En medmänsklig tanke till en kamrat som nu behöver vårt stöd

5 februari 2014 22:00 | Mat & dryck, Politik | 11 kommentarer

Jag var i unga år ganska länge helnykterist, men sedan har jag som många andra använt alkohol: druckit vin eller snaps till maten, druckit cognac till kaffet, tagit en whiskey framför TVn. Naturligtvis inte dagligen – som många andra har jag inskränkt mitt alkoholbruk till weekendkvällar.

Jag har aldrig haft något slags missbruksproblem, men när både jag och hustrun drabbades av en rad andra hälsoproblem, kom vi resonemangsvis fram till att det kanske var vettigt att återgå till ungdomens helnykterhet, och nu lever vi alltså ett liv, där den starkaste måltidsdrycken är lättöl.

Det här klarar en rationellt tänkande gammal man som jag att göra, men jag gissar att det – även för mig – hade varit mycket svårare att avstå från alkohol, om jag fortfarande hade levt mitt gamla, ofta mycket stressiga liv, där det dessutom förekom ganska många måltider tillsammans med andra, måltider där alkohol var en självklarhet och ibland betalades av andra – om det nu inte var man själv som skulle bjuda. Ofta betalades det här med ett representationskonto.

Jag har ytligt träffat den socialdemokratiske stockholmspolitikern Tomas Rudin, men jag känner honom egentligen inte – hade till exempel ingen aning om att han tidigare i livet har haft alkoholproblem och sedan under en lång tid tydligen har avstått från att dricka alkohol.

Med den kännedom jag har om det hektiska livet i politikens – i det här fallet stockholmspolitikens – centrum förstår jag också hur lätt det är att på nytt frestas av spriten. Och för den som en gång har fastnat i alkoholberoende är sedan steget obegripligt kort till nytt beroende och missbruk.

Det här har inget med partitillhörighet att göra. Somliga av oss är skörare, och mer sårbara för alkohol, än andra. Själv har jag aldrig skrivit ett ont ord om en annan ledande stockholmspolitiker, Kristina Axén Olin (M), vars förhållande till alkohol blev så problematiskt att hon valde att hoppa av och, dess bättre, söka vård. Heder åt henne!

Det är bara att hoppas att Tomas Rudin (S) orkar göra något liknande. Om han sedan orkar komma tillbaka, vet jag inte och förmodligen inte han heller. Skammen över att ha försökt stjäla en flaska dyr whisky på Systemet är förmodligen större än ångesten över att komma ut som alkoholberoende.

Ni som nu kastar både sten och tompavor på honom kan ju pröva att i stället ge honom ett tröstande och stöttande ord i hans elände.

Mina egna medmänskliga tankar går också till hans gamla mamma, som jag av tillfälligheter har kommit att träffa oftare än Tomas.

11 kommentarer

  1. Jag förstår din omtanke, Enn. Den är hedervärd. Jag förstår dock inte kopplingen mellan missbruket och stölden. Rimligen borde väl en person som tjänar 1,2 miljoner om året ha råd att betala för spriten? Sedan är det väl så att han är misstänkt för stöld inte försök till stöld. Han greps av den kvinnliga väktaren sedan han passerat kassan utan att betala. Jag känner inte personen i fråga och försöker bara förhålla mig objektiv till ämnet.

    Comment by Jan — 2014 02 05 22:23 #

  2. Till Jan Galfvensjö: Jag känner honom som sagt inte närmare och vet följaktligen inget om hans personliga ekonomiska förhållanden – också människor med mycket hög lön kan ju av olika skäl ha mycket trasslig ekonomi. Vilket skälet än var, var det hur som helst en idiotisk och klandervärd handling. Jag försvarar den verkligen inte.

    Comment by Enn Kokk — 2014 02 05 22:44 #

  3. Inlägget leder tanken till ”Döm inte din broder förrän du gått en mil i hans mockasiner”.

    Särskilt snyggt blir det när den som själv bemästrar alkoholen visar förståelse för den som inte har samma kontroll.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 02 06 4:30 #

  4. Till Hans G Eriksson: Det här var mest en gammal mans reaktion med anledning av vad jag har upplevt genