Anita Lindblad hälsar från Östhammar

Anita Lindblad heter en dam som i yngre dar bodde i Uppsala men nu sedan länge är bosatt i Östhammar. Jag har av hennes blogg, som jag har fast länk till, förstått att vi i många avseenden har likartade värderingar, men jag känner henne inte personligen – jag tror inte att vi ens, i så fall mer av en slump, har träffats.

Nu hade hon tyvärr inte på mycket länge publicerat något på sin blogg. Det senast publicerade inlägget illustrerades med en mycket vintrig bild, så till slut skrev jag en kommentar med innebörden att den sommar vi har här i näraliggande Öregrund tydligen inte har nått grannstaden Östhammar, som ju ligger norr om min sommarstad.

I dag har Anita på sin blogg svarat genom att publicera mängder av fina sommarbilder från hennes mycket välskötta och vackra trädgård, alltsammans under rubriken ”Enligt önskemål från Enn Kokk…”.

Det här tackar jag förstås för i kommentarfältet på hennes blogg och får som svar tillbaka en kommentar, i vilken hon citerar Lotta på Bråkmkargatan – jag tillönskas ”en inte så usel födelsedag”.

Och får jag leva ytterligare några år kan det ju inte ens uteslutas att vi ses också på riktigt.

Den första blomsterhyllningen

Inför min 80-årsdag i morgon har Birgitta från Coop beställt en stor laddning varor till födelsedagskalaset, och i dag kördes varorna hem till oss.

Men killarna som levererade alla varorna hade också med sig en väldigt fin födelsedagsbukett med en hälsning från personalen – många av dem känner jag sen åratal tillbaka och jabbar vänskapligt med när jag är där och handlar.

Jag antar att det är några av tjejerna på Konsum som har valt det medföljande kortet också, adresserat ”Till en cool kille”. Det gör mina 80 år lättare att bära.

Barn och barnbarn på besök i Öregrund

Vår dotter Kerstin har tillsammans med sina barn, Viggo och Klara, kommit till oss i Öregrund. Kerstin är redan i full färd med att tillsammans med Birgitta förbereda firandet av mig på min åttioårsdag i morgon.

Men i går kväll, en riktigt vacker sommarkväll, gick Kerstin och hennes barn ner till Tallparken för att ta ett dopp i havet. Ett par bilder därifrån finns på Kerstins instagramkonto.

Där hittar du också två bilder från vårt sommarviste: dels av Viggo och Klara på väg längs gången upp mot huset, dels av inre gårdsplan och gången ut mot trädgården.

Melodikrysset nummer 24 2017

Jag fyller 80 på måndag, den 19 juni, men jag har inte velat ha någon stor mottagning – kroppens tilltagande skraltighet är inte så mycket att fira, tycker jag. Så jag firar det här i kretsen av de närmaste, hustru, barn och barnbarn samt hustruns syskon med respektive plus några av hustrun inbjudna gamla vänner – jag vet inte ens vilka.

Fast redan i går knackade det på dörren, och jag fick den allra första presenten, en burk honung från bin hemma hos Henrik som vi anlitar för gräsklippning och en del annat trädgårdsarbete – han är son till en kvinnlig trädgårdsmästare.

Insatser i och växter till trädgården har jag för övrigt önskat mig i 80-årspresent. Hustrun som är fysiskt i bättre skick än jag har restaurerat mitt gamla stenparti och också köpt och planterat några nya rosor där. Och så har hon, för de slantar för det här ändamålet som jag alltså kanske får, kontaktat en ung, kvinnlig trädgårdsmästare som tillsammans med två av henne lejda andra unga damer har återställt två av mina gamla rabatter i presentabelt skick. I de här tre gamla rabatterna finns det också plats för plantor som gäster på själva födelsedagen kan tänkas ha med sig.

Birgitta har slitit mer än hon egentligen orkar – hon fyller själv 80 den 20 september – men hon har, också på mitt förslag, komponerat ett födelsedagsbord med estniskt tema, surbröd (bakat av Anna), gravad sik och så estniskt kallt bord och som avslutning stritsel (estnisk födelsedagskringla, mycket smakrik) och rabarberkaka på estniskt vis, de senare gjorda av Kerstin, familjens bagare.

Coop Konsum hjälper till med leverans av matvaror och dricka, och Birgitta har redan hämtat hem av dem filead sik för gravning.

Ovan nämnde Henrik har klippt gräsmattan och dessutom snickrat nya odlingspallar åt Birgitta, till och med satt upp en insektsholk på bodväggen nära kryddgården. Han har också ställt i ordning trädgårdsbord och stolar – det verkar faktiskt bli vackert väder på den här gamle farbrorns födelsedag.

Så, för att äntligen gå över till dagens egentliga ämne: Vi hörde Östen med resten i ”Hon kommer med solsken till mig” från Melodifestivalen 2002.

