vardera ägs av V&S, Jim Beam Global Spirits & Wine Inc, franska Remy-Cointreau, inklusive till exempel nederländska Bols plus Passoa, Charles Heidesieck med flera, och den skotska whiskytillverkaren Edrington Group, med Famous Grouse, Highland Park, MacAllan samt, för annan distributör, Cutty Sark.

Och inte nog med det: V&S (alltså svenska staten) äger tio procent av sin amerikanska partner Jim Beam Global Spirits & Wine Inc (med Jim Beam bourbon, Canadian Club, Teacher´s och Lord Calvert blended whisky, Laphroaig och The Dalmore singel malt scotch, Sauza tequila, Courvoisier cognac, Ronrico rom, Larios gin, Sourz drinkmix, Cockburn´s portvin, Harveys Bristol Cream sherry, viner som Geyser Peak, med mera med mera).

Det var länge sen Vin & Sprit var ett gammaldags statligt monopol med tillverkning bara för den svenska marknaden: Renat, OP, Gammal Norrlands, Östgöta Sädes, Skåne, Bäska droppar och allt vad brännvinerna heter, Grönstedts Monopole cognac, Star Dry gin, Marezzo vermouth, Carlshamns punsch, Blossa glögg, Kaptenlöjtnant och Stiernan likörer… Fast ändå är det just ett kulturmord att sälja ut allt det här till en, sannolikt penningstinn och globalt agerande, utländsk spritjätte. Kommer den att ha en aning om att Rönnerdahl blandade sitt kaffe med just Kron?

När V&S inledde sitt segertåg över världen, agerade företaget just med hänsynstagande till lokal dryckeskultur. Danska Danish Distillers, företaget med Aalborg-snapsarna och Gemmel Dansk, införlivades med varsam hand. I Finland lyckades V&S köpa de fina likörmärkena Lapponia och Chymos. I Polen och Tjeckien köpte V&S stora fullsortimentsföretag med många lokala märken. I Estland och i Norge (hälftenägt) starka distributionsföretag. Alltsammans utgjorde en nordeuropeisk expansion (till vilken man väl också måste räkna Danish Distiller´s gränshandelsföretag i Tyskland).

Nu inriktar i stället V&S´ ledning med Bengt Baron i spetsen företaget på att bli ett premiummärkesföretag; mycket riktigt var Baron boss för Absolut Vodka, innan han blev koncernchef. Enligt min mening borde det ena inte utesluta det andra. Kompletteringen av Absolut Vodka med andra premiummärken – jag återkommer till detta – borde inte ha beövt betyda
att det tjeckiska företaget såldes;
att likörer enligt beslut inte ska vara ett prioriterat område – päronkonjaken Xanté och körsbärslikören Peter Heering har sålts av (ett kulturmord! – vad ska V&S förresten göra med de fina finska likörerna?);
att vintillverkning enligt beslut inte ska ingå i koncernens verksamhet (koncernens sydfranska vingård Rabiéga har sålts, liksom, tillsammans med sin danska ägare Østjysk Vinforsyning, den franska vingården Albert Sounit).

Nej detta vore inte min väg, om jag hade makten att bestämma. Finge jag bestämma, skulle V&S fortsätta med den tidigare geografiska expansionen med övertagande (och vårdande!) av starka lokala företag i till exempel Baltikum, forna Östeuropa och, varför inte, som jag tidigare har varit inne på, i Georgien. På kuppen kunde vi då kanske hjälpa de uppköpta företagen att exportera sina produkter – till exempel den estniska likören Vana Tallinn, ungerskt paprikabrännvin, serbisk Slivovic och georgiskt vin – hit, inte bara sälja Absolut Vodka på deras marknader.

Det här betyder inte, att jag är emot V&S´ lyckosamma expansion på premiummärkesmarkanden för sprit. Absolut Vodka i dess olika smakvarianter är och förblir ett lyckokast. I England har V&S köpt det anrika Plymouth Gin, ginen på vilken urdrymartinin gjordes, och dessutom – törs jag påminna det likörhatande V&S om det? – den av engelsmännen älskade gin- & björnbärslikören Plymouth Sloe. Senast köpte V&S det snabbt expanderande rommärket Cruzan Rum, som tillverkas på den före detta danska öbesittningen S:t Croix. (Däremot avser V&S, trogen sina nya dumma målsättningar, att avyttra destillereier för matlagningsvin med mera i Florida, vilka kom med på köpet.)

Gå gärna vidare och köp också välrenommerade tequila-, whisky- och calvadosmärken.

Men släpp inte de lokala marknaderna med sina särpräglade dryckeskulturer. Och tänk om i fråga om vin-, likör- och gärna också öltillverkning.

I fråga om vinet, har V&S inte bara sålt de egna vingårdarna utan också smalnat av innehållet i sina vinkällare. Borta är de många franska slottsvinerna, som tidigare fanns där i så riklig mängd. Nu gäller bag-in-box och några få jättestora tillverkare.

Det senare betyder inte, att kvaliteten är dålig; man har valt tillverkare, som kan leverera hyggliga viner till bra priser: spanska Codorniù (Raimat, Baron de Ley med flera), amerikanska Gallo (Turning Leaf med flera), chilenska Viña San Pedro (Gato Negro med flera) och inte minst australiska Fosters (Penfolds, Wynns, Rosemount).

Fosters har för övrigt i dagarna slutit avtal med V&S om att V&S ska ta över försäljningen i Nordeuropa av Fosters samtliga varumärken, alltså även till exempel Lindemans, Wolf Bass, Matua Valley med flera.

Om detta bara är ett uttryck för att Fosters ser V&S som en effektiv affärspartner eller om den australiska öl- och vintillverkaren också har ambitioner att utvidga sitt (i dag lilla) spritsortiment kan man inte veta.

Vi vet dock redan, att en europeisk branschjätte, franska Pernod-Ricard, vill komma över V&S, i vart fall Absolut Vodka (och kanske övriga premiummärken). Man kan nog anta, att EUs konkurrensmyndigheter kommer att vilja ha ett ord med i laget, och då kan V&S komma att styckas.

Själv tror jag dock, att det finns ännu en spekulant, som är om möjligt ännu mer sugen: V&S´amerikanska partner Jim Beam Global Spirits & Wine Inc. Det finns flera skäl för detta antagande. Absolut Vodka är, genom det med V&S gemensamt ägda sälj- och distributionsföretaget i USA, en kassako och ett lockbete i varusortimentet, som man knappast vill bli av med. V&S äger tio procent av Jim Beam Global Spirits & Wine Inc. Och Bengt Baron har sedan lång tid mycket goda kontakter med ledningen i sin amerikanska samarbetspartner.

När den finska motsvarigheten till V&S, Altia, sålde exportvarumärket Finlandia Vodka till ett amerikanskt företag, blev det ett jävla liv på finnarna: En folkrörelse uppstod, vars främsta mål var att stoppa en eventuell utlandsförsäljning också av nationalklenoden Koskenkorva. Altia och Koskenkorva är fortfarande i finska statens händer.

Om någon vill starta en namninsamling för att behålla V&S, Absolut Vodka, Renat och Evert Taubes och Rönnerdahls Kronbrännvin i svenska statens – svenska folkets – händer, skriver jag gärna på.