Med adress till Bernur, Björn Kihlström

På Björn Kihlströms blogg – länk finns här intill – finns i dag en text värd att läsa, ”Tyst för fan”. Den handlar om böcker och bibliotek och om vad de senare bör få fortsätta att vara.

Jag kom när jag läste den att tänka på kapitlet ”På stadsbiblioteket” i William Saroyans ”Den mänskliga komedin”.

Saroyan läste jag under min egen gymnasietid under sent 1950-tal – jag var ständigt på Stadsbiblioteket i min skolstad Sundsvall och lånade och läste då alla de stora amerikanska berättarna.

Saroyans historia förmedlar all den magi, som finns i böckernas värld, något som jag också ville vidareförmedla till mina högstadieelever, när jag efter studentexamen och lumpen vårterminen 1959 tjänstgjorde som svensklärare på högstadiet i de båda enhetsskolor som hade etablerats i min gamla hemkommun, Njurunda. Jag var också vikarierande kristendomslärare och därmed förpliktigad att hålla ett par morgonsamlingar, och eftersom jag inte är troende, försökte jag hitta andra än religiösa ämnen för dessa.

I stället för Bibeln använde jag mig där vid ett tillfälle det nämnda kapitlet i Saroyans ”Den mänskliga komedin”.

De båda vännerna Lionel och Ulysses är på väg till Stadsbiblioteket. Här hoppar jag, för att förkorta texten, över en historia som händer på vägen dit; vi går direkt vidare till stadsbiblioteket:

”De båda pojkarna gick in i den enkla men imponerande byggnaden och kom in i en värld av djup och nästan skrämmande tystnad. Det tycktes som om själva väggarna hade blivit stumma, och golvet och borden, som om tystnaden hade uppslukat allting i huset. Där satt stadens filosofer. Där satt studenter och forskare, men alla var dämpade därför att de sökte visheten. De var i böckers närhet. De försökte få reda på alltings mening. Lionel inte bara viskade, han gick också på tå. Lionel viskade därför att han trodde att man måste göra det i närheten av böcker, inte av hänsyn till läsarna. Ulysses följde honom på tå, och de utforskade biblioteket och hittade många skatter, Lionel böcker och Ulysses människor. Lionel läste inte böcker, och han hade inte kommit till biblioteket för att skaffa sig några. Han tyckte bara om att titta på dem – tusentals böcker. Han pekade på en hyllrad och viskade till sin vän: – Alla dom här – och dom där. Och dom där. Där är en röd. Alla dom där. Där är en grön. Alla böckerna.

Till slut la mrs Gallagher, den gamla bibliotekarien, märke till de båda pojkarna och gick fram till dem. Men hon viskade inte. Hon talade med högan röst som om de inte alls hade befunnit sig i ett stadsbibliotek. Det chockerade Lionel och kom ett par personer att se upp från sina böcker.

– Vad söker ni, pojkar? sa mrs Gallagher till Lionel.

– Böcker, viskade Lionel lågt.

– Vad är det för böcker du vill ha? sa bibliotekarien.

– Allihopa, sa Lionel.

– Allihopa? sa bibliotekarien. Vad menar du? Du får inte låna mer än fyra böcker på ett kort.

– Jag vill inte låna nån alls, sa Lionel.

– Ja men vad i fridens namn är det du vill då? sa bibliotekarien.

– Bara titta på dom, sa Lionel.

– Titta på dom? sa bibliotekarien. Det är inte stadsbiblioteket till för. Du kan titta i böckerna, du kan titta på bilderna i dom, men vad är det för glädje med att titta på ryggarna?

– Jag tycker det är skojigt, viskade Lionel. Får jag inte det?

– Jo, sa bibliotekarien, det är inte förbjudet. Hon såg på Ulysses. Och vem är det här då? sa hon.

– Det är Ulysses, sa Lionel. Han kan inte läsa.

– Kan du läsa? sa bibliotekarien till Lionel.

– Nej, sa Lionel, men det kan inte han heller. Det är därför vi är vänner. Han är den enda jag känner som inte kan läsa.

Den gamla bibliotekarien såg ett ögonblick på de båda vännerna. Inom sig sa hon något som liknade en förtjust svordom. Det här var någonting absolut nytt i hennes mångåriga erfarenhet som tjänsteman vid stadsbiblioteket.