Jag avstår från att försöka koppla den här låten till det stundande födelsedagsfirandet, för risken är ju att ni, när jag nämner en annan av dagens ljudillustrationer, Evert Taubes ”Polka naturell”, annars kan få för er, att jag tänker dansa naken på min födelsedag. Nej, den sortens underhållning blir det inte.

Men jag tror nog att jag, när jag till slut går och lägger mig den 19e, kommer att kunna instämma i Ted Gärdestads ”Åh vilken härlig dag!”, i dag i Jill Johnssons version.

Annars rymde dagens kryss också sådant som jag inte tyckte var alldeles lätt.

Det tog mig till exempel en bara stund att komma på vem som sjöng ”Where I Stand”. Det förnamn som efterlystes måste bli Mia eller Moa, och så småningom kom jag fram till att den vi hörde var Moa Lignell – henne har jag nog aldrig lyssnat på, måhända för att hon slog igenom i Idol (har jag läst mig till).

Själv hade jag bra mycket lättare att identifiera Niklas Strömstedt i ”Oslagbara” från 1992.

Och ”Är det så här när man är kär när man är liten”, med text av Gösta Rybrant, minns jag faktiskt i Sven Olof Sandbergs insjungning från 1937. (Förr spelades populära låtar i åratal i radion.)

Jag ser ofta film – har till och med sett några om Jönssonligan – men jag kan ju inte säga att jag tycker att de hör till filmhistoriens mästerverk, och inte fan kom jag ihåg signaturen.

Till Anders Eldemans egenheter hör att han ständigt återkommer till James Bond-filmer, i vart fall musik hämtad ur sådana. I dag fick vi höra ”Nobody Does It Better” ur ”The Spy Who Loved Me”, på svenska ”Älskade spion”. Den som sjöng var Carly Simon.

”Notting Hill” (1999) med Julia Roberts och Hugh Grant har jag aldrig sett, men här fick jag hjälp av ledbokstäverna jag gradvis fick ihop. Ronan Keating sjöng ”When You Say Nothing At All”.

Under tonåren var jag inte särskilt förtjust i Elvis Presley. En del av det han spelade har jag senare lärt mig uppskatta, men det finns fortfarande filmer med honom som jag aldrig har sett. En av dem är ”Viva Las Vegas” från 1964. Och jag fick googla på stadens alternativa men fyndiga namn, Sin City.

Vi hörde Jan Malmsjö i ”Willkommen, bienvenue, welcomer” ur ”Cabaret”, där en av huvudrollerna är den som nattklubbssångerskan Sally Bowles. Som jag tidigare har skrivit, när ”Cabaret” har förekommit i krysset: Läs gärna också den litterära förlagan, Christopher Isherwoods ”Farväl till Berlin” (1931).

Och när det gäller den nu återstående frågan har jag en invändning när det gäller svaret. Här spelades trickinspelningen med Nathalie Cole och Nat King Cole av ”Walking My Baby Back Home”. Eldeman ville ha tredje och femte ordet i den svenska låttiteln. Textförfattaren, Beppe Wolgers, kallade den här låten ”Sakta vi gå genom stan”, och Monica Zetterlund gjorde sen en bra insjungning av den. Men Eldeman ville ha svaren går (OBS) och stan.

Nu ska jag snart gå och handla. Kerstin och hennes barn, Viggo och Klara, kommer hit under eftermiddagen, och det är min tur att laga mat.

Suomi/Finland: Vart går det sprängda Sannfinländarnas väljare nu?

Helsingin Sanomat har bett Kantar TNS undersöka hur stort opinionsstöd Perussuomalaiset (Sannfinländarna) respektive Uusi vaihtoehdo (Nytt alternativ) egentligen har.

En stor majoritet av samtliga väljare oavsett egen partisympati, 59 procent, tycker att bildandet av det nya partiet är en bra sak. Men av dem som i kommunalvalet 2017 röstade på Sannfinländarna tycker bara 34 procent så.

Av samtliga är det 23 procent som tycker att utbrytarna borde ha stannat i PS. Men hela 59 procent av PS-väljrna tycker så.

18 procent av samtliga och 7 procent av Sannfinländarna svarar här ”vet ej”.

En annan fråga i den här enkäten gällde de partival som är möjliga för respektive partis anhängare i nästa val.

12 procent av alla finnar och 61 procent av dem som sist röstade på Sannfinländarna nämnde då Sannfinländarna som ett alternativ för dem.

Motsvarande siffror för Nytt alternativ var 12 procent av samtliga och 32 procent av dem som sist röstade på Sannfinländarna.

Men de som i förra valet röstade på Sannfinländarna kan, liksom andra partiers väljare, också tänka sig andra partialternativ:

18 procent av samtliga finnar och 10 procent av PS-väljarna kan tänka sig att rösta på Keskusta (Centern).

