Ett s-föreningsmöte, förlagt till Gräsö

Gräsö är en stor, mycket långsträckt ö, den tionde i storlek i Sverige. Den ligger som ett gigantiskt vindskydd framför hamnen i Öregrund, så nära att färden över i färja nästan är över, så snart färjan har lagt ut. Det finns drygt 700 fastboende på ön, men på Gräsö finns där utöver otaliga sommarhus dit det dessutom är svårt att komma utan att ha bil. Så det är alltid åtminstone en liten bilkö till färjan.

I lördags var jag och Birgitta på dagsutflykt till Gräsö – Bengt och Inger kom och hämtade oss i bil – vi behövde bara gå ner till grinden till vår tomt i Öregrund. Svartbäckens socialdemokratiska förening i Uppsala hade sedvanlig säsongsavslutning: försommarträff i Jimmy och Margareta Mattssons sommarhus på södra Gräsö.

De har ett oerhört fint sommarviste – Jimmy är gammal byggnadsarbetare.

Gamla var förresten de flesta som deltog – en mycket stor del av oss som bär upp de gamla folkrörelserna är i dag pensionärer. Bland de få yngre deltagarna fanns Jimmys och Margaretas dotter Cecilia med man och barn och så ordföranden i vår arbetarekommun hemma i Uppsala, blott 34-årige Gustaf Lantz. Fast här fanns han med som medlem i Svartbäckens socialdemokratiska förening, där vi först lärde känna honom.

Gustaf var ett av ombuden till partikongressen i Västerås, och det var han som stod för det politiska innehållet i den här skärgårdsutflykten: Han berättade för föreningsmedlemmarna om det politiska innehållet i kongressen, gav också en inblick i hur ett demokratiskt utskottsarbete ledde fram till en samstämmig linje, där faktiskt inte partiledningen i förväg kunde bestämma och diktera besluten. Eftersom också Birgitta och jag var med på kongressen, bad Gustaf sen Birgitta att ytterligare konkretisera bilden av kongressen.

Sen utmynnade det här i ett allmänt politiskt samtal – jag berättade till och med om hur det var att bygga upp socialdemokratin och, mer allmänt, demokratin på nytt i mitt gamla hemland, Estland.

Dess förinnan åt vi lunch ute på Jimmys och Margaretas långsträckta veranda. Bedo Kaplan, kurd till utsprunget, grillade grillspett och serverade till det sallad och en mängd läckra tillbehör. Och märk väl: vi förbrukade inte medlemmarnas medlemsavgifter – Bedo fick en hundring av var och en av oss för råvarorna, och dricka skulle var och en själv ta med sig. Jag och Birgitta hade tagit med en flaska alkoholfritt vin, men eftersom flertalet hade kommit i bil, drack man allmänt sådant som cider och mineralvatten.

När det blev uppbrott, skjutsade Bengt och Inger oss till vårt hus i Öregrund, där Birgitta klev av. Jag följde med i bilen fram till Konsum och köpte där ingredienser till en sen plockmiddag framför TVn.