– Det kanske är lika bra att du inte kan läsa, när allt kommer omkring, sa hon till sist. Jag kan läsa. Jag har läst böcker de senaste sexti åren, och jag kan inte inse att det har gjort någon större skillnad. Kila i väg ni och titta på böckerna så mycket ni vill.

– Ja ma’am, sa Lionel.

De båda vännerna vandrade in i ännu väldigare riken av mystik och äventyr. Lionel pekade ut flera böcker för Ulysses.

– Titta på dom där, sa han. Och dom där borta. Och dom här. Böcker allihop, Ulysses. Han stannade ett ögonblick för att tänka efter. Jag undrar vad det står i alla dom här böckerna. Han pekade på en oändlig rymd framför dem, fem hyllor fulla av böcker. Alla dom där, sa han, jag undrar vad det står i dom. Till sist hittade han en bok som såg mycket vacker ut på utsidan. Pärmarna var gröna, som spätt gräs. Den här är vacker, Ulysses? sa han.

Lite förskräckt över sin djärvhet tog Lionel ut boken ur hyllan, höll den ett ögonblick i handen och öppnade den sen.

– Titta här, Ulysses! sa han. En bok! Det här är en bok, förstår du. Det står nånting i den. Nu pekade han på någonting på en sida. Det där är ett ”a”, sa han. Där står ett ”a”. Och så är det några andra bokstäver. Fast dom vet jag inte vad dom heter. Alla bokstäver är olika, Ulysses, och alla ord är olika. Han suckade och såg sig omkring på alla böckerna. Jag tror inte jag nånsin kommer att lära mej läsa, sa han, men jag skulle bra gärna vilja veta vad det står i dom här böckerna. Titta, här är en bild, sa han. Det är en flicka. Ser du? Är hon inte söt? Han vände många sidor och sa: Titta! Många bokstäver och många ord, bara bokstäver och ord. Det här är stassbibbelteket förstår du, Ulysses, sa han. Det finns bara böcker överallt. Han såg på bokens tryckta sidor med ett slags vördnad och viskade för sig själv som om han försökte läsa. Så ruskade han på huvudet. Man förstår inte vad det står i boken om man inte kan läsa, sa han.

Han la långsamt ihop boken, satte tillbaka den på hyllan, och tillsammans smög de två vännerna ut ur biblioteket. Utanför började Ulysses skutta, därför att han kände sig lycklig och därför att han tyckte att han hade lärt sig någonting nytt.”

Danska valet kan bli en rysare

I morgon, den 18 juni, hålls folketingsval i Danmark.

Socialdemokratiet och övrig vänsterpartier, som länge såg ut att gå mot ett valnederlag, ser nu ut att ha en chans att behålla regeringsmakten, men det hänger på procentandelar. Enligt en mätning för Jyllands-Posten leder vänstersidan med 51,0-49,0, men andra tidningar kommer till motsatt, annars lika knappt övertag.

En eventuell vänsterseger hänger också på att majoriteten bärgas med hjälp av vänstermandat, vunna i Grønland och Føroyar, som har två platser var i Folketinget, där vänstersidan traditionellt är stark.

I Grønland går ett mandat till socialdemokratiska Siumut (Framåt), men även det andra mandatet tillfaller säkert ett vänsterparti, sannolikt Inuit Ataqatigiit (Förenade inuiter), ett parti som motsvarar danska Socialistisk Folkeparti. I en tidningsintervju framhåller visserligen en representant för det senare partiet, att stöd för det ena eller det andra blocket är avhängigt av vad man kan förhandla sig fram till i det kommande regeringsprogrammet, men att ett utpräglat vänsterparti skulle vara berett att stödja en dansk högerregering förefaller ändå ganska osannolikt.

I Føroyar ser, om man ser till en färsk opinionsmätning, där liberala Sambandsflokkurin (Unionspartiet) får 26,7 procent och socialdemokratiska Javnaðarflokkurin (Jämlikhetspartiet) 22,4 procent, de här båda partierna ut att få var sitt mandat i det danska Folketinget.

Men ett tredje parti, Tjóðveldi (Republik), får i den aktuella opinionsmätningen 20,7 procent, och nu gör danska media gällande, att det kan sluta med att det blir Tjóðveldi, inte Javnaðarflokkurin som tar det andra färöiska mandatet. Nå, den som kan något om det politiska livet i Färöarna – jag har varit där flera gånger – vet, att det här lilla örikets partiväsende är delat inte bara utefter höger-vänsterskalan utan också med hänsyn till inställning till färöisk självständighet. Alltså finns det två socialdemokratiska partier, dels Javnaðarflokkurin, som vill ha fortsatt union med Danmark, dels Tjóðveldi, som står för separatism och republik. Att det senare partiet skulle vilja samarbeta med Dansk Folkeparti förefaller inte särskilt sannolikt.

