Vad får judar tycka om Israel?
26 januari 2007 13:24 | Politik | 10 kommentarerGöran Rosenberg har på ledarsidan i dagens Dagens Nyheter (26 januari 2007) skrivit en viktig och läsvärd kolumn om den evigt infekterade konflikten Israel-Palestina, ”Vad får judar tycka om Israel?”.
Utgångspunkten för artikeln är att chefredaktören för tidskriften Judisk Krönika har beskylld Rosenberg, som själv är jude, för att innerst inne vilja utplåna Israel.
Jag inte bara känner, en smula, Rosenberg allt sedan unga år; senast vi sågs var vid Träffpunkt Svenskfinland, som jag nyss har skrivit om. Jag har alltid betraktat honom som en balanserad och klok debattör, och i just debatten om israel-palestinafrågan har jag sett honom som en oumbärlig röst mot enögdhet.
Jag återger här några centrala stycken ur Rosenbergs artikel:
”Man kan naturligtvis hävda, som Israel systematiskt gör, att ansvaret för den här utvecklingen ligger på palestinierna, att Israel aldrig haft någon partner för fred, att den militära ockupationen (fyrtio år i sommar), bosättningarna (ständigt fler), separationsbarriären (stadigt växande), vägspärrarna (fördubblade sedan 2005) och den ekonomiska utsvältningen (en humanitär katastrof) har varit nödvändiga insatser för att säkra Israels existens mot en fiende som aldrig kommer att acceptera Israel och alltid kommer att hata judarna.”
”Det hindrar inte att hotbilden väsentligen kan vara missvisande, att huvudansvaret för den katastrofala utvecklingen av konflikten Israel-Palestina kan vara Israels, att Israels politik kan vara världens judar mera till skada än till nytta.
Detta är i alla händelser min syn på saken. Det är också min syn på saken att jag som jude har ett större ansvar för vad staten Israel säger sig göra i alla judars namn än för vad aldrig så extrema individer och rörelser säger sig göra i alla palestiniers eller muslimers.
DET ÄR DÄRFÖR som jag genom åren har skrivit mera om israelisk ockupation och kolonisation än om palestinsk fanatism och terror. Detta särskilt sedan Israel förkastat idén om en förhandlingslösning på konflikten med palestinierna och i stället försökt genomdriva vad den israeliske sociologen Baruch Kimmerling kallar ett samhällsmord, politicide, det vill säga ”upplösningen av det palestinska samhället som legitim politisk, social och ekonomisk enhet” (Kimmerling: Politicide. Ariel Sharon’s war against the Palestinians, Verso 2003).”
Rosenbergs artikel rymmer mycket mera. Jag anbefaller den varmt till läsning. Hela texten finner du här.
10 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Får börja med att tala om att Göran Rosenbergs avklädande av Jan Myrdal var ”priceless”:
http://www.rosenberg.se/myrdaldebatten.htm
Han kan skriva. Men vad han valt att skriva om arab-israelsiska konflikten är en annan sak. Jag tycker att Göran Rosenberg i artikeln klart medger att han fört ut en obalanserad syn på konflikten. Han skriver ju själv:
”…Jag genom åren har skrivit mera om Israels ansvar för konflikten med palestinierna än om palestiniernas, mera om den israeliska ockupationen än om de palestinska självmordsbombarna, mera om judisk-israelisk extremism än om islamistisk antisemitism…”
Visst är det sant. Det är typiskt för somliga ideologer och enögt på sitt vis. Från Rosenbergs egna skildringar om Israel vet man att hans upplevelser är fulla av konflikter.
Vidare: ”…Jag bestrider inte indicierna…
Man kan naturligtvis hävda…att ansvaret för den här utvecklingen ligger på palestinierna, att Israel aldrig haft någon partner för fred…”
Man kan förvisso hävda det. När har man haft någon partner som på allvar försökt stoppa våldet, velat bygga en stat sida vid sida med Israel?
”…DET ÄR DÄRFÖR som jag genom åren har skrivit mera om israelisk ockupation och kolonisation än om palestinsk fanatism och terror…”
Verkligen? Är terrorismen och hotet från islamistiska stater och grupper så obetydligt? GR medger att han sätter palestinsk fanatism och terrorism på bakre plattan.
