Danmark: Radikale Venstre ökar på bekostnad av Socialdemokratiet

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 21 juni publicerades en intressant mätning från Voxmeter, gjord för nyhetsbyrån Ritzau:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 6,9 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 9,2 procent
Alternativet 5,4 procent
Venstre 17,3 procent
Dansk Folkeparti 19,5 procent
Konservative Folkeparti 3,6 procent
Liberal Alliance 6,9 procent
Nye Borgerlige 0,4 procent

Socialdemokratiet får i den här mätningen ett anmärkningsvärt lågt resultat, medan socialliberala Radikale Venstre ökar till en nivå partiet inte har varit på sen våren 2014. En av Jyllands-Posten intervjuad valforskare, Kasper Møller Hansen, tror att partiets hårdare attityd mot flyktingar och invandrare är en viktig förklaring: En del S-väljare har gått över till det mer balanserade Radikale Venstre.

Även i den här mätningen ligger Enhedslisten mycket högt, vilket också det kan ha samma bakgrund.

Ritzaus Index – en sammanvägning av ett antal någorlunda färska mätningar – ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 26,5 procent
Radikale Venstre 6,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,8 procent
Enhedslisten 8,9 procent
Alternativet 5,5 procent
Venstre 17,7 procent
Dansk Folkeparti 18,6 procent
Konservative Folkeparti 3,9 procent
Liberal Alliance 6,0 procent
Nye Borgerlige 1,4 procent

Sommar i P1 med Negra Efendić

Negra Efendić är bosniak, kommer alltså från den muslimska delen av befolkningen i Bosnien, förr mycket mer spridd än den är i dag – Bosnienkriget 1992-1995 ändade i att bosnier fördrevs från områden där de hade levt sida vid sida med två andra folkgrupper, serber och kroater, och det var främst serberna som rensade sitt område från människor från grannfolken och, intill Serbien, upprättade Republika Srpska. Negra Endrić berättade mot slutet av sitt Sommar-program om den serbiska massakern i Srebrenica i juli 1995, där cirka 10.000 bosniaker, allt från pojkar i tidiga tonåren till män i alla åldrar, systematiskt avrättades.

Även hennes föräldrar drabbades; familjen bodde i en by i nordöstra Bosnien, Brezovo Polje, där det aldrig tidigare hade varit några motsättningar mellan bosniaker och serber, men nu ropade en serbisk pojke till henne på skolgården att hennes pappa skulle få en kula i pannan. Fadern sattes i fångläger, modern misshandlades och deras hus plundrades på allt värdefullt.

I motsats till flertalet lyckades den här familjen ändå ta sig ut ur det område serberna höll på att rensa från andra, närmast till Kroatien och sen per järnväg hela vägen till Sverige – hit kom Negra tillsammans med föräldrarna 1993.

Men Negra Efendićs Sommar handlade i minst lika hög grad om mötet med det nya landet. Hon nämner kronprinsessan Viktorias myndighetsdag och Ingvar Carlssons meddelande om sin avgång 1995, men av naturliga skäl kretsar mycket kring hennes egen anpassning till livet i det nya landet. Själv fick hon vid samma tid sitt första jobb, som toalettstädare på en skola. Men kämpade på och lyckades utbilda sig till journalist. Det första jobbet i yrket fick hon genom att lova ta körkort på kort tid. Så hon fick jobbet, men uppkörningen gick åt helvete.

Den bild hon ger av sina erfarenheter av det nya, alltså svenska samhället är inte vacker. På Dalarö lär hon sig inte bara ett nytt begrepp, snickarglädje. Bland annat frågar en person om hon är gift med mannen i glasskiosken, och en snorkig dam meddelar: ”Du får inte plocka bär här”. Och hon får lov att bevisa att hon är journalist genom att peka på sin Svenska Dagbladet-tröja och vid en presskonferens genom att ensam behöva visa upp sitt presskort.

Också personliga saker redovisas: pappans död i det nya landet, mammans ständiga uppringningar och stora glädje och stolthet när dottern 2016 belönas med Stora Journalistpriset för sin bok ”Jag var precis som du”.

Och ändå redovisar hon den ångest hon känner inför nya och stora uppdrag.

Till slagkraften hos det här sommarprogrammet bidrar också Negra Efendićs musikval. Det är ensidigt på ett sätt som utmärker dagens unga, men låtarna är i övrigt väl valda, ofta så slagkraftiga och dansanta att man anar att Endrić kan ha valt just dem för att kontrastera mot den svarta berättelse hennes muntliga framställning utgör. Hon startar med Linda Pira och Molly Sandén i den rapartade ”Ey Gäri” och avslutar med Loreens ”Euphoria”, och där emellan spelar hon bland annat ”Goliat” med Laleh, ”Winter” med Tori Amos, ”Jag hade en gång en båt”, gungigt rapartad med Allyawan & Näääk, ”Sverige” (!) med Kent (som sjunger ”Välkommen, välkommen hit”), ”Rise Up” med Andra Day, ”Fuck You” med Lily Allen och ”Love Is Like An Itching In My Heart” med The Supremes.

Tack Negra Efendić för ett Sommar, berörande och med mening.

Nämnas i sammanhanget kan också Wendelapriset 2014 för reportaget ”Eko av hat” om den rasism och nazism hon som ung flicka mötte i skolan i Huskvarna.