Bob Dylan: TV Live & Rare `63-`75

6 januari 2007 18:34 | Film, Musik, Politik | Inga kommentarer

Av min son, Matti Dahl, själv gitarrist och singer-songwriter, fick jag i julklapp DVDn Bob Dylan: ”TV Live & Rare `63-`75” (Falcon Neue Medien FNM 0292, 2004). Matti vet att jag är dylanfan – jag har bland annat alla hans officiella (och många inofficiella) CD i mina skivhyllor.

Här om kvällen såg jag DVDn tillsammans med Birgitta. Bildmässigt är den kanske ingen höjdare, men det är kul att ha de här filmavsnitten i dylansamlingen.

Stämmer konsertdatumen på DVD-boxen, är tidsspännvidden inte så stor som DVD-titeln antyder: Newportfestivalen den 25 juli 1965, Johnny Cash Show första maj 1969 och en konsert för Bangladesh första augusti 1971.

En stort andel av materialet är i svart-vitt, vilket inte stör mig, som är uppvuxen även med svart-vita filmer.

Hur som helst: det är kul att se Bob Dylan på scen, inte minst med ett knippe tidiga sånger, de där som fick oss som var nästan lika unga som han att börja lyssna på honom: ”A Hard Rain´s A-gonna Fall”, ”Mr Tambourine Man”, ”Blowin´ In the Wind”. Den sist nämnda och dess svenska översättning hittar du förresten texterna till under Kulturspeglen, Sångtexter.

”Mr Tambourine Man” och ”Maggie´s Farm” är inte kompletta. Å andra sidan görs de med tryck inför newportpubliken.

Ytterligare ett par favoriter är ”Living the Blues” och ”Girl From the North Country”.

Mera Mona

6 januari 2007 16:54 | Politik | 23 kommentarer

Kommentarerna till vad jag har skrivit om Mona Sahlin fortsätter att hagla in. Eftersom jag för andra gången får (den redan tidigare med nej besvarade) frågan om jag har haft något att göra med den kampanj, som fällde henne förra gången, vill jag upprepa svaret:

Nej, jag har inte tipsat några media om hennes tillkortakommanden då, och jag vet absolut ingenting om några andra som eventuellt skulle ha gjort det.

Jag är rak, vilket somliga i den pågående partiledardebatten ryggar för. Och jag är hederlig: Säger jag något, försöker jag inte dölja, att det är jag som har sagt det.

Bo Widegren tipsar mig i sin kommentar om en artikel av Christer Isaksson. Han läste artikeln i gårdagens Kvällsposten och hittade den inte på dess webb. Själv läser jag dagligen Expressen, där jag – med intresse – läste den. Artikeln heter ”Christer Isaksson om rädslan för Sveriges Tony Blair: Därför tvekar partiet inför Mona Sahlin”. Expressen har lagt ut artikeln på webben.

Isaksson är för Sahlin som partiledare och framhäver hennes goda sidor. Samtidigt innehåller den värdefull information – minnet är kort – om varför många inom fackföreningsrörelsen inte vill ha henne. Så läs artikeln här!

I samma nummer av Expressen (5 januari 2006) finns en annan mycket läsvärd artikel om Mona Sahlin, Britta Svenssons kolumn ”Nej, det handlade inte bara om en Toblerone…”. Mitt kritiska inlägg om Mona Sahlin var faktiskt en mild västanfläkt jämfört med vad Britta Svensson påminner oss om. Läs artikeln här!

Melodikrysset nr 1 2007

6 januari 2007 13:14 | Barnkultur, Film, Musik, Ur dagboken | 1 kommentar

Årets första melodikryss var svårt för en som under det här året fyller 70. Som de som regelbundet läser min blogg vet, hör jag ingalunda till de äldre personer, som bara lyssnar till den musik som jag hörde, när jag själv var ung. I mina skivhyllor finns såväl Timbuktu som Petter och Kent. Men jämfört med hur det var, när jag var barn (en radiokanal, stenkakor, ingen TV) är musikutbudet i dag en evigt skvalande flod, där det är mycket svårare att fånga upp guldkornen. Man orkar inte lyssna på allt; dessutom är mycket – även av det som slår – i min smak dåligt. (Naturligtvis gjordes det dålig musik också när jag var ung. Men det begränsade utbudet gjorde, att man tog del av praktiskt taget allt som kom – vilket är omöjligt i dag.)

Utifrån detta resonemang:

Trots vad jag säger ovan, lyckades jag relativt snabbt identifiera Pet Shop Boys. Oasis (med ”Look Back In Anger”) tog lite längre tid att komma på.

Melodifestivalerna och Eurovision Song Contest brukar jag pliktskyldigast se, mest för att sen kunna klara melodikrysset. Men jag tycker uppriktigt, att en stor del av det som spelas där saknar den egenart, som skulle göra det möjligt att komma i håg en låt fem minuter efter det att den har spelats. The Poodles från melodifestivalen 2006 har jag följaktligen inget som helst minne av – jag är inte senildement – och hade följaktligen aldrig klarat utan att googla. Detsamma gäller sångerskan Tess (från Alcazar), som var gästartist på deras ”Metal Will Stand Tall”.

Däremot kände jag omedelbart igen artisten (Roger Pontare) och låten (”När vindarna viskar ditt namn”), när jag hörde den senare sjungas på engelska. Vad man än anser om Pontare, gör han ett kraftfullt och bestående intryck vid första ögon- och öronkastet (om man får säga så).

Men för att återvända till sånt som jag aldrig tror mig ha hört förut: Nic & the Family i ”Hej, hej Monica”. Det ska ha varit en landsplåga. Var var jag då?

Titanic” har jag faktiskt aldrig sett, men det är klart att jag som någorlunda allmänbildad vet, att Céline Dion sjöng i filmen (”My Heart Will Go On”).

Veckans gissning (det fattades bara ett a): den från barnprogram kända skådespelerskan, som sjöng om vår och vackert väder bör ha varit Eva Remaeus, Magnus och Brasses nu tyvärr döda kollega i ”Fem myror”.

Resten var lätt, mycket lätt – alltså för en man som i juni fyller sjuttio.

Inger Berggren var det som sjöng ”När det är sol och vår”.

Barnvisan handlade om en liten råtta.

Filmmelodin var ”Vi klarar oss nog ändå”.

Max Hansen hörde vi i ”Värdshuset Vita hästen”.

Och veckans Taube handlade om Ellinor som dansar.

***

Söker du svar på allra senaste melodikrysset, föreslår jag, att du går in direkt på min blogg, http://enn.kokk.se, alternativt klickar på Blog ovan. Sen bläddrar du dig ner till aktuell lördag.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^