Den som lever får se hur det går.

Men jag startar som vanligt med resultaten i det förra folketingsvalet, 2011:

Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 9,5 procent
Socialistisk Folkeparti 9,2 procent
Enhedslisten 6,7 procent
Venstre 26,7 procent
Dansk Folkeparti 12,3 procent
Konservative Folkeparti 4,9 procent
Liberal Alliance 5,0 procent

Berlingske Barometer, en sammanvägning av olika mätningar, gav den 17 juni följande genomsnitt:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 5,0 procent
Socialistisk Folkeparti 5,7 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 4,6 procent
Venstre 20,6 procent
Dansk Folkeparti 17,8 procent
Konservative Folkeparti 3,7 procent
Liberal Alliance 7,7 procent

Och Ritzau Index, också det en sammanvägning av olika men inte identiska mätningar, gav den 17 juni följande genomsnitt:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 5,0 procent
Socialistisk Folkeparti 5,7 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 4,6 procent
Venstre 20,6 procent
Dansk Folkeparti 17,7 procent
Konservative Folkeparti 3,6 procent
Liberal Alliance 7,8 procent

Jag vill också ge er resultaten i en rad enskilda mätningar, de som vägs samman i Barometern respektive Indexet.

Voxmeter, gjord för Ritzau den 16 juni :

Socialdemokratiet 26,1 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 6,2 procent
Enhedslisten 8,1 procent
Alternativet 4,3 procent
Venstre 21,3 procent
Dansk Folkeparti 16,1 procent
Konservative Folkeparti 3,5 procent
Liberal Alliance 8,4 procent

Greens, gjord för Børsen den 16 juni:

Socialdemokratiet 24,4 procent
Radikale Venstre 5,2 procent
Socialistisk Folkeparti 5,7 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 5,4 procent
Venstre 20,4 procent
Dansk Folkeparti 19,5 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,2 procent

Epinion, gjord för Danmarks Radio den 16 juni:

Socialdemokratiet 24,7 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 5,8 procent
Enhedslisten 9,4 procent
Alternativet 4,7 procent
Venstre 20,4 procent
Dansk Folkeparti 17,6 procent
Konservative Folkeparti 3,7 procent
Liberal Alliance 7,9 procent

Megafon, gjord för Politiken den 16 juni:

Socialdemokratiet 25,5 procent
Radikale Venstre 5,0 procent
Socialistisk Folkeparti 5,3 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Alternativet 4,6 procent
Venstre 20,0 procent
Dansk Folkeparti 17,9 procent
Konservative Folkeparti 3,8 procent
Liberal Alliance 8,0 procent

Gallup, gjord för Berlingske den 15 juni:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 4,7 procent
Venstre 21,2 procent
Dansk Folkeparti 18,0 procent
Konservative Folkeparti 3,7 procent
Liberal Alliance 7,2 procent

Wilke, gjord för Jyllands-Posten den 15 juni:

Socialdemokratiet 25,9 procent
Radikale Venstre 5,6 procent
Socialistisk Folkeparti 5,7 procent
Enhedslisten 8,1 procent
Alternativet 5,0 procent
Venstre 18,8 procent
Dansk Folkeparti 16,7 procent
Konservative Folkeparti 4,6 procent
Liberal Alliance 8,3 procent

Opinionsläget i Norge

I Norge hålls lokalval i höst, och eftersom utfallet brukar skilja sig åt i kommunalval respektive stortingsval, görs särskilda opinionsundersökningar med sikte på de lokala valen.

I Norstats opinionsundersökning för NRK med sikte på kommunevalget ökar Arbeiderpartiet med 0,1 procentenheter till 34,3 procent. Den senare siffran är inte en effekt av partiets agerande i rikspolitiken – en del av partiets väljare väljer i lokalvalen att personrösta på lokala politiker från andra partier eller att stödja lokala listor.

Sämre går det för det andra partiet på vänsterkanten, Sosialistisk Venstreparti. SVs stöd i den här undersökningen är bara 2,9 procent (= – 1,7 procentenheter).

