Socialdemokratin är mer än ett idéparti

8 januari 2007 21:31 | Citat, Politik | 8 kommentarer

Peter Hultqvist var en av mina efterträdare som chefredaktör för Aktuellt i politiken (s); vi satt samtidigt i partiexpeditionens ledningsgrupp. Numera är han ordförande för det socialdemokratiska partidistriktet i Dalarna och riksdagsledamot.

I nummer 1 2007 (8 januari) av bådas vår gamla tidning har han skrivit ett klokt inlägg inför partikongressen och partiordförandevalet, ”S är mer än ett idé-parti”.

Inledningen är polemisk:

”Allt oftare dyker åsikten att socialdemokratin i huvudsak är ett idéparti upp. Även ledande partivänner markerar det ibland. För mig är socialdemokratin i grunden ett intresse- och klassparti. Ur detta förhållande har idéerna om ett jämlikt och rättvist samhälle hållits levande genom åren.”

Hultqvist fortsätter:

”Hela den facklig-politiska samverkan är en djup intressegemenskap. De som inte ser det har, som jag ser det, något grundläggande att lära sig om svensk arbetarrörelse. Den fackliga och politiska delen av arbetarrörelsen är två grenar på samma träd. Medlen och rollerna är olika men syftet detsamma, nämligen att värna och tillvarata löntagarnas intressen. Därför är det inte rimligt att karaktärisera socialdemokratin som ett renodlat idéparti.”

Också artikelns avslutning kan jag helhjärtat sluta upp bakom:

”När socialdemokratin nu ska välja väg och ny ledare får inte frågor som handlar om rättvisa och en skarp fördelningspolitisk profil glömmas bort. Där finns kärnan i både partiets idé- och intressebas. Att ha det klart för sig varje dag ger god orientering när liberalismens olika kastvindar gör sig gällande i mediabruset. Förnyelse är inte att surfa med på den spelplan som näringslivets lobbyister och kvällspressen erbjuder.”

Låt oss hoppas att Peter Hultqvists syn kommer att prägla både den politiska kurs partikongressen stakar ut och partiledarvalet.

Jag framhärdar: inte minst i detta perspektiv vore LOs ordförande, Wanja Lundby-Wedin, en bra partiordförande.

8 kommentarer

  1. Hello!
    Det där var väl ändå en rätt konstig syn. Det är klart att socialdemokratin och fackföreningsrörelsen är två grenar på samma träd, men grunden är väl knappast intresse och klass. Grunden är väl idén om socialism som bland annat är kopplad till Marx idéteoretiska ansats om klass, därur springer t ex fackföreningens berättigande.
    Att välta om den tycker jag innebär en försvagning, en fokusbrist. Den försvagningen och vilsenheten har också synts i de senaste årens högerpolitik. Att föra bort fokus från idéerna kan aldrig innebära mer än ev kortsiktiga vinster, t ex att nuvarande fackföreningstoppledare framstår som sympatisk.

    Comment by MK — 2007 01 09 9:53 #

  2. Till MK: Peter Hultqvists analys är helt i enlighet med hur Karl Marx resonerade. Om du går tillbaka till äldre socialdemokratiska partiprogram, dominerar klassperspektivet helt. En smula om socialdemokratins idéer finns i 1944 och 1960 års partiprogram, men just idéarvet spelar en mer betydande roll först från och med 1975 års partiprogram och framåt. Det senare hindrar inte, att det marxistiska klassperspektivet har en tung roll också i de partiprogram, som har skrivits under det senaste halvseklet.

    Comment by Enn Kokk — 2007 01 09 12:33 #

  3. Artikeln är väldigt bra, den finns på nätet på http://www.aip.nu/aip/smpage.fwx?page=119

    Peter Hultqvist har också en väldigt bra blogg på http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=26

    Hans blogg har litegrann karaktären av en insändarsida med korta, kärnfulla texter, en om dagen. Det märks att han har journalistisk bakgrund.

