Nog bör väl livsmedelshandeln serva även oss som envisas med att själva laga vår mat?

Här om dan, när jag hade varit på vårdcentralen för den regelbundet återkommande provtagningen åt Akademiska, den som är ett led i min Waran-dosering, slank jag på hemvägen in på konditori Trianon och köpte danska smørrebrød – det var min tur att fixa lunch, och jag lyxade lite. Bryggde också ett gott Earl Grey-te att drickas till smørrebrøden.

Till vardags, så väl till lunch som till middag, äter vi för det mesta enkel husmanskost. För egen del lagar jag då gärna sådant som isterband eller falukorv, som inte kräver någon våldsam matlagningsmöda, men då och då – om jag får tag på någon lämplig fisk – improviserar jag gärna en hemgjord fisksoppa med potatis och grönsaker. Hustrun knapersteker gärna fläsk, men det som gör den god är också kokt potatis och hemgjord löksås.

Ett av problemen med dagens livsmedelsbutiker, så även Coops, är att även stora sådana i dag saknar manuellt betjänade diskar med färskvaror av råvarutyp (fisk, kött). Däremot finns det diskar med frysta och andra färdigrätter till förbannelse.

Missförstå mig nu inte. Även jag köper ibland färdigrätter, som jag av erfarenhet vet är hyggligt goda. Men det är som att livsmedelshandeln inte längre räknade med att några av deras kunder kan laga mat och faktiskt kan åstadkomma god sådan av oberedda råvaror.

Inför varje jul brukar jag göra hemlagad julsylta enligt det recept och på det sätt min estniska mamma lärde mig redan när jag var liten pojke. På vårt julbord är den ett måste, och det är inte bara jag som tycker så: Anna, som i biologisk mening inte är min dotter, vill till exempel kunna ta några estniska julsyltor med hem efter det stora familjekalas som är en del av vårt julfirande.

Förr, när Konsum-butiker hade manuell chark och allmänt också ett varuutbud av inte redan färdiglagade livsmedelsprodukter, köpte jag fläsklägg och kalvkött till julsyltan i vår vanliga konsumbutik.

De senaste åren har jag varit hänvisad till att köpa de här ingredienserna i en liten lanthandels/delikatessbutik i stadsdelen, faktiskt redan innan vårt lokala Konsum var nedlagt.

Den här butiken kan fortfarande skaffa kalvkött men har i år ingen leverantör av fläsklägg, så efter att ha beställt kalv där, gick jag i dag till den Coop-butik nere vid Uppsala C där Birgitta och jag numera brukar handla.

Fläsklägg fanns förstås inte i någon kyldisk, så jag hejdade en manlig anställd och frågade om butiken kunde ta hem lägg åt mig. Den jag talade med verkade inte förstå vad fläsklägg var, så han hämtade en kollega, till vilken jag upprepade mina intentioner att laga julsylta. Hans första impuls var att ta mig till ett charkskåp, helt uppenbart för att visa, att de hade färdig sylta.

Men jag lyckades hejda honom och förklara mer, och han var faktiskt hjälpsam: gick ut i personalrummet och ringde och kom sen ut och sa, att butiken av allt att döma på lördag skulle komma att få hem de tre fläskläggar jag ville ha.

En ganska rolig sak i sammanhanget var att han, innan han gick ut i personalrummet, frågade, om de skulle ta ut benen ur läggarna. Nej, för Guds skull, invände jag – kokar man läggarna utan ben, blir det aldrig någon sylta av dem, eftersom benen vid kokningen avger det bindemedel som gör, att syltan gelear sig, blir sylta.

Danmark: Nej-segern i folkomröstningen ger utslag i fråga om partisympatierna

Folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015 gav följande resultat:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, från den 6 december, för Ritzau ger följande resultat:

Socialdemokratiet 24,5 procent (- 1,6)
Radikale Venstre 4,3 procent (- 0,3)
Socialistisk Folkeparti 4,0 procent (- 0,2)
Enhedslisten 10,2 procent (+ 2,4)
Alternativet 4,8 procent (+- 0)
Venstre 18,7 procent (- 0,8)
Dansk Folkeparti 22,5 procent (+ 1,4)
Konservative Folkeparti 3,0 procent (- 0,4)
Liberal Alliance 7,0 procent (- 0,5)

Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 8 december följande resultat:

Socialdemokratiet 25,7 procent
Radikale Venstre 4,5 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 9,2 procent
Alternativet 4,9 procent
Venstre 19,1 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 7,2 procent

Här, framför allt i Voxmeters mätning, ser man tydligt effekter av partiernas ställningstaganden i den nyss genomförda kampanjen inför den EU-anknutna omröstningen. Socialdemokratiet straffas för sin ja-linje, medan vänsterkoalitionen Enhedslisten, som företrädde en tydlig nej-linje, kraftigt går framåt. Dansk Folkeparti, också det ett tydligt nej-alternativ, ökar, medan till exempel regerande Venstre backar.

Pink Floyd på OD

I lördags tog vi taxi till universitetet, detta inte bara på grund av vädret. Vi var båda finklädda, hustrun i en mixad kreation, bland annat långkjol, från talmanseran, jag iförd frack.

Anledningen till detta var det Stor-OD som skulle följa OD-konserten i universitetsaulan vi nu i första vändan var på väg till. Jag nämner det här mest för att få anledning att också skriva, att de som går på ODs konserter själva väljer den klädsel som faller dem i hågen, passar deras garderob och smak och så vidare.

ODs capricer – det här var en av dem – utmärks av att inget program finns tillgängligt vare sig före konserten i fråga eller under den – det publiken bjuds blir, steg för steg, en överraskning.

Också i ett annat avseende skiljer sig capricerna från vanliga OD-konserter. OD, Orphei Drängar, är en mycket anrik uppsaliensisk manskör, än i dag, trots det djärva steget att välja en kvinna, Cecilia Rydinger Alin, till sin chefdirigent, fortfarande en manskör med en sådans repertoar, genom åren förstås gradvis förnyad och breddad, det senare också med inlån från kompositörer från andra delar av världen, länder som för övrigt också OD har gjort konsertturnéer till – OD hör till de mest kända svenska kulturyttringarna runt om i världen.

Manskörsrepertoaren, både den traditionella och den normvidgande, fanns förstås med också den här gången. Bachs ”Air”, John Taveners (1944-2013) ”O Beauty of the Divinity”, Luigi Dallapicollas (1905-1975) ”Estate” (1932) med flera.

Hela konserten startar manskörsaktigt med ”Vintern rasat”, men den känns till en början skruvat felplacerad inte bara med tanke på den årstid vi just nu befinner oss i. Kören tågar in genom stora ingången bakom oss, sången går i moll, och kören anförs av Döden.

Fast när denne någon väl uppe på scenen öppnar kistan processionen har medfört och därur plockar en trombon som han börjar spela på, går det upp ett ljus för mig. Och när han börjar spela är saken klar. Jag lutar mig mot hustrun och viskar: ”Nils Landgren”.

Nils Landgren är musikaliskt fantastiskt begåvad och mångsidig och hinner sen under konsertens gång bevisa det flera gånger om. Allt ifrån Lennon-McCartneys ”Blackbird” i begynnelsen till hommagen à Frank Sinatra, aktuell inte bara genom den dylanska hyllning – det är 100 år sen Sinatra föddes – jag nyligen skrev om. Själv begrep jag gesten så fort jag hörde ”Strangers In the Night”, och så fick vi ju också höra ”Something Stupid” och ”Come Fly With Me”.

Som underhållare hade man städslat imitatören Rachel Mohlin, som jag själv främst har hört i radio. Aulapubliken gillade henne – skrattade och applåderade – men jag tyckte för egen del att hennes imitationer, den här gången av Lill-Babs och sen främst och återkommande av Leif G W Persson, den senare i skepnad av en för ändamålet skapad syster, Birgitta G W Persson, faktiskt var lite för grova. (Jag vill tillägga att jag har träffat Leif G W men inte känner honom närmare.)

Det bästa i meningen mest innovativa har jag sparat till sist. Jag hör till dem som har Pink Floyds dubbel-CD ”The Wall” i en av mina skivhyllor, kände därför till och med igen den vita mur som byggdes upp på universitetsaulans scen. Och jag medger att jag inte bara blev häpen utan musikaliskt tagen av att få höra OD göra en fantastisk version av deras ”Another Brick In the Wall” (1979), dessutom ytterligare ett par Pink Floyd-låtar, ”Astronomy Domine” från debutalbumet ”The Piper At the Gates of Dawn” (1967) och ”Shine On You Crazy Diamond” från ”Wish You Were Here” (1975).

