Söndagsmiddag hos Kerstin

6 december 2015 20:52 | Mat & dryck, Ur dagboken | 2 kommentarer

Dottern, Kerstin, har under de senaste åren bott hemma hos oss igen och med henne varannan vecka även hennes två barn Klara och Viggo. Det här var ett arrangemang till ömsesidigt gagn. Hon hjälpte oss med en massa saker, när vi var mer krassliga än i dag, och vi såg till att Viggo och Klara kom i väg till skolan, tog också emot dem hemma på eftermiddagarna.

Nu har Kerstin lyckats köpa en bostadsrättslägenhet i vår stadsdel, Svartbäcken, där också barnens skolor, Domarringen respektive Tunabergsskolan, finns.

Flytten till nya lägenheten skedde helt nyligen, men vi hade. även om vi förstås visste var den låg, hittills inte besökt den.

Men i kväll var vi där för första gången, bjudna på söndagsmiddag, Som brukligt är medförde vi också en blomma, en flerförgrenad Amaryllis, till nya lägenheten, vars fönsterbänkar förstås redan var fyllda med Kerstins krukväxter, bland dem en stor Hibiskus, som hon har ärvt efter min döde bror Matti. Matti hade den redan när vi under tidigt sextiotal bodde tillsammans i en rivningslägenhet i hörnet av Kungsgatan/Linnégatan. Nu senast har den stått i balkongrummet i vår lägenhet på Idrottsgatan, men det var alltså Kerstin som ärvde den, när min bror oväntat dog.

Det var jätteroligt att få se, hur Kerstin på kort tid har fått ordning på sitt nya hem. Möbler och andra inventarier som nu i flera års tid har varit magasinerade har åter kommit i bruk, och inte minst var det roligt att få se hennes 60- och 70-talspräglade porslin (Gustavsbergs Blå Husar). glas och bestick igen. Hon har stilkänsla och smak.

Söndagsmiddagen vi bjöds på var avpassad också efter att hennes båda barn skulle äta med oss. Efter kyckling, ris och curry följde en hemmixad fruktsallad.

Jag och Birgitta fick också starkt nybryggt kaffe – Kerstin och Klara drack te. Viggo höll sig uteslutande till Apotekarnes Lemon Ginger.

Viggo och Klara har skoldag i morgon, så morfar och mormor hade vett att gå hem, innan det blev alltför sent.

Men vi ses säkert snart igen. Det är en välsignelse att ha barn och barnbarn boende så nära.

2 kommentarer

  1. Hibiskusar, ja denna läckra växt håller på att växa oss ur huset men jag klipper rejält ibland, både den gula, som fick löss för några veckor sedan, och växte upp till taket innan snaggen kom med en rejäl avklippning av samtliga grenar, ner till INGA blad alls, men vad händer, JO den växer oförtrutet och har redan decimeterlånga utväxter av gröna löv.
    När jag flyttade till Uppsala 1973 hade jag med mig 30-åriga, om inte äldre, Hibiskusar som fortfarande lever gott. Den dubbelblommiga röda, blommar när den vill och tar inte hänsyn till vare sig väder eller månad på året. Ifjol tävlade Hibbarna med både Julkaktusar och Amaryllisar att blomma med överväldigande röda blommor i lägenhetens vardagsrumsfönster!!

    Comment by Sjölandersurban — 2015 12 08 21:37 #

  2. Till Urban Sjölander: Ursprunget till Kerstins ansade och hanterliga Hibiskus är alltså ett exemplar min bror Matti ursprungligen hade i en kruka i köket i den rivningslägenhet där vi båda bodde under delar av sextiotalet, han ända tills huset skulle rivas. Då flyttade han, med Hibiskus och allt, till Timmermansgatan, där den här krukväxten blev ett helt träd.

    Comment by Enn Kokk — 2015 12 08 22:21 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^