”…Detta särskilt sedan Israel förkastat idén om en förhandlingslösning på konflikten med palestinierna
…”
Detta låter som osanning. Alla som var med i förhandlingarna vet och har sagt att Arafat nobbade. Clinton var rasande. Han har som många i vänstern rosenröda bindlar för ögonen när det gäller Arafat.
”…En politik byggd på föreställningen att Israel bara kan överleva som etnisk-religiös bastion är enligt min mening en katastrofal politik…”
Israel har förvisso statsreligion och jag själv ifrågasätter dess makt och mycket av dess agerande. Men Israel är till stordelen ett sekulärt land med allmänna friheter och en religionsfrihet som inte finns i arabländerna. Israel är inte en ”etnisk-religiös bastion”. Israel är mångkulturellt!
Vad han innerst inne vill vet bara Göran Rosenberg, det har han rätt i. Vill han att Israel ska överleva som judisk stat? Andra kan bara spekulera baserat på vad han skriver.
Comment by A-K Roth — 2007 01 27 16:01 #
När det gäller det beryktade fredsplanen från 2000 så finns det många missförstånd kring den. Ehud Barak bör få ett visst tack för att han lyckades dra igång diskussionen om fred igen, men förslaget man gav till Palestinierna var ju helt sanslöst.
Visst, palestinierna skulle få kontroll över ungefär 70% av Västbanken. Men om man studerar kartan över hur dessa fördelade sig så förstår man snabbt varför förslaget var uruselt. I de resterande 30% fanns nämligen i stort sett ALL bördig jord och vattentillgångar. Palestina skulle bestå av en stor öken ungefär, sen så kunde de få ha egna frimärken om de så ville.
Israel har under de senaste 50 åren slukat land bit efter bit. Redan gränserna från 1948 är ju skeva till fördel för judarna. Men ett minimun för att börja förhandla borde vara att Israel drar sig tillbaka till den stilleståndslinjen från 67.
Comment by Jonas Ryberg — 2007 01 27 20:39 #
Jag skulle inte kalla förslaget sanslöst. Om man däremot vägrar se Israels existensberättigande kan man ju se det som sanslöst. Då vore inget annat än ett krossat Israel acceptabelt.
På sikt, sedan läget stabiliserats, skulle ett nybildat Palestina ha haft uppåt 94% av Västbanken plus land från Negev för att balansera annat och från början 100% av Gaza. Många tror att problemet var att det skulle bli ett slut på konflikten; Arafat kunde av politiska eller andra skäl inte acceptera ett land sida vid sida med Israel; vad han än förmåtts säga för att få legitimitet i väst kunde han till syvende och sist inte förhandla fred med Israel. Det har spekulerats att han då vore en märkt man. Så han lämnade, gav inget motförslag och utlöste intifadan (enligt uppgift från Marwan Bergouti) och valde våldets väg som den våldsman han var. (Detta tål inte svenska vänstern höra)
Du talar om bördig jord, vatten etc. Det du gör är att rättfärdiga PA’s vägran att sluta fred. Finns viljan till kompromiss och fredlig samlevnad finns teknologi och alla möjligheter i världen att utveckla VB. Även öknen kan blomma om man vill ha det så. Vill man spendera på raketer, bombbälten och flotta bilar blir det inte mycket över för jordbruk. Gaza som lämnades hade högtekniska fantastiska växthus som skänktes till palestinierna. De slogs sönder tillsammans med synagogorna.
Jag skulle snarare kalla den urskiljningslösa terrorn som i decennier riktats mot civila oskyldiga för sanslöst. Vill palestinier skapa en stat borde de följa resolution 242: stoppa fientligheterna och terrorgrupperna och kompromissa om försvarbara gränser. Kompromissa får båda sidor göra.
Att anklaga judarna för att ha ”slukat land bit efter bit” låter overkligt. Krig har startats för att krossa den judiska staten. Israel har lyckats överleva hittills. Israel har lämnat tillbaka land erövrat i försvarskrig, inte ”slukat” mer och mer. Gaza är utrymt och man drog från Libanon för sex år sedan. Sinai utrymdes. Det finns plats att förhandla om Golan och andra platser bara det finns en partner som vill förhandla i god tro. Någon sådan har aldrig funnits.
