En socialdemokratisk kongress, präglad av enighet och framtidstro

2 juni 2015 17:17 | Politik | 10 kommentarer

Det jag främst slogs av, när jag som veteran och åhörare följde den socialdemokratiska partikongressen i Västerås, var att den i så hög grad präglades av enighet och framtidstro. Det här var inte en effekt av tillkämpad optimism och sammanhållning. Kongressombuden var i högsta grad övertygade om att det skakiga opinionsläget har sin grund i att partiet, när det återkom till regeringsmakten, på grund av maktförhållandena i Riksdagen tvingades att regera på en borgerlig budget. Nu kommer det att mycket tydligare synas att kursen ändras med stöd av koalitionspartnern Miljöpartiet och stödpartiet i Riksdagen, Vänsterpartiet.

Det fanns verkligen inget påtvingat över Stefan Löfvens löfte att stå fast vid målet att Sverige på relativt kort tid ska komma ner på EUs lägsta arbetslöshet. Här fanns också delmålet att ingen ung under 25 år ska vara utan jobb, utbildning eller praktik längre än 90 dagar. Självfallet fordrar en sådan satsning insatser för utbildning och investeringar i ny teknik och produktivitetsutveckling, men även utbyggd vård och omsorg, ny infrastruktur, ökat bostadsbyggande och annan samhällsservice ger, utöver att vara till nytta för både medborgare och företag, också fler jobb.

Socialdemokratin är inte främmande för höjda skatter för att finansiera detta, men inte heller lånefinansiering är fel väg, när det gäller produktiva investeringar. Det här betyder inte att kongressen förordade en budget i obalans, men överskottsmålet har inte längre den prioritet det har haft under de senaste årtiondena.

Mer att läsa både om detta och om annat finns på Socialdemokraternas hemsida.

Beslutet om delad föräldraförsäkring väckte också det jubel bland kongressombuden, verkligen inte bara de kvinnliga.

* * *

En del av de forna partikongressernas dramatik saknas på dagens kongresser, där ämnena har snävats in i förväg och där argumentation och positionsförflyttningar sker i form av utskottsarbete, som bara ombuden har tillträde till. Visst förekommer det fortfarande att något ombud i någon enstaka fråga vinner över partistyrelsen, men den senare vinner för det mesta med stor och hörbar majoritet. Det enda kaos som förekom förorsakades av en icke fullt ut fungerande voteringsapparatur.

Ska jag säga något mer kritiskt om kongressen, gäller det inte dess politiska innehåll. Medlemmar i presidiet gjorde några gånger formella missar – så var det aldrig på Lars Sandbergs tid.

Å andra sidan var åtminstone tre av de längre anförandena på kongressen lysande, bland de bästa jag har hört på en socialdemokratisk kongress sedan Olof Palmes dagar.

Jag tror att alla fångades både av innehållet och den formella briljansen i Stefan Löfvens inledningsanförande.

Mycket i det var preciseringar av det socialdemokratin vill åstadkomma i regeringsställning, sådant som minst 250.000 nya bostäder, gärna fler, och 20.000 extratjänster i välfärden.

Efteråt tackade jag honom särskilt för den bro han slog mellan de 30.000 estniska båtflyktingar som i slutet av andra världskriget tog sig till Sverige och de flyktingar som i dag, också med fara för sitt eget liv, tar sig över Medelhavet för att få ett säkrare liv här i Europa, bland annat i Sverige.

Och jag blev glad över att Arbeiderpartiets ledare, Jonas Gahr Støre, också han tog upp plikten att ställa upp för de för sitt liv flyende syrierna – även han visade sig vara en lysande folktalare.

När Stefan Löfven sa det där om esterna, vände sig LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson om i sin bänk en bit framför mig och nickade till mig – vi är gamla vänner allt sedan hans tid på partiexpeditionen förr i världen.

Karl-Petter Thorwaldsson höll det tredje anförandet på partikongressen jag särskilt vill nämna. Hans tal, också det retoriskt elegant, var vänligt uppfordrande, dessutom inte bara abstrakt retorik: Han kunde, med en hel radda exempel från olika delar av Sverige, visa att det går att skapa mängder av nya jobb, arbetsplatser som både ger många fler utkomst och utvecklar landets näringsliv.

Honom tackade jag också efteråt, på toaletten av alla ställen.

* * *

Jag träffade partivänner från Finland och Norge vid middagen för inhemska och utländsk gäster.