Yttervänsterpartiet Rødt ökar med 0,2 orocentenheter till 1,7 procent, och utfall av de här slaget har fått en av SVs veteraner, Knut Kjeldstadli, att starta en diskussion om ifall inte de båda vänsterpartierna borde gå samman, till att börja med åtminstone ha gemensamma valsedlar.

Senterpartiet, ett mittenparti som har samregerat med AP och SV, minskar med 0,7 procentenheter till 7,0 procent.

Kristelig Folkeparti, som överväger att göra samma sidbyte i just lokalvalen, minskar också med 0,7 procentenheter till 4,5 procent.

Men liberala Venstre, som håller fast vid sitt samarbete högerut, minskar också, med 0,4 procentenheter till 4,7 procent.

Det ledande borgerliga partiet Høyre ökar med 0,7 procentenheter till 27,9 procent.

Dess partner i den blå-blå regeringen Fremskrittspartiet minskar med 0,5 procentenheter till 9,0 procent.

Miljøpartiet De Grønne, som i Norge inte tar blockpolitisk ställning, ökar med 1,4 procentenheter till 4,6 procent, vilket i en rad kommuner kan ge partiet vågmästarställning och därmed ett förhandlingskort i de sakpolitiska förhandlingarna med respektive sida.

* * *

Norstat har också undersökt folks preferenser i rikspolitiken.

I den här undersökningen ökar sympatierna för Arbeiderpartiet med 3,5 procentenheter till 41,0 procent. AP ligger alltså stadigt ett tiotal procentenheter över sitt resultat i 2011 års stortingsval, 30,8 procent.

Sosialistisk Venstreparti minskar i den här mätningen med 0,3 procentenheter till 3,5 procent, mot 4,1 procent i 2011 års stortingsval.

Så även här skulle SV behöva samverka med Rødt för att säkert klara fyraprocentsspären. Rødt minskar i riksmätningen med 0,3 procentenheter till 1,1 procent, detsamma som partiet fick i 2011 års stortingsval.

Det med vänsterpartierna samverkande Senterpartiet minskar med 1,3 procentenheter till 5,1 procent, något under partiets resultat i 2011 års val, 5,5 procent.

Kristelig Folkeparti, som i rikspolitiken, om än inte ovillkorligt, stöder den blå-blå regeringen, minskar med 0,7 procentenheter till 5,2 procent.

Och det tredje mittenpartiet, liberala Venstre, som över huvud taget inte överväger att byta sida, ökar med 0,6 procentenheter till 3,5 procent, vilket både är under spärren och under partiets valresultat 2011, 5,2 procent.

Det ledande regeringspartiet Høyre minskar med 0,1 procentenheter till 22,0 procent, vilket är märkbart under partiets resultat i 2011 års stortingsval, 26,8 procent.

Och dess högerpopulistiska regeringspartner Fremskrittspartiet står still på 12,1 procent, även det märkbart under valresultatet, 16,3 procent.

Det blockneutrala men i ett antal sakfrågor mest vänsterlutande Miljøpartiet De Grønne minskar i den rikspolitiska undersökningen med 1,2 procentenheter till 4,3 procent men ligger även då över spärren. I valet 2011 samlade MDG 2,8 procent.

En film om det tidiga 1930-talets Centraleuropa

Det faktum att Wes Andersons film från 2014 heter ”The Grand Budapest Hotel” får en att tro, att dess handling är förlagd till Ungern, men filmen är inspelad i Tyskland, och miljöerna och historien – i huvudsak tidigt 1930-tal – för tankarna till ett vidare Centraleuropa, där tidens bruna och svarta rörelser gradvis växte sig allt starkare. Själva miljöerna, sådana vi fläckvis känner dem från mycket senare resor till det som en gång var Österrike-Ungern, är pietetsfullt återskapade, och högerextremismen frammanas med sådant som uniformer med lätt förvrängda SS-märken och att man på tveksamma juridiska grunder kan bli fängslad. I filmen utspelas handlingen i det fiktiva landet Zubrowka.

Han som först anställs som hisspojke och allt i allo på hotellet, Zero Moustafa (som ung spelad av Tony Revolori, som äldre av F Murray Abraham), berättar för hotellchefen M. Gustave H (Ralph Finnies), att hela hans familj har mördats, vilket förstås för tanken till epokens judeförföljelser, även om hans tragiska bakgrund här har förlagts till Mellanöstern.

