En medmänsklig tanke till en kamrat som nu behöver vårt stöd

Jag var i unga år ganska länge helnykterist, men sedan har jag som många andra använt alkohol: druckit vin eller snaps till maten, druckit cognac till kaffet, tagit en whiskey framför TVn. Naturligtvis inte dagligen – som många andra har jag inskränkt mitt alkoholbruk till weekendkvällar.

Jag har aldrig haft något slags missbruksproblem, men när både jag och hustrun drabbades av en rad andra hälsoproblem, kom vi resonemangsvis fram till att det kanske var vettigt att återgå till ungdomens helnykterhet, och nu lever vi alltså ett liv, där den starkaste måltidsdrycken är lättöl.

Det här klarar en rationellt tänkande gammal man som jag att göra, men jag gissar att det – även för mig – hade varit mycket svårare att avstå från alkohol, om jag fortfarande hade levt mitt gamla, ofta mycket stressiga liv, där det dessutom förekom ganska många måltider tillsammans med andra, måltider där alkohol var en självklarhet och ibland betalades av andra – om det nu inte var man själv som skulle bjuda. Ofta betalades det här med ett representationskonto.

Jag har ytligt träffat den socialdemokratiske stockholmspolitikern Tomas Rudin, men jag känner honom egentligen inte – hade till exempel ingen aning om att han tidigare i livet har haft alkoholproblem och sedan under en lång tid tydligen har avstått från att dricka alkohol.

Med den kännedom jag har om det hektiska livet i politikens – i det här fallet stockholmspolitikens – centrum förstår jag också hur lätt det är att på nytt frestas av spriten. Och för den som en gång har fastnat i alkoholberoende är sedan steget obegripligt kort till nytt beroende och missbruk.

Det här har inget med partitillhörighet att göra. Somliga av oss är skörare, och mer sårbara för alkohol, än andra. Själv har jag aldrig skrivit ett ont ord om en annan ledande stockholmspolitiker, Kristina Axén Olin (M), vars förhållande till alkohol blev så problematiskt att hon valde att hoppa av och, dess bättre, söka vård. Heder åt henne!

Det är bara att hoppas att Tomas Rudin (S) orkar göra något liknande. Om han sedan orkar komma tillbaka, vet jag inte och förmodligen inte han heller. Skammen över att ha försökt stjäla en flaska dyr whisky på Systemet är förmodligen större än ångesten över att komma ut som alkoholberoende.

Ni som nu kastar både sten och tompavor på honom kan ju pröva att i stället ge honom ett tröstande och stöttande ord i hans elände.

Mina egna medmänskliga tankar går också till hans gamla mamma, som jag av tillfälligheter har kommit att träffa oftare än Tomas.

Favoritkandidaten i striden om partiledarskapet i norska Senterpartiet meddelar att hon inte kandiderar

I en landsomfattande enkät med ordförandena och vice ordförandena i norska Senterpartiets samtliga fylkesorganisationer förordade en klar majoritet Marit Arnstad som ny ordförande för partiet.

I går meddelade hon emellertid partiets valkommitté, att hon inte ställer upp som kandidat till ordförandeposten. Till Aftenposten säger hon så här:

– Jeg har gått en runde med meg selv og konkluderer fortsatt med at jeg ikke ser meg selv som en aktuell leder. Det har jeg varslet lederen av valgkomiteen om og hatt en grundlig samtale med ham om.

I stället förordar hon Trygve Slagsvold Vedum, som nu är andre vice ordförande i partiet och var jordbruksminister i den avgångna Stoltenberg-regeringen.

Inte heller vill hon bli förste vice ordförande – på den posten återfinns Ola Borten Moe, som verkar vilja sitta kvar – möjligen skulle han också vilja bli partiordförande.

Borten Moe, son till förre partiledaren och statsministern Per Borten och olje- och energiminister i Stoltenberg-regeringen, hör till den falang inom Senterpartiet, som vill orientera sig tillbaka till den politiska mittenposition, där man samarbetar främst högerut. I den positionen befinner sig också de två andra små mittenpartierna, liberala Venstre och Kristelig Folkeparti. Skulle Borten Moe väljas till ny senterledare, skulle detta sannolikt innebära en lösgörelse från samarbetet med Arbeiderpartiet.