Vid den efterföljande middagen uppe i Uppsala slott sa jag till flera av de omkringsittande, att Pink Floyd vid en OD-Caprice är något av det mest innovativa och spännande som har hänt på länge.

Middagen, ja.

Till förrätt serverades matjessill, varmrökt lax, renstekstartar med löjrom, prästost och dillbröd.

Till den dracks öl, och de som ville kunde beställa in snaps. Vi bad om lättöl eller alkoholfritt alternativ och fick var sin alkoholfri Carlsberg, faktiskt god och med riktig ölbeska. Sen fick vi till påföljande rätter alkoholfritt vin och en dito avec.

Som huvudrätt serverades hjortmedaljonger med trattkantarellsås, örtstekt potatis och rotsaker samt rönnbärsgelé.

Av efterrätten åt jag, som är diabetiker, lite vanilj- och våffelparfait men avstod från den varma såsen på höstens frukter.

ODs fester är sympatiska i det avseendet att man har sin egen hustru som bordsdam, men jag talade naturligtvis också med damen på min vänstra sida, Anna Uhlén. Hon är läkare, så det tedde sig naturligt att med henne prata en smula om att jag och hustrun på gamla dar hade beslutat oss för att, efter helt egna hälsoöverväganden, inte dricka något starkare än lättöl.

Stor-OD, som hustrun med make får delta i eftersom hon är så kallad moster i OD, är en ganska märklig fest, där en mycket stor del av gästerna har sångliga gåvor, som de också utnyttjar. Mästerliga dirigenter, utöver Cecilia Rydinger Ahlin även hennes make Folke Ahlin och så förstås Robert Sund, leder. Till ny moster i OD valdes den nya ärkebiskopen, Antje Jackelén. Under middagen delades det även ut stipendier till OD-ister och hölls tal. Den främste bland talarna var, i år som alltid, den fantastiskt spirituelle Hans Dalborg. Hans gyckel – hans middagstal innehåller alltid också sådana element – drabbade i år framför allt Miljöpartiets kvinnliga språkrör, miljöminstern och vice statsministern Åsa Romson. Lite väl hårt, tycker jag, fast jag egentligen inte är någon vän av Miljöpartiet.

Intresset för sång och musik förenar annars på ODs sammankomster människor med ganska skilda samhällsuppfattningar och samhällsfunktioner. Mitt emot mig hade jag till exempel landshövdingen i Uppsala län Peter Egardt med känt förflutet i Moderata samlingspartiet. Och Birgitta hade på sin högra sida Marcus Wallenberg, son till Marc Wallenberg.

Vid kaffet efteråt, som serverades i annan lokal och med fri placering, kringgärdades vi snart av människor, flera av dem verksamma i den kyrkliga sfär där Birgitta och jag inte hör hemma. Men det intressanta var att flertalet av dem som drack kaffe med oss visade sig dela våra politiska värderingar, inte bara vårt intresse för musik.

Söndagsmiddag hos Kerstin

Dottern, Kerstin, har under de senaste åren bott hemma hos oss igen och med henne varannan vecka även hennes två barn Klara och Viggo. Det här var ett arrangemang till ömsesidigt gagn. Hon hjälpte oss med en massa saker, när vi var mer krassliga än i dag, och vi såg till att Viggo och Klara kom i väg till skolan, tog också emot dem hemma på eftermiddagarna.

Nu har Kerstin lyckats köpa en bostadsrättslägenhet i vår stadsdel, Svartbäcken, där också barnens skolor, Domarringen respektive Tunabergsskolan, finns.

Flytten till nya lägenheten skedde helt nyligen, men vi hade. även om vi förstås visste var den låg, hittills inte besökt den.