Berättartekniskt har Wes Anderson valt en komplicerad väg: Filmen inleds med att en ung författare (Jude Law) 1962 tar in på The Grand Budapest Hotel, som har sett bättre dagar, och en kväll i matsalen, där han är ensam med dess till åren komna ägare, Zero Moustafa, får denne att berätta sin och gamle hotellchefens historia. Vad som hände berättas sedan i etapper, och så avslutas det hela åter med detta möte.

Men för att återgå till huvudhandlingen: M. Gustave ägnar sig åt aktiviteter som har föga samband med tidens oro. Han har affärer med kvinnor, ofta äldre, som tar in på hotellet, bland dem hon som senare visar sig vara hotellets ägarinna, Madame D., det vill säga Madame Céline Villeneuve Desgoff und Taxis (Tilda Swinton).

M. Gustave får någon månad senare besked om att Madame D. är död och han finns i hennes testamente. Vid uppläsningen av testamentet inför en väldig skara släktingar, alla begivna på att få sin andel, får han veta, att Madame D. till honom har testamenerat en mycket värdefull målning, ”Pojke med äpple”. Madame D:s son Dmitri (Adrien Brody) försöker försena och förhindra arvskiftet, men M. Gustave tar helt sonika tavlan och försvinner med den.

Madame D. har dött under mystiska omständigheter, och snart kastas misstankarna mot M. Gustave för att ha mördat henne, och han arresteras trots att han har alibi. Med assistans av Zero lyckas han fly – flykten från fängelset tillsammans med ett gäng andra fångar är en överdådig äventyrshistoria – och även resten av den här delen av historien, där M. Gustave och Zero förföljs av den kallblodige, av Dmitri lejde mördaren J G Jopling (Willem Dafoe) på skidor är rafflande. Men Zero knuffar mördaren utför en brant så att han omkommer.

Under äventyrliga former – bland annat eldstrid med Dmitri – lyckas M. Gustave sedan ännu en gång rädda sin arvtavla och finner då på tavlans baksida ett nytt testamente, giltigt för det fall att Madame D. blir mördad, och enligt detta testamente tillfaller också The Grand Budapest Hotel M. Gustave. M. Gustave kan nu dra sig tillbaka och överlåter driften av hotellet till Zero Moustafa.

Zubrowka dras in i kriget och förlorar sin självständighet, och när M. Gustave och Zero per tåg försöker ta sig ut ur landet, hejdas tåget av militär, som – när M. Gustave försöker ta dem i upptuktelse – skjuter honom.

Och så kommer det sig alltså att Zero Moustafa, för övrigt helt enligt M. Gustaves vilja, till slut blir den som tar över The Grand Budapest Hotel.

Den historia Wes Anderson berättar är hans egen, men han är helt klart inspirerad av den österrikiske författaren Stefan Zweig (1881-1942), som tog sitt liv under landsflykt.

Som film är den en lysande blandning av Mitteleuropas svarta historia och dess idyll, av tragedi och fars. Och blandningen fungerar.

Danmark två dagar före valet

Läget inför det danska valet är ganska jämnt, men det finns mätningar enligt vilka vänsterblocket har ett litet övertag – Jyllands-Postens valindikator från Wilke visar just nu 50,1-49,9 till det röda blocket – och med hjälp av röster från Grønland och Føroyar kan kanske vänsterregeringen sitta kvar. Kampen om marginalväljarna är stenhård – i valrörelsens slutspurt har till exempel Socialdemokratiet skickat brev till landets egnahemsägare och varnat dem för effekterna av Venstres politik.

Men jag startar som vanligt med resultaten i det förra folketingsvalet, 2011:

Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 9,5 procent
Socialistisk Folkeparti 9,2 procent
Enhedslisten 6,7 procent
Venstre 26,7 procent
Dansk Folkeparti 12,3 procent
Konservative Folkeparti 4,9 procent
Liberal Alliance 5,0 procent

Berlingske Barometer, en sammanvägning av olika mätningar, gav den 16 juni följande genomsnitt:

Socialdemokratiet 25,2 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 5,7 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 4,6 procent
Venstre 20,4 procent
Dansk Folkeparti 18,1 procent
Konservative Folkeparti 3,6 procent
Liberal Alliance 7,7 procent

Och Ritzau Index, också det en sammanvägning av olika men inte identiska mätningar, gav den 16 juni följande genomsnitt:

Socialdemokratiet 25,3 procent
Radikale Venstre 5,7 procent
Socialistisk Folkeparti 5,0 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Alternativet 4,4 procent
Venstre 20,9 procent
Dansk Folkeparti 18,0 procent
Konservative Folkeparti 3,5 procent
Liberal Alliance 7,9 procent

Jag vill också ge er resultaten i en rad enskilda mätningar, de som vägs samman i Barometern respektive Indexet.