Comment by A-K Roth — 2007 01 27 22:13 #
Det här är kanske inte rätt forum att diskutera frågan på, men jag måste ge ett litet svar här.
För det första, jag tycker att idén med att sionismen, att bygga en stat baserat på en viss religion är en dålig idé. Men nu är läget som det är, även om jag allra helst skulle vilja ha en enstats-lösning där den religösa symboliken tonas ner rejält hos bägge sidor.
Sen så självklart försvarar jag Palestinas rätt till att vägra sluta fred så länge man ger dåliga förslag. Att acceptera förslaget från 2000 skulle göra Palestina till en stat nästan helt beroende av Israel och övriga världen.
Om man har en någorlunda marxistisk syn på konflikten så bör man inse rätt snabbt att den handlar om resurser, bördig jord och vattentillgångar. Som det är idag finns det bosättningar som tagit över den bördiga jorden och kan ha pooler medan den palestinska befolkningen är kan få gå flera kilometer för att få vatten. Sådant sticker i ögonen på folk.
Sen så försvarar jag inte att befrielsegrupper gör anfall inne i Israel, det är folkrättsvidrigt. Men att ockupanterna i Gaza och Västbanken blir anfallna har jag full sympati för.
Dessutom har Israel knappast lämna Gaza, området är väl inringat och man gör räder in för att ”säkra terrorister”, vilket ofta betyder terrorisera civilbefolkningen. Likaså vill jag minnas att Israel bombade Libanon sönder och samman i somras. Sen så vill jag inte kalla anfallet 1982 mot Libanon ett direkt försvarskrig…
För att sammanfatta.
Så länge Israel fortsätter terrorisera den palestinska befolkningen kommer motstånd att organiseras och det kommer drabba oskyldiga, terrorism är ofta den fattiges vapen.
Om Israel är seriös i sin vilja att ha fred bör man dra sig tillbaka, sluta trakassera den palestinska befolkningen och sluta strypa tillgångarna till landet.
När detta är gjort kan man börja förhandla om hur en framtida eventuell uppdelning kan ske. Sedan tillkommer flyktingfråga, Jerusalems status och mycket annat.
Vill man titta på israeliska partier som har en klok syn på konflikten så rekomenderar jag Hadash och Meretz-Yachad.
Nu ska jag sluta använda Enns blogg till att föra debatt om det här.
Comment by Jonas Ryberg — 2007 01 28 0:06 #
Jag måste ge dig rätt i en sak: Absolut inte rätt forum att diskutera frågan på. Enn måste få ha sin blogg i fred från obehagliga påminnelser, även om han själv är fri att dra upp sin syn. Så är det.
Palestiniers situation har inte förbättrats av krig, terror, våldsamma, xenofobiska och inte minst korrupta ledare. Omvärlden borde ha stöttat icke-extremister i stället för att satsa allt sitt hopp på en hopplös.
Många av dina påståenden håller inte men det får vara.
Många från vänster ser en fara i islamofascismen som driver Hamas, Hezbollah och andra grupper. Christopher Hitchens och nu senast Benny Morris talar om det. Men svenska extremvänstern – liksom extremhögern – visar ofta en bisarr sympati för våldsverkare av det ultrareligiösa slaget.
”…Men att ockupanterna i Gaza och Västbanken blir anfallna har jag full sympati för…”
Så hur förklarar du tusentals raketattacker mot civila Sderot från ett utrymt Gaza?
Det är en sorglig dag man försöker rättfärdiga attacker mot oskyldiga civila var de än bor.
Comment by A-K Roth — 2007 01 28 5:28 #
Nu försöker A-K Roth blanda bort korten här. Är det i sin ordning att beskylla Göran Rosenberg för att vilja utplåna Israel? Är det tillåtet för honom att ha samma syn på konflikten som t ex FredNu-rörelsen? Får man ens ha en annan åsikt utan att direkt motas in i pro-shia och anti-Israel-hörnet. Min definitiva uppfattning är att judar boende utanför Israel har en mycket hätskare syn på palestinier (ett ord som nära nog får judiska kretsar i Sverige att explodera, eftersom det tydligen inte finns några palestinier; ett tankesätt värdigt mycket bruna kretsar) och på hur konflikten ska lösas.