Men i kväll var vi där för första gången, bjudna på söndagsmiddag, Som brukligt är medförde vi också en blomma, en flerförgrenad Amaryllis, till nya lägenheten, vars fönsterbänkar förstås redan var fyllda med Kerstins krukväxter, bland dem en stor Hibiskus, som hon har ärvt efter min döde bror Matti. Matti hade den redan när vi under tidigt sextiotal bodde tillsammans i en rivningslägenhet i hörnet av Kungsgatan/Linnégatan. Nu senast har den stått i balkongrummet i vår lägenhet på Idrottsgatan, men det var alltså Kerstin som ärvde den, när min bror oväntat dog.

Det var jätteroligt att få se, hur Kerstin på kort tid har fått ordning på sitt nya hem. Möbler och andra inventarier som nu i flera års tid har varit magasinerade har åter kommit i bruk, och inte minst var det roligt att få se hennes 60- och 70-talspräglade porslin (Gustavsbergs Blå Husar). glas och bestick igen. Hon har stilkänsla och smak.

Söndagsmiddagen vi bjöds på var avpassad också efter att hennes båda barn skulle äta med oss. Efter kyckling, ris och curry följde en hemmixad fruktsallad.

Jag och Birgitta fick också starkt nybryggt kaffe – Kerstin och Klara drack te. Viggo höll sig uteslutande till Apotekarnes Lemon Ginger.

Viggo och Klara har skoldag i morgon, så morfar och mormor hade vett att gå hem, innan det blev alltför sent.

Men vi ses säkert snart igen. Det är en välsignelse att ha barn och barnbarn boende så nära.

Melodikrysset nummer 49 2015

Överlag tyckte jag inte att dagens Melodikryss var särskilt svårt, men det innehöll åtminstone en även för mig lite knepig fråga. Till råga på allt handlade det om en låt, skriven av Povel Ramel, som jag har allt av på skiva och i ett antal sångböcker. Det Anders Eldeman spelade var en inte så ofta spelad låt, ”Det regnar på vår kärlek”.

Det andra på riktigt knepiga i det här krysset var melodin som skulle leda oss till något gott ur växtriket. Att svaret måste bli blåbär fick vi ju en hint om genom det Mors lilla Olle-citat som förekom i den instrumentala ljudillustrationen. Men vilken var huvudmelodin? Eldemans tips om att det rörde sig om något, skrivet av Gideon Wahlberg, ledde mig till att på nätet hitta hans ”Jag har mitt eget blåbärsställe”.

Annars har jag ganska lätt för att komma i håg gamla schlager, både melodier, textfragment och titlar, sådana som ”Under Paris broar”.

Och en wienervals känner jag också igen, även om sådana knappast hör till dagen modedanser.

Svåra för mig är i stället ofta melodier, hämtade ur senare års melodifestivaler, låtar som alltför ofta saknar förmåga att fastna i mitt annars ganska väl fungerande melodiminne. Ett exempel ur dagens kryss är Anton Ewalds ”Natural”. Här fick jag gå till Googles artikel om den Melodifestival Eldeman nämnde som vägledning för att rätt namn skulle komma upp.

Dansbandslåtar är ju inte mitt bord det heller, och ”Lycklig”, som spelades i dag, var inget undantag. Men här var det ganska lätt att komma på att de som spelade var Sven Ingvars.

Annars är mitt lyssnande till populärmusik ganska spritt.

Jag lyssnar gärna på Lasse Dahlquist, till exempel hans låt om Jolly Bob från Aberdeen: ”Jolly ”Jolly Bob” var en glad sjöman som var från Aberdeen”.

Men jag har inget emot Pink (Alecia Beth More) heller. Det var hon som i dag sjöng ”Today’s the Day”.

Och Lars Winnerbäck har jag allt av på skiva. I dag hörde vi honom sjunga ”Köpt en bil”.

Därifrån kan vi gå vidare till ”Ack Värmeland – Värmland skulle det dock skrivas i krysset – du sköna”.

Bo Kaspers orkester är inte så dum den heller. I dag hörde vi dem i ”Sommaren”, en för övrigt allt för avlägsen årstid.

Och så går vi då i mål med veckans Taube, ”Nocturne”, även kallad ”Sov på min arm”.

För att ytterligare utöka den musikaliska bredden vill jag nämna, att jag senare i dag ska gå på ODs Caprice plus den OD-middag som följer. Att jag får gå på den senare beror på att hustrun är så kallad moster i OD.