Voxmeter, gjord för Ritzau den 15 juni :

Socialdemokratiet 26,6 procent
Radikale Venstre 5,0 procent
Socialistisk Folkeparti 6,4 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Alternativet 3,9 procent
Venstre 21,9 procent
Dansk Folkeparti 15,7 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 8,1 procent

Greens, gjord för Børsen den 15 juni:

Socialdemokratiet 24,6 procent
Radikale Venstre 4,7 procent
Socialistisk Folkeparti 5,6 procent
Enhedslisten 9,4 procent
Alternativet 5,0 procent
Venstre 19,8 procent
Dansk Folkeparti 19,2 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 7,7 procent

Epinion, gjord för Danmarks Radio den 15 juni:

Socialdemokratiet 24,1 procent
Radikale Venstre 5,0 procent
Socialistisk Folkeparti 6,2 procent
Enhedslisten 9,0 procent
Alternativet 4,2 procent
Venstre 20,3 procent
Dansk Folkeparti 18,4 procent
Konservative Folkeparti 4,3 procent
Liberal Alliance 7,5 procent

Gallup, gjord för Berlingske den 11 juni:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 4,7 procent
Venstre 21,2 procent
Dansk Folkeparti 18,0 procent
Konservative Folkeparti 3,7 procent
Liberal Alliance 7,2 procent

Megafon, gjord för Politiken den 14 juni:

Socialdemokratiet 25,8 procent
Radikale Venstre 5,3 procent
Socialistisk Folkeparti 5,1 procent
Enhedslisten 8,3 procent
Alternativet 4,6 procent
Venstre 20,0 procent
Dansk Folkeparti 18,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 8,1 procent

Wilke, gjord för Jyllands-Posten den 14 juni:

Socialdemokratiet 26,2 procent
Radikale Venstre 5,3 procent
Socialistisk Folkeparti 5,4 procent
Enhedslisten 7,5 procent
Alternativet 5,0 procent
Venstre 19,4 procent
Dansk Folkeparti 16,7 procent
Konservative Folkeparti 4,5 procent
Liberal Alliance 8,8 procent

Till exempel med Absolut Peppar

Jag har för egen del slutat dricka snaps, men välformulerade snapsvisor fångar fortfarande mitt öra. Finlandssvenska Hufvudstadsbladet publicerar i dag tio sådana, och av dessa finner jag den här bäst:

Handen är villig

Melodi: ”When I’m Sixty-Four”, skriven av Paul McCartney
Kan ni den inte, finns den på ”Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band” från 1967

Handen är villig, glaset man höjt,
armen har man böjt.
Tittar man sig kring
och ser högtidlig ut.
Minns, att två man tagit förut.
Bägge besjungits och vägen röjt
för en tredje vers.
Helan oss väckte,
halvan ej räckte.
Nu tar vi en ters.

Spännande inför valet i Danmark

Sammanvägningarna av resultat i de olika opinionsmätningarna inför danska valet, som äger rum den 18 juni, ger visserligen borgerlig övervikt, men så liten att det faktum, att tre av fyra mandat som tillsätts av Grønland och Føroyar med all sannolikhet kommer att gå till socialdemokrater, kan avgöra valet till vänstersidans favör.

Men jag startar som vanligt med resultaten i det förra folketingsvalet, 2011:

Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 9,5 procent
Socialistisk Folkeparti 9,2 procent
Enhedslisten 6,7 procent
Venstre 26,7 procent
Dansk Folkeparti 12,3 procent
Konservative Folkeparti 4,9 procent
Liberal Alliance 5,0 procent

Berlingske Barometer, en sammanvägning av olika mätningar, gav den 14 juni följande genomsnitt:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 5,6 procent
Enhedslisten 8,4 procent
Alternativet 4,5 procent
Venstre 21,1 procent
Dansk Folkeparti 18,2 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 7,7 procent

Och Ritzau Index, också det en sammanvägning av olika men inte identiska mätningar, gav den 14 juni följande genomsnitt:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 4,9 procent
Socialistisk Folkeparti 5,7 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Alternativet 4,4 procent
Venstre 21,2 procent
Dansk Folkeparti 18,1 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 7,8 procent

Jag vill också ge er resultaten i en rad enskilda mätningar, de som vägs samman i Barometern respektive Indexet.