Och nej, man kan både fördöma raketer från Gaza, och det israeliska agerandet.
Comment by Calle Fridén — 2007 01 28 12:20 #
Och Enn, jag försökte göra en kommentar om Ingegerd Granlund men se det gick inte alls. Kika gärna in hos mig – jag tror du kan tillföra lite kunskap om den kvinnan! Sen kan du ju lämpligen radera det här inlägget.
Mvh
Comment by Calle Fridén — 2007 01 28 12:22 #
Till Calle Fridén: Jag har med intresse läst det du skrev om Ingegerd Granlund. Henne kom jag i kontakt med genom gamla Folket i Bild, där hon regelbundet medverkade som familjerådgivare, en klok sådan. Hon arbetade också som översättare. Åt Folket i Bilds förlag översatte hon 1957 den rumänske författaren Zaharia Stancus roman ”Djävulens plogfåra”, som allt sedan dess finns i min boksamling.
Jag har en gissning på varför det inte gick att kommentera Ingegerd Granlund. Samtliga texter går, när jag först publicerar dem här på bloggen och även fortsättningsvis, att kommentera. Sen kopierar jag ett urval av dem som är av recensionskaraktär och publicerar dem också under Kulturspegeln, där de är sökbara på ett enkelt sätt för den som söker sångtexter, bok- och skivrecensioner och så vidare. De här ”sidorna” är inte kommenterbara.
Sannolikt hittade du det jag skrev om Ingegerd Granlund i min recension av CD-boxen ”Visans gyllene tid”, men fick då upp Kulturspegeln-kopian av min text, den som inte går att kommentera.
Comment by Enn Kokk — 2007 01 28 13:38 #
Calle Fridén, jag ställde frågor; jag anklagade inte. Jag ser frågan om Israels överlevande som judisk stat som relevant. Under dagens öppna och högt publicerade hot och sponsrade attacker mot både israeler och judar Irans lydgrupper är det svårt att tåla vissa utspel från svenska politiker och skribenter. Göran Rosenberg har all rätt att skriva vad han vill; och andra har rätten att tyda, baserat på vad han skriver och vad han väljer att ignorera.
”…Min definitiva uppfattning är att judar boende utanför Israel har en mycket hätskare syn på palestinier (ett ord som nära nog får judiska kretsar i Sverige att explodera, eftersom det tydligen inte finns några palestinier; ett tankesätt värdigt mycket bruna kretsar) och på hur konflikten ska lösas…”
Detta är i sig fördomsfullt. Synd att du har den ”definitiva uppfattningen”. Drar du inte alla över en kam nu? Detta är inte alls min erfarenhet. Brukar man inte säga att om det finns tre judar i ett rum så finns det fyra olika åsikter? I Khabul fanns år 2001 bara två judar kvar – och de var ovänner!
Min egen erfarenhet av palestinier är en av djup uppskattning. Jag känner och umgås med kristna och muslimska palestinier. Inga av dessa känner sig representerade av de idag rådande terrorgrupperna. De vill inte att någon mördar i deras namn.
Idag är det islamofascister som har makten; under PLO var det en annan sorts extremism. Du drar upp ”bruna kretsar”som avskys av mig lika mycket. Jag är inte ensam om att ha sett brun-tendens i extremvänster såväl som extremhöger-kretsar. Kan man stödja Hezbollah och Hamas med deras väl kända agendan är man definitivt inte på rätt köl.
”… Och nej, man kan både fördöma raketer från Gaza, och det israeliska agerandet…”
Där håller jag med. Håll förövare ansvariga. Observatörer borde vilja och kunna föra fram ovinklat, inte ursäkta något våld mot civila oskyldiga med ett enda ”men”, som t.ex. Ulf Bjereld gjorde i en artikel i TB. (Hezbollah har gjort si och så, MEN… eller Hamas har gjort si och så, MEN…”
Låt oss hoppas att vettet råder.
Comment by A-K Roth — 2007 01 28 18:47 #
in med fn observatörer så det ryker om det!
varför finns de inte i israel/palestina i någon utsträckning?
hm…
Comment by tanja — 2008 02 19 17:54 #