    Comment by Peter Gustavsson — 2007 01 09 15:31 #

  4. Till MK: Fackföreningsrörelsens och SAP:s historia är självfallet ett uttryck för arbetarnas kamp i eget intresse. Det är viktigt att hålla i minnet om man ska förstå partiets uppskattning av den politiska makten. Borgerliga debattörer kritiserar ibland vänstersinnade för att blanda ihop stat och samhälle. Då blundar man medvetet eller omedvetet för (den fredliga) klasskampens realitet. Kapitalets företrädare behöver inte demokratin för att utöva stor makt i samhället, men kan av idémässiga skäl lyckligtvis ändå vara ärliga demokrater. Arbetarklassen däremot måste eftersträva tillgång till staten som verktyg för att skydda arbetarnas intressen. Det hindrar givetvis inte att arbetare i allmänhet ärligen ansluter sig till vissa politiska idéer, av vilka en del faktiskt kan delas med kapitalister. I och med samhällets förändringar kan det idag vara rimligt att tala om ”löntagarna” istället för ”arbetarna”. Majoriteten av löntagarna har i princip samma egenintressen att försvara som 1800-talets arbetare. Man gör det bland annat genom att hävda vissa idéer, t.ex. den om allas lika värde, den allmänna rösträtten, jämlikhet osv. Att fackets ”berättigande”, eller för den delen de relevanta idéerna, skulle springa ur ”Marx idéteoretiska ansats om klass” är förstås en helt felaktig, för att inte säga lätt bisarr, tanke. Förmodligen är det fråga om ett lite tankeslappt formuleringsfel, måhända inspirerat av den moderna samhällsvetenskapens oförmåga att tro på en realitet utanför ”konstruktionerna”. Att arbetare och löntagare är berättigade att sluta sig samman i eget intresse är inte ett dugg avhängigt någon filosofs eller teoretikers idéer.

    Comment by Vilhelm Johansson — 2007 01 09 17:00 #

  5. Det finns en substans i den texten som fler ”socialdemokratiska tänkare” skulle behöva fundera på. Det är här knuten ligger – nyckeln till en framgång i nästa val är inte att flirta med medelklassen och omstöpa partiet till ett Blairparti.
    Det är att komma ihåg var vi kommer från, och slåss för de som behöver en röst. Inte att diskutera sänkt skatt för en allt burgnare medelklass.

    Comment by Calle Fridén — 2007 01 10 17:59 #

  6. Hej!

    Här hittade jag en äldre tråd.
    Du citerade Peter Hultqvist > För mig är socialdemokratin i grunden ett intresse- och klassparti<

    Har du några tankar på om vilka ord som är lämpliga på 2000-talet av följande: klasskamp, klasslöst samhälle, klassklyftor.?

    Det finns numera klasser som står längre ner på rangskalan än arbetarklassen. Sossar är solidariska med dessa nya klasser men arbetarklassen som kollektiv är inte alltid det. Klass för unga människor kan innebära ett eftertraktat idolskap idag. Personligen tycker jag att Hultberg snävar in sin definition av S litet olyckligt. För mig är socialdemokrati mer än ett arbetarrörelse – det är en samhällssyn.
    Enligt pressuppgift önskar LO numera samverka mer med andra fackförbund. Tror att det är den vägen man bör gå för att hålla liv i hela fackföreningsrörelsen. Vad är din uppfattning?

    Comment by "plattnacke" ? — 2009 02 05 2:12 #

  7. en arbetarrörelse – skulle det stått
    så fel det kan bli när man väljer och vrakar bland olika ord och raderar – men inte tillräckligt ;-)

    Comment by "plattnacke" ? — 2009 02 05 2:15 #

  8. Till ”Plattnacke”: Den som har tagit del av LOs färska siffror om direktörslöner i relation till arbetarlöner behöver inte tvivla på att klassklyftorna inte bara består utan också har ökat.

    Naturligtvis finns det andra kriterier än klasstillhörighet för att ansluta sig till och/eller välja socialdemokratin. Idéer som jämlikhet och solidaritet är också väsentliga, och de omfattar ju dessutom de utsatta grupper du skriver om. Men en rörelse som inte ser samhällets uppdelning i klasser och arbetar för ett klasslöst samhälle riskerar att hamna vilse.

    Comment by Enn Kokk — 2009 02 05 13:55 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^