Voxmeter, gjord för Ritzau den 14 juni :

Socialdemokratiet 26,9 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 6,6 procent
Enhedslisten 7,6 procent
Alternativet 4,6 procent
Venstre 20,4 procent
Dansk Folkeparti 19,6 procent
Konservative Folkeparti 2,9 procent
Liberal Alliance 8,2 procent

Greens, gjord för Børsen den 14 juni:

Socialdemokratiet 23,7 procent
Radikale Venstre 5,2 procent
Socialistisk Folkeparti 5,6 procent
Enhedslisten 9,1 procent
Alternativet 5,3 procent
Venstre 20,3 procent
Dansk Folkeparti 18,5 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 8,8 procent

Epinion, gjord för Danmarks Radio den 14 juni:

Socialdemokratiet 24,9 procent
Radikale Venstre 4,3 procent
Socialistisk Folkeparti 5,3 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 5,0 procent
Venstre 20,2 procent
Dansk Folkeparti 18,8 procent
Konservative Folkeparti 3,9 procent
Liberal Alliance 8,2 procent

Gallup, gjord för Berlingske den 11 juni:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 5,0 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 4,6 procent
Venstre 21,2 procent
Dansk Folkeparti 18,0 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 6,9 procent

Megafon, gjord för Politiken den 14 juni:

Socialdemokratiet 25,7 procent
Radikale Venstre 5,5 procent
Socialistisk Folkeparti 5,3 procent
Enhedslisten 7,6 procent
Alternativet 4,6 procent
Venstre 20,7 procent
Dansk Folkeparti 17,4 procent
Konservative Folkeparti 3,5 procent
Liberal Alliance 8,5 procent

Wilke, gjord för Jyllands-Posten den 13 juni:

Socialdemokratiet 24,5 procent
Radikale Venstre 5,5 procent
Socialistisk Folkeparti 6,5 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Alternativet 4,3 procent
Venstre 20,2 procent
Dansk Folkeparti 17,0 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 8,9 procent

Birgitta kom hem med ena ögat starropererat

Birgitta tog bussen in till Uppsala i går kväll. Hon hade tid för starroperation – grå starr – på Akademiska sjukhuset i morse, så för att spara tid sov hon över i lägenheten inne i stan.

Jag såg ju att hon var nervös och gjorde därför mitt bästa för att lugna henne: Starroperationer är ganska banala och ger nästan alltid önskat resultat. (Fast hon vet ju, att det där osannolika också kan inträffa. Jag fick inte full syn tillbaka, när jag en gång i världen fick motsvarande operation, också på Ackis.)

I dag ringde hon, vid det laget redan på bussen till Öregrund: Jo, allt hade gått bra. Visserligen sved det i ögat efter operationen, men hon kunde genast konstatera, att synskärpan på det opererade ögat hade blivit bättre, även om det var lite konstigt att ögonen nu fungerade olika.

Fast det senare rättas ju till i augusti, när det andra ögat också opereras.

Jag hade lunchen framdukad, när hon anlände, och jag erbjöd mig att också diska, vilket hon tacksamt tog emot.

Och medan jag diskade, somnade hon på sin säng.

Ett s-föreningsmöte, förlagt till Gräsö

Gräsö är en stor, mycket långsträckt ö, den tionde i storlek i Sverige. Den ligger som ett gigantiskt vindskydd framför hamnen i Öregrund, så nära att färden över i färja nästan är över, så snart färjan har lagt ut. Det finns drygt 700 fastboende på ön, men på Gräsö finns där utöver otaliga sommarhus dit det dessutom är svårt att komma utan att ha bil. Så det är alltid åtminstone en liten bilkö till färjan.

I lördags var jag och Birgitta på dagsutflykt till Gräsö – Bengt och Inger kom och hämtade oss i bil – vi behövde bara gå ner till grinden till vår tomt i Öregrund. Svartbäckens socialdemokratiska förening i Uppsala hade sedvanlig säsongsavslutning: försommarträff i Jimmy och Margareta Mattssons sommarhus på södra Gräsö.

De har ett oerhört fint sommarviste – Jimmy är gammal byggnadsarbetare.