Jag hann prata lite med min gamla arbetskamrat på 68an Peter Hultqvist, och under kongressmiddagen hade jag och Birgitta Morgan Johansson mitt emot oss, så vårt bordssamtal blev verkligen inte ett nonsenssamtal. Och under kongressens lopp hann jag prata med och hälsa på många gamla vänner, några av dem numera liksom vi i gästbänken.

Men det kom fram obekanta också och berättade, att de läser min blogg.

Melodikrysset nummer 22 2015

2 juni 2015 0:08 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Politik, Teater, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Jag kunde som sagt inte lösa Melodikrysset i direktsändning i lördags, eftersom jag var gäst på Socialdemokraternas kongress i Västerås då. Men det förekom sång och musik där också, inte bara ”Arbetets söner” och ”Internationalen” utan till exempel ett mycket fint inledningsprogram med Love Antell och Jennie Abrahamsson.

Men återbördad till Öregrund i syrenernas tid har jag nu också fått tid att på webben lyssna på och lösa Melodikrysset.

Veckans mest socialt medkännande sång där var utan tvekan Astrid Lindgrens och Georg Riedels ”Fattig bonddräng”, sjungen av Björn Gustafson, drängen Alfred i de båda filmerna om Emil i Lönneberga. Astrid var, trots Pomperipossa-striden med Gunnar Sträng, sosse livet ut, och Riedel var medlem i Kulturarbetarnas socialdemokratisk förening i Stockholm.

Vi kan väl fortsätta på filmtemat.

”Cheek To Cheek” – kind mot kind – skrevs 1935 av Irving Berlin för ”Top Hat”, en underbar dans- och musikfilm med Fred Astaire och Ginger Rogers.

”Cabaret” är en fantastisk musikal från 1966, signerad Fred Ebb och John Kander. Den filmades 1972 av Bob Fosse med Liza Minnelli i rollen som Sally Bowles – vi hörde henne i dag i välkomstmelodin. Men jag rekommenderar varmt också den bok ”Cabaret” är baserad på, Christopher Isherwoods ”Farväl till Berlin” från 1930.

Salem Al Fakir minns säkert de flesta krysslösarna fortfarande från Melodifestivalen 2010, då han kom tvåa med ”Keep On Walking”.

Andreas Weise kommer jag också i håg från Melodifestivalen, men faktum är att han var mycket bättre i den melodiklassiker han sjöng i dag, ”Another Saturday Night”. I original gjordes den här låten 1963 av Sam Cooke, och Cat Stevens sjöng in den 1974.

Och då passar det väl bra att ta en låt ur Beatles-filmen ”A Hard Day’s Night”, ”And I Love Her”.

Ännu fler veckodagar: Vi fick höra U2s ”Sunday Bloody Sunday”, men Eldeman nöjde sig inte med söndag som svar utan ville som svar ha den tredje dagen efter söndag, onsdag.

U2 har ju sina rötter i Irland, och det har även Enya (Eithne Ní Bhraonáin). Hennes bidrag den här gången var ”Stars And Midnight Blue”.

Man kan verkligen inte klaga på den musikaliska spännvidden i Melodikrysset.

Näst näst sist i dag fick vi höra den allra första svensktoppsettan, ”Midnattstango”, som Lars Lönndahl kom på plats ett med 1962.

Näst sist spelade Eldeman ”Karl XII”, en dikt om Kung Karl den unga hjälte Esaias Tegnér skrev 1818 och som tonsattes av Otto Edvard Westermark.

Och allra sist fick vi höra Teresa Brewer 1955 sjunga ”A Sweet Old Fashioned Girl”. Den sjöngs 1956-1957 in av flera av tidens stora svenska schlagersångerskor, Lill-Babs, Towa Carson och Siw Malmqvist och fick då heta ”En hemvävd stillsam tös”.

Men jag har kvar att redovisa svaren på två frågor, som ligger utanför melodikrysslösarnas normala domäner.

Den lättaste av dem var nog ”Claire de lune” av den franske kompositören Claude Debussy (1862-1918).

Men den allra svåraste av dem, även för mig, var nog det andra konsertnumret, ett betydligt yngre, från 2005. Med hjälp av ledbokstäverna och viss instrumentkunskap kunde nog flertalet i och för sig lista ut, att det instrument vi, förutom piano, hörde i det här verket var tuba. Men jag kan berätta lite mer. Kompositören heter Niklas Sivelöv och det vi hörde ”Tres danzas for tuba and piano”.