Socialdemokratin är mer än ett idéparti

Peter Hultqvist var en av mina efterträdare som chefredaktör för Aktuellt i politiken (s); vi satt samtidigt i partiexpeditionens ledningsgrupp. Numera är han ordförande för det socialdemokratiska partidistriktet i Dalarna och riksdagsledamot.

I nummer 1 2007 (8 januari) av bådas vår gamla tidning har han skrivit ett klokt inlägg inför partikongressen och partiordförandevalet, ”S är mer än ett idé-parti”.

Inledningen är polemisk:

”Allt oftare dyker åsikten att socialdemokratin i huvudsak är ett idéparti upp. Även ledande partivänner markerar det ibland. För mig är socialdemokratin i grunden ett intresse- och klassparti. Ur detta förhållande har idéerna om ett jämlikt och rättvist samhälle hållits levande genom åren.”

Hultqvist fortsätter:

”Hela den facklig-politiska samverkan är en djup intressegemenskap. De som inte ser det har, som jag ser det, något grundläggande att lära sig om svensk arbetarrörelse. Den fackliga och politiska delen av arbetarrörelsen är två grenar på samma träd. Medlen och rollerna är olika men syftet detsamma, nämligen att värna och tillvarata löntagarnas intressen. Därför är det inte rimligt att karaktärisera socialdemokratin som ett renodlat idéparti.”

Också artikelns avslutning kan jag helhjärtat sluta upp bakom:

”När socialdemokratin nu ska välja väg och ny ledare får inte frågor som handlar om rättvisa och en skarp fördelningspolitisk profil glömmas bort. Där finns kärnan i både partiets idé- och intressebas. Att ha det klart för sig varje dag ger god orientering när liberalismens olika kastvindar gör sig gällande i mediabruset. Förnyelse är inte att surfa med på den spelplan som näringslivets lobbyister och kvällspressen erbjuder.”

Låt oss hoppas att Peter Hultqvists syn kommer att prägla både den politiska kurs partikongressen stakar ut och partiledarvalet.

Jag framhärdar: inte minst i detta perspektiv vore LOs ordförande, Wanja Lundby-Wedin, en bra partiordförande.