Last chorus: Gunnar Hofring

19 januari 2007 16:37 | Musik, Politik, Ur dagboken | 7 kommentarer

I går var vi på begravningsceremoni för Gunnar Hofring. Missionskyrkan var packad med folk, ända upp på läktaren. De nu ledande (s)-politikerna här i Uppsala och i länet fanns där förstås, dessutom många av oss som i dag är veteraner plus jättemånga personliga vänner till Gunnar. Olika förgreningar och generationer av partiet centralt företräddes av Marita Ulvskog, Gertrud Sigurdsen, Lars Isaksson, Bosse Ringholm, Leni Björklund med flera.

Trots lokalen, Missionskyrkan, var ceremonin helt utan religiösa inslag. Ingrid Andersson tecknade bilden av Gunnar och hans gärning mycket mer detaljskarpt och nyanserat än jag har hört någon präst klara av motsvarande uppgift.

Själva kyrkolokalen är hur som helst vacker. Ofta tittade jag också ut genom det stora fönstret uppe vid taket: såg svarta trädgrenar mot gyllne moln och en blå himmel.

För sången och musiken stod Erik Lundberg, gitarr och piano, och Anna-Karin Oldeberg, sång och nyckelharpa. Det blev mycket Dan Andersson. Dels under samlingen (med dess bildspel över Gunnars liv) och den nästan oändliga defileringen. Dels som solosång: ”Gässen flytta”.

Naturligtvis också ett och annat som numera ofta framförs på begravningar, till exempel Evert Taubes ”Fragrancia”.

Den allra första sången med Anna-Karin och Erik var dock Mikis Thodorakis vackra ”En sång om frihet”, med svensk text av Bo Setterlind:

En sång om frihet

Grekisk originaltext: D Christodoulou (”Kaimos”)
Svensk text: Bo Setterlind
Musik: Mikis Theodorakis

D Em A7 D
Det finns ett hav som ingen ser
Em A7 D
Det finns en grav, där ingen dör
Em A7 D
Det finns en sol, som ej går ner
Em A7 D
Det finns en strand i varje själ

D Em
Och om du vill ditt väl förstå
A7 D
Och vara fri när molnen gå
G A7 D
Så bygg en värld att leva i
G Em A7 D
Nu gäller det ditt Liv, ditt eget Liv

D Em A7 D
Det finns en värld som ej förgår
Em A7 D
Det finns ett brev som ingen läst
Em A7 D
Det finns en vind som allt förstår
Em A7 D
Det finns en fri-het utan sår

Refräng

Text, noter och ackord hittar du i ”Våra vackraste visor och ballader” (redaktör Ingemar Hahne, Notfabriken, 2003).

En bra insjungning finns på ”Sven Bertil Taube sjunger Mikis Theodorakis” (EMI E 062-35135, 1974, som CD EMI 5410342, 2003).

Begravningen avslutades med Mikael Wiehes ”Ska nya röster sjunga”:

…ska nya röster sjunga

Text och musik: Mikael Wiehe, 1988

1.
En enda sak är säker
och det är livets gång;
att allting vänder åter
att allting börjar om
Och fastän våra röster
ska mattas och förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

2.
När vi har blivit gamla
och vårt hår har blivit grått
när livet börjar mörkna
och dagarna har gått
när våra kroppar kroknar
och våra steg blir tunga
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

B-tema
Sångerna om frihet
om rättvisa och fred
sångerna om folket
som aldrig kan slås ned
sångerna om kärlek
som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

3.
Och du och jag ska sitta
vid fönstret i vårt hus
och ta varandras händer
i vårens klara ljus
Och utanför på gatan
där vindarna är ljumma
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

B-tema
Sångerna om frihet…

4.
Så segrar inte döden
fast åren har sin gång
Så stannar inte tiden
Den börjar bara om
För sångerna om livet
som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga
Ja, sångerna om livet
som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

Text, noter och ackord hittar du i Mikael Wiehes ”Sångerna” (Carlssons bokförlag, 2002).

Mikael Wiehe sjöng in ”…ska nya röster sjunga” på CDn ”Basin Street Blues” (Amalthea AM 80, 1988).

Efter begravningen gick vi över till den likaledes vackra Vinterträdgården i Folkets hus för macka, öl och kaffe och, som brukligt, minnestal.

Minnesstunden i Folkets hus avslutades med unison sång: sången var mycket välkänd för mig, som tog med den i sångboken ”Upp till kamp! Sånger om arbete frihet och fred” (Prisma, 1970):

Mitt eget land

Text: Beppe Wolgers
Musik: Olle Adolphsson

Jag hörde musik någonstans,
som kom från en frusen orkester,
den kallas för terrorbalans
och dansas av öster och väster.
Vad bryr jag mig om öst och väst,
jag vet ju bäst…

…för när mänskorna har varandra,
bor de alla i samma land,
och jag är ju precis som andra,
och min hand är så lik din hand.
Hela landet syns från mitt fönster,
huvudstan ligger i mitt rum,
och i taket gör lyktor mönster,
det är dumt, men jag är nog dum.

Man säjer, att ensam är fri,
den frie lär vara den starke.
Men du och jag blir ändå vi,
och jorden får blommande marker,
och nätterna skimrar av bloss,
bara för oss…

…för när mänskorna har varandra,
bor de alla i samma land,
och allting vi vill ge till andra,
kan du få ur min öppna hand.
I min hand finns allt det jag drömmer,
allt jag äger och allt jag har,
och den rädsla, som alla gömmer,
på den är din hand ett svar.

Jag vet, att det finns en raket,
som flög till en främmande himmel,
men säj mej en enda planet
som jorden, för den ger mej svindel!
Och därför så stannar jag kvar,
jag vet jag har…

…liksom du någon plats på jorden,
som jag kallar mitt eget land,
det är svårt att få tag på orden,
men du vet, hur det känns ibland.
När man känner, att allt är nära,
och att allt finns en mening i.
Ska det vara så svårt att lära,
det att mänskorna – det är vi…

…har du hört någon gång musiken,
när jag fattar helt lätt din hand,
och i världen omkring finns riken,
men de är alla samma land.
(Vissling eller nynning till slutet)

Noter och ackord finns också i ”Upp till kamp!”.

Några CD, där du kan höra Olle Adolpsson sjunga den här sången: ”Olle Adolphsons bästa! Nu är det gott att leva” (EMI 7243 5 27145 2 0), ”Diamanter, CD 1 1961-66″” (EMI 7243 5 94831 2 2) och ”På gott & ont: 51 adolpsonare, inspelningar 1956-95 & En stol på Tegnér” (EMI 4751692).