Danmark: Tanken att ge EU mer makt möts av folkligt motstånd

Som flera opinionsmätningar indikerade – jag skrev om det här om dan – vann nej-sidan i den danska folkomröstningen om de rättsundantag landet har haft allt sedan landets inträde i EU. Nej-sidan segrade mycket övertygande med 53,1 procent av de avgivna rösterna mot 46,9 procent för ja.

Det intressanta är att bara 21 procent av nej-röstarna som skäl anger konkreta saker i det avtal de danska politikerna nu vill omförhandla. 79 procent av nej-röstarna hyser en mer generell motvilja mot att ge EU mer makt. 45 procent säger också att de inte litar på folketingspolitikerna.

Ett parti, som i mycket stor utsträckning har fått sina väljare med på partiets linje är högerpopulistiska Dansk Folkeparti. DF förordade nej, och 88 procent av partiets väljare har röstat så.

Men nästan lika nej-trogna har vänsterpartiet Enhedslistens väljare varit: 85 procent av deras väljare har gjort precis som partiledningen ville, röstat nej.

På ja-sidan har det borgerliga regeringspartiet Venstres väljare till 71 procent röstat ja. Men 29 procent av dem röstade nej, och därmed är vi inne på det riktigt intressanta i de danska väljarnas agerande i den här folkomröstningen, att partiernas normala väljare i så stor utsträckning inte har följt sitt partis deklarerade linje.

Också Konservative Folkepartis väljare röstade till 78 procent ja, men 22 procent av dem rösade nej.

Likaledes borgerliga Liberal Alliance, som hade tagit ställning för nej, fick 57 procent av sina väljare med sig, medan 43 procent röstade ja.

Partierna på vänstersidan, utom alltså Enhedslisten, pläderade för ja.

78 procent av socialliberala Radikale Venstres väljare röstade också ja, men 22 procent röstade nej.

Det ledande partiet på vänstersidan, Socialdemokratiet, fick 61 procent av sina väljare med sig. Men 39 procent av dem röstade nej.

Det gamla vänstersocialistiska partiet Socialistisk Folkeparti har svängt till en EU-positiv linje och förordade i den här omröstningen ja. Men 57 procent av SFs väljare röstade nej, 43 procent ja.

Det nya, grönfärgade partiet på vänstersidan, Alternativet, hade också fastnat för ja. Men 58 procent av deras väljare röstade nej, 42 procent ja.

Valdeltagandet blev 72 procent. Det är hyggligt högt mot bakgrund av att folkomröstningen gällde inte helt enkla frågor. Generellt tycks valdeltagandet ha varit högre på landsbygden än i de tättbefolkade storstadsområdena. En förklaring till det senare kan vara att det finns en markant större andel ungdomar och invandrare i storstadsområdena.

Danmark: Förvånansvärt stabilt partiläge mot bakgrund av resultatet i EU-omröstningen

Folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015 gav följande resultat:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Wilkes senaste mätning, från den 1 december, för Jyllands-Posten ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 4,7 procent
Socialistisk Folkeparti 4,8 procent
Enhedslisten 9,1 procent
Alternativet 5,4 procent
Venstre 19,2 procent
Dansk Folkeparti 19,7 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 7,8 procent

Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 4 december följande resultat:

Socialdemokratiet 26,0 procent
Radikale Venstre 4,5 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 8,9 procent
Alternativet 4,9 procent
Venstre 19,3 procent
Dansk Folkeparti 20,8 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,2 procent

Debatten i Danmark har under mätperioden till stor del handlat om folkomröstningen om de danska EU-undantagen. Som vi ska visa, har de danska väljarna i den här omröstningen till mycket stor del trotsat de rekommendationer deras normala partier har gett. Mot den bakgrunden är fördelningen av partisympatierna i den aktuella undersökningen ändå anmärkningsvärt normal.

Bob Dylan kring 1970

1970 gav Bob Dylan ut två skivor, först dubbel-LPn ”Self Portrait”, fyra månader därefter LPn ”New Morning”. Hans kreativitet var under den här perioden enorm, och det finns från studioarbetet med de här plattorna mycket, som också hade varit väl värt att tas med på de här utgåvorna, både alternativtagningar och låtar som av någon anledning valdes bort.