23 procent av samtliga finnar och 10 procent av PS-väljarna kan tänka sig att rösta på Kokoomus (Samlingspartiet).

32 procent av samtliga väljare och 25 procent av PS-väljarna kan tänka sig att rösta på Sosialidemokraatinen Puolue (Socialdemokraterna).

27 procent av samtliga väljare och 5 procent av PS-väljarna kan tänka sig att rösta på Vihreät (De gröna).

16 procent av samtliga väljare och 4 procent av PS-väljarna kan tänka sig att rösta på Vasemistoliitto (Vänsterförbundet).

9 procent av samtliga väljare och 1 procent av PS-väljarna kan tänka sig att rösta på Svenska Folkpartiet.

Och 7 procent av samtliga väljare och 5 procent av PS-väljarna kan tänka sig att rösta på Kristillisdemokraatit (Kristdemokrfterna).

Observera att det här bara är en fråga om möjliga partialternativ – var den enskilde väljarens röst slutligen hamnar kan ju vara en fråga om allt mellan medvetet övervägande till bristande information eller tillfällig nyck.

Den sista frågan gäller hur de tillfrågade ser på de senaste dagarnas händelser har påverkat de tillfrågades värdering av Sannfinländarna. 7 procent svarade att den hade blivit klart mer positiv, 8 procent att den i viss utsträckning hade blivit mer positiv. 24 procent valde svarsalternativet ”varken mer positiv eller mer negativ”. 20 procent uppgav att deras syn på partiet hade blivit i viss mån mer negativ, medan 32 procent hade blivit klart mer negativa. 10 procent svarade ”vet ej”.

1.080 personer har tillfrågats i den här enkäten. Ett problem med den är förstås att man inte vet i vilken utsträckning de tillfrågade vet någonting om den här partisplittringen och vet vilken sida som står för vad.

Norge: Bättre – men inte bra – för Arbeiderpartiet i ny mätning

Vi startar som vanligt med stortingsvalet 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man just nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget. Kristelig Folkeparti verkar som villkor för att byta block ha, att Arbeiderpartiet överger SV som koalitionspartner och i stället väljer att samarbeta med, som nu, Senterpartiet och, som ny samarbetspartner, KrF.

Miljøpartiet De Grønne, som i princip är blockneutralt, befinner sig sedan lång tid tillbaka under fyraprocentsspärren.

Sist publicerade jag en mätning, som – om den vore ett valresultat – skulle innebära en katastrof för Arbeiderpartiet.

Den 15 juni kom ytterligare en opinionsmätning, den här gången gjord av Opinion Perduco för Avisenes Nyhetsbyrå, och den ger inte samma katastrofala resultat för de norska socialdemokraterna – men nivån där är ändå inget att jubla åt.

Høyre 23,1 procent (+ 1,3 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 12,0 procent (- 3,1)
Venstre 3,5 procent (+ 0,6)
Kristelig Folkeparti 5,3 procent (- 0,2)
Senterpartiet 12,8 procent (+ 0,7)
Arbeiderpartiet 32,6 procent (+ 5,2)
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent (+- 0)
Rødt 1,6 procent (- 2,2)
Miljøpartiet De Grønne 3,8 procent (+ 0,7)

Venstres kris består, men nu går det i alla fall uppåt igen.

MDG närmar sig för första gången på länge spärrgränsen – samtidigt är SV farligt nära den.

Høyre och Fremskrittspartiet verkar som så ofta byta väljare med varann – den här gången vinner Høyre väljare, medan FrP förlorar långt fler.

Hätila ragulpr på fåtskliaben, Anna!

Birgittas dotter från hennes ungdomsäktenskap, Anna, fyller 56 i morgon, den 14 juni, men vi firade henne redan i måndags, eftersom hon var i Öregrund söndag-måndag för att hjälpa sin mamma i trädgården.

Det här födelsedagsfirandet följde det mönster som gäller i vår familj. Köksbordet dukades fint: På det stod en smörgåstårta komponerad av Birgitta, och vid Annas plats fanns två nyplockade buketter, en från Birgitta och en från mig, min i blått och lila.

När bordet var dukat för födelsedagsfrukost, tog vi våra paket och tågade in till Anna sjungande den sång som är födelsedagssång i den dahlska familjen, ”Röda små smultron”.

Av Birgitta fick Anna dels stövlar lämpade för trädgårdsarbete, dels ett par skyddsbyxor som förhindrar olyckor vid användande av motorsåg. Av mig fick hon en uppsättning muggar med motiv ur Tove Janssons muminvärld.

Det är syrentid här i Öregrund, så i min bukett fanns kvistar av bondsyrener i full blom.