Gamla var förresten de flesta som deltog – en mycket stor del av oss som bär upp de gamla folkrörelserna är i dag pensionärer. Bland de få yngre deltagarna fanns Jimmys och Margaretas dotter Cecilia med man och barn och så ordföranden i vår arbetarekommun hemma i Uppsala, blott 34-årige Gustaf Lantz. Fast här fanns han med som medlem i Svartbäckens socialdemokratiska förening, där vi först lärde känna honom.

Gustaf var ett av ombuden till partikongressen i Västerås, och det var han som stod för det politiska innehållet i den här skärgårdsutflykten: Han berättade för föreningsmedlemmarna om det politiska innehållet i kongressen, gav också en inblick i hur ett demokratiskt utskottsarbete ledde fram till en samstämmig linje, där faktiskt inte partiledningen i förväg kunde bestämma och diktera besluten. Eftersom också Birgitta och jag var med på kongressen, bad Gustaf sen Birgitta att ytterligare konkretisera bilden av kongressen.

Sen utmynnade det här i ett allmänt politiskt samtal – jag berättade till och med om hur det var att bygga upp socialdemokratin och, mer allmänt, demokratin på nytt i mitt gamla hemland, Estland.

Dess förinnan åt vi lunch ute på Jimmys och Margaretas långsträckta veranda. Bedo Kaplan, kurd till utsprunget, grillade grillspett och serverade till det sallad och en mängd läckra tillbehör. Och märk väl: vi förbrukade inte medlemmarnas medlemsavgifter – Bedo fick en hundring av var och en av oss för råvarorna, och dricka skulle var och en själv ta med sig. Jag och Birgitta hade tagit med en flaska alkoholfritt vin, men eftersom flertalet hade kommit i bil, drack man allmänt sådant som cider och mineralvatten.

När det blev uppbrott, skjutsade Bengt och Inger oss till vårt hus i Öregrund, där Birgitta klev av. Jag följde med i bilen fram till Konsum och köpte där ingredienser till en sen plockmiddag framför TVn.

Socialdemokraterna i Estland på andra plats i färsk opinionsmätning

Sotsiaaldemokraatlik Erakond, Socialdemokraterna i Estland ingår, efter att ha gjort ett mediokert val, i en omdiskuterad, i huvudsak borgerlig regeringskoalition. Både det ledande partiet och det minsta i den här koalitionsregeringen har i opinionsmätningarna råkat ut för väljarnas vrede, men Socialdemokraterna går påtagligt framåt: I den senaste opinionsmätningen, utförd av Turuuuringute AS för ERR, fortsätter partiet att växa och har i en aktuell mätning blivit landets i storlek andra parti, större än valvinnaren Reformierakond (Reformpartiet), som har premiärminsiterposten och flertalet av de övriga ministerposterna.

Socialdemokraterna ökar i den aktuella mätningen från 13 till 18 procent. I valet i mars fick partiet 15,2 procent av rösterna

Av en kommentar till undersökningen framgår att en stor del av intervjuerna har gjorts efter det att Jevgeni Ossinovski, en ung ryss, valdes till ny ordförande för partiet. Det här partiledarvalet har alltså bidragit till att öka sympatierna för Socialdemokraterna.

Rimligen ligger bakom den här ökningen bland annat en överströmning av ryska väljare från det tidigare tämligen ohotade ”rysspartiet” Keskerakond, Centerpartiet. Sympatierna för Keskerakond har under den senaste månaden fallit från 31 till 28 procent. Det ska bli intressant att se nya undersökningar och även närmare analyser. I valet i mars fick partiet 24,8 procent av rösterna och blev därmed landets andra parti i storlektsordning.

Valet vanns av det nyliberalt anstrukna Reformierakond, som samlade hela 27,7 procent av rösterna. I den aktuella undersökningen föll sympatierna för detta parti på en månad från 18 till 16 procent.

Tätt i hälarna har det det nya borgerliga alternativet Vabaerakond (Fria partiet), som överraskade i valet med att få 8,7 procent men den senaste månaden har ökat från 14 till 15 procent.

Konservativa, kristna och estnationalistiska Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika), som i valet bara fick 13,7 procent, ligger still på förra månadens mätresultat, 9 procent.

Och Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa folkpartiet), också en nykomling i årets val, som då fick 8,1 procent, minskade den gångna månaden från 7 till 6 procent.