Det här ratade – en del gjort på prov – men i de flesta fall mycket hörvärda materialet finns, tillsammans med ett par inspelningar gjorda inför LPn ”The Nashville Skyline” (1969) och ett par liveinspelningar från den livespelning Dylan och The Band gjorde på Isle of Wight 1969, utgivna på Bob Dylans dubbel-CD ”Another Self Portrait (1969-1971)” (CBS 4888 73487 , Columbia Legacy, 2013, distribution Sony), The Bootleg Series Vol 10.

Bland det aldrig tidigare utgivna kan man hitta mycket intressant, somligt faktiskt pärlor. Här finns traditionellt material som ”Railroad Bill”, ”Bring Me a Little Water”, ”House Carpenter” och ”Alberta”. Här finns material skrivet av andra artister som Tom Paxton (”Annie’s going to Sing Her song”) och Eric Anderson (”Thirsty Boots”).

Här finns också inspelningar tillsammans med andra artister som George Harrison (”Time Passes Slowly” och den härliga, tidigare outgivna ”Working On a Guru”) och den i Sverige sorgligt okände Happy Traum (”Only a Hobo”).

Bland hörvärda inspelningar av låtar skrivna av Dylan själv kan nämnas ”All the Tired Horses”, ”If Not for You”, ”I’ll Be Your Baby Tonight” och ”New Morning” och så ”Minstrel Boy” med The Band. Ytterligare två låtar är alltså inspelade med The Band, under ett turnéframträdande på Isle of Wight: ”Highway 61 Revisited” blev utmärkt också där, ”I’ll Be Your Baby Tonight” enastående.

Sammanlagt får man 35 låtar i den här utgåvan.

Mer om låturvalet och inspelningarna finns att läsa i det tjocka häfte som medföljer det det här dubbelalbumet.

Pressgrodor

hittade via Journalisten nummer 14 2015:

”De gripna personerna greps i en bil som såg misstänksam ut, enligt The Guardian.”

Expressen

* * *

”Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har blivit härdad av en lång politisk kommentar.”

Expressen

* * *

”Jennette jobbar kvar som hårstylist på salongen i Denver. Hennes man jobbar som meteorolig för delstaten Colorado och paret har två barn, Julian 6 och Daphne 3.”

Expressen.SE

* * *

”En av tankarna är att läsarna ska skriva om sina idéer för att lösa bostadskrisen under haschtaggen #flerhem.”

Hem & Hyra

* * *

”Bildbrand på parkering i Kortedala”

Göteborgs-Posten

Dylan på många språk, även musikaliska sådana

Buda musique är ett franskt skivbolag, specialiserat på etnisk musik från olika delar av världen. Det här bolaget har också gett ut CDn ”From Another World – a tribute to Bob Dylan” (Buda musique 3758774, 2013, distribution Universal). Det är en skiva att skaffa både för dylanälskare och etnofans – jag har faktiskt aldrig hört något liknande.

Etnocentrisk är den verkligen inte. Den startar med ”All Along the Watchtower”, men den här versionen, gjord på Cuba av Eliades Ochoa, är inte bara på spanska utan låter också musikaliskt kubansk.

Tre dylanlåtar görs av grupper med hemhörighet i Europa – Rumänien (”Corrina, Corrina”), Ungern (”Blowing In the Wind”) och Makedonien (”Rainy Day Woman # 12 & 35”) – men de görs av zigenska band, och speciellt de två sistnämnda låter förbannat bra.

Asien är representerat av dylaninspelningar från Bengalen (”Mr. Tambourine Man”) och Rajastan (”Jokerman”) i Indien, Iran (”Every grain of Sand”), Myanmar (”I Want You”), Taiwan (”I Want You” på stränginstrument och flöjt) och Bhutan (”With God On Our Side”).

Av inspelningarna från Afrika överraskar en, gjord i Algeriet, av ”Man Gave Names To All the Animals” också genom sin längd, 9:49, men ett snäpp musikaliskt mer intressant är en egyptisk inspelning av ”Tangled Up In Blue”.

Och så vill jag avslutningsvis nämna också en helt underbar inspelning av ”Father of Night”, gjord av aboriginer i Australien.

Dylans låtar har jag här nämnt med sina engelska originaltitlar, men de sjungs alltså inte på engelska utan på respektive artists eget språk. Inte alla musikaliska tolkningar är heller kopior av Dylans.