Tidigt lärde jag mig älska den här dikten ur Werner Aspenströms “Litania” från 1952:

Bondsyrener

Första sommardagen och syrener:
skamsna vänder sig byborna bort,
ännu inte vana vid det sköna.
I mörkningen smyger de ut,
bryter fumligt några kvistar.

Fast själv plockade jag alltså min födelsedagsbukett på morgonen.

(Och för er som inte är så förtrogna med A A Milnes ”Nalle Puh”: Formuleringen jag använder i rubriken plitades ner av Uggla på det födelsedagskort som Nalle Puh skulle ge till I-or på hans födelsedag.)

Suomi/Finland: Samtliga sannfinländska ministrar och större delen av partiets riksdagsledamöter bildar egen grupp. Fortsätter i regeringen

Regeringskrisen i Finland fick en överraskande lösning: 22 sannfinländska riksdagsledamöter (av sammanlagt 37) bildar en egen riksdagsgrupp, Uusi vaihtoehto (Nytt alternativ). Simon Elo blir ordförande för den nya riksdagsgruppen och Tiina Elovaara vice ordförande.

Förre ordföranden för Perussuomalaiset (Sannfinländarna) Timo Soini blir, liksom partiets övriga ministrar, medlemmar i det nya partiet, och statsminister Juha Sipilä (Suomen Keskusta, Centern) har redan meddelat, att regeringen består i sin hittillsvarande skepnad.

Ska Nytt alternativ sedan kunna ställa upp i nästa val, måste man dess förinnan kunna bygga upp också en partiorganisation – dock kan ju grunden läggas genom att sannfinländska partiorganisationer beslutar sig för att gå över till det nya partiet och delar av de organisationer som behärskas av Jussi Halla-ahos anhängare ansluta sig till det nya partiet.

Suomi/Finland: Sannfinländarna åker ut ur regeringen

Jag har tidigare skrivit om den regeringskris valet av den högerextreme och främlingsfientlige Jussi Halla-aho till ny ordförande i Perussuomalaiset (Sannfinländarna) har utlöst. Som väntat har ledarna för de två övriga regeringspartierna, statsminister Juha Sipilä från Suomen Keskusta (Centern) och finansminister Petteri Orpo från Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), efter dagens partiledarrunda meddelat, att Sannfinländarna nu måste lämna regeringen.

Om den nya regeringen förutom av Centern (49 ledamöter i Eduskunta, Riksdagen) och Samlingspartiet (37 ledamöter) också kommer att inrymma representanter för Svenska Folkpartiet (10 ledamöter) och Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna, 5 ledamöter) räcker det för minsta möjliga majoritet, 101 ledamöter av sammanlagt 200 – Sannfinländarna hade efter en övergång till Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna) 37 ledamöter.

Men sen handlar det förstås också om hur Sannfinländarnas representanter i regering och riksdag beslutar sig för att göra. Vi vet till exempel att deras avgående ordförande, Timo Soini, gärna hade velat sitta kvar på sin post som utrikesminister.

Soini och många med honom kommer ursprungligen från det 1995 konkursade Suomen Maaseuden Puolue (Finlands landsbygdsparti), som förvisso hade finsknationella drag men ändå inte primärt var ett rasistiskt parti. När nu Sannfinländarna har tagits över av mer extrema krafter – det här speglas inte bara i valet av ny partiordförande – kan ju de gamla landsbygdspartiserna välja nya arenor för sitt politiska engagemang, antingen i andra förefintliga partier eller i ett återstartat landsbygdsparti.

Sabine Meyer spelar Mozart

”Mozart Clarinet Concerto”, Mozarts klarinettkonsert från 1791, har fått namnge Sabine Meyers Mozart-CD, ursprungligen inspelad i Dresden och utgiven av Warner i Tyskland 1990, 2015 återutgiven av Warner (0724356689729). Sabine Meyer, gift Vonk, är en mycket skicklig instrumentalist, och här gör hon dessutom ett lyckat försök att återskapa det ljud den på Mozarts tid använda basklarinetten hade. Det inledande allegrot är mycket känt och återkommer i variationer i den avslutande satsen, andantino con variazioni.

Tillsammans med henne spelar en liten ensemble under ledning av Hans Vonk: Diethelm Jonas, oboe, Bruno Schneider, franskt horn, och Sergio Azzolini, fagott.

Det andra verk de här musikerna spelar, ”Sinfonia Concertante in E-flat major”, är mer omdiskuterat. Mozart tycks ur minnet och dessutom tämligen fritt ha använt sig av en komposition av Giuseppe Maria Cambini. Sedan hann Mozart tydligen heller inte teckna ner det här verket, och den nedteckning, ovisst av vem, som sedan hittades och nu använts är upphovsrättsligt omtvistad. Hur som helst är den intressant nog för att spelas, också finnas med på den här CDn.