Fotstampsteater med musik av Johnny Cash

I lördags var jag och Birgitta på premiär på Stadsteatern här i Uppsala.

Jag älskar amerikansk folkmusik, men country – som ju har viss släktskap med vår dansbandsmusik – har aldrig riktigt varit min bag. Således finns heller inga Johnny Cash-plattor i vår väldiga skivsamling. Där finns däremot en del CD från The Carter Family, som ju Johnny Cash gifte in sig i.

När nu Uppsala stadsteater med ”Blodsband. Eller hur jag lärde mig älska Johnny Cash” gör musikteater av en rad kända Johnny Cash-låtar, tycker jag ändå att det blir en kul – om än inte särskilt djup – föreställning. Framför allt är Freddie Wadling – en av mina egna svenska favoriter – hörvärd i den renodlade sångrollen som den hårt drabbade Robban. Men också den övriga ensemblen – Maria Antoniou som Jenny, Göran Engman som Jonny, My Bodell som Rosemarie och Nicholas Olsson som Larsson – gör bra ifrån sig som countrysångare.

Deras roller i handlingen är relativt stereotypa, dock i enskildheter både roliga och tragiska. För idé, manus och regi står Martin Lindberg, för dramaturgi Marie Persson Hedenius.

Den som kan något om Johnny Cashs eget levnadsöde och hans sånger anar – och det visar sig vara helt korrekt – att droger, sprit, kriminalitet, anstalter, arbetarklass och utanförskap måste spela en framträdande roll också i en teaterföreställning, som bygger på hans musik.

Det intressanta är, att hans white trash här återfinns i först Salabackar, sen Bälinge (stadsdelar i Uppsala, för den oinvigde). Vi som vet något om Uppsala tycker nog att Carl von Gegerfelt har lyckats väl med detta i sin scenografi.

Uppsala stadsteater, med den nu avgående Stefan Böhm som chef, har under de senaste åren haft flera publiksuccéer, flera av dem samtidigt också originalpjäser. Jag lutar åt att också den här, även om den inte är stor teater, kommer att bli en succé. I bästa fall kommer den här musikteaterpjäsen att också dra en lite annan kategori av publik än den sedvanliga till Stadsteatern.

Till exempel den som, i motsats till mig, verkligen älskar countrymusik. Därför vill jag, allra sist, förutom sångarna också nämna medlemmarna i det högst kompetenta bandet: Tobbe Fall, gitarr, Robert Ivansson, bas, Magnus Persson och Johan Löfcranz Ramsay, slagverk, Anders Nygårds, fiol, och Gunnar Nordén, gitarr.

Höga opinionssiffror utan partiledare

Under en lång tid har socialdemokraterna nu, utan att till gagnet ha någon partiledare, haft mycket höga opinionssiffror.

Vi skulle kanske fortsätta på den linjen?

Lyssna på Jan Hammarlund i Felicia

I dag förekommer Jan Hammarlund i Carin Kjellmans utmärkta visprogram ”Felicia”. Det lär väl bli något från nya CDn ”Den röda linjen”.

Den är mycket hörvärd; jag lovar att återkomma till den.

Under tiden kan ni lyssna på Jan utan mig som mellanhand. I P2 klockan 12.00.

Melodikrysset nr 3 2007

Som ni har märkt, har min blogg legat nere under en stor del av helgen. Det har gällt hela webbhotellet, WorldPress, som har uppdaterats. Men nu är jag tillbaka på banan igen.

Till detta har jag fått följande påpekande från Bo Strömberg: Webbhotellet heter Surftown, och de uppdaterade databaserna som bloggen lagras i. WordPress heter programvaran som du redigerar bloggen med.

***

Veckans melodikryss innehöll ett par frågor, som jag fick kämpa med en stund.

Den ena var melodin ur en filmmusikal, den som spelades av Västerås stads musikkår. Med hjälp av ledbokstäverna kom jag emellertid fram till att svaret skulle bli ”Sommarnatt”. Men sen gällde det ju att belägga det också. Efter diverse googlande kom jag fram till att det rör sig om en melodi ur ”Grease”: Där finns ett nummer som heter ”Summer Nights”. Att det här var svårt för mig beror på att jag aldrig har sett ”Grease”.

Den andra var den romantiska filmen; filmmusik har aldrig varit min starka sida. Åter igen kom jag med hjälp av ledbokstäverna fram till ett svar: yrkestiteln som efterfrågades måste vara doktor, i pluralis doktorer. Men vad var det för film? Jo, MGM, som Eldeman nämnde, har faktiskt producerat ”Doktor Zjivago” (som jag både har läst som roman av Boris Pasternak och sett som film).

Den någorlunda moderna musiken, som ibland ställer till problem för mig, var inte så svår i dag.

Elton John är artisten bakom ”The Captain and the Kid”. Åsa Jinder har skrivit musiken till Cajsa-Stina Åkerströms hit ”Av längtan till dig”. Och efter ett påpekande från Kristina Strömberg, när de förekom förra gången i melodikrysset och jag hade fel, kan jag nu namnet också på BWO, Bodies Without Organs, frän Melodifestivalen 2006. Anna Book sjöng ”Andalucia”; henne såg och hörde jag senast i gårdagskvällens ”Så ska det låta”.

My Holmsten heter skådespelerskan som sjöng ”Puerto de la Cruz”, skrev jag först. Det borde jag inte ha gjort. Som Gunnar Westman påpekar, är det rätta svaret Mi Ridell.

Veckans Taube var ”Calle Schewens vals”, som gav tall.

Och så något annat ur växtriket: Tjajkovskijs ”Nötknäpparsviten” gav nöt.

Ur August Södermans ”Bröllopet på Ulfåsa” spelades ”Bröllopsmarsch”, som skulle få oss att tänka på smekmånad. (En liten utvikning: När jag och Birgitta gifte oss efter att i 22 år ha levt i synd, rapporterade Aftonbladets skvallerspalt detta med tillägget, att vi hade åkt på bröllopsresa, jag till Finland och Birgitta till Afrika.)

Signaturen till ”Fem myror” skulle leda till något man lärde där, nämligen matematik.

Jan Johansson med ”Berg-Kirstis polska” inledde ”Hem till byn”.

Sist det roligaste av allt, öppningsfrågan. M A Numminen, mannen med den oefterhärmliga rösten (som jag förstås har på skiva), sjöng ”Nån kom och stal min fru”.

***

Av kommentarer och sitemeter-uppgifter, som hänvisar till googlesök, har jag förstått, att mina kåserier om mitt melodikrysslösande lockar en hel del läsare till bloggen. Här om dan blev jag uppringd också, av Sven Viklund i Sala. Han har löst Melodikrysset i 30 år och driver Melodikryssklubben i Sala med 50 medlemmar.

Sven berättade, att han till medlemmarna gör en jättelik detaljgenomgång av och med bakgrundsinformation om artister, låtar med mera i varje veckas melodikryss; han mejlade sen över veckans upplaga på ett femtontal sidor. Imponerande! Svens ärende var att berätta, att han i veckans kommentar hade citerat, vad jag skrev här på bloggen. Vad han skriver om min blogg förbjuder min blygsel mig att återge.

***

Har Google fört dig hit i din jakt efter något svar i senaste melodikrysset, kan du antingen gå direkt till min blogg, http://enn.kokk.se, eller trycka på Blog ovan. Sen bläddrar du dig ner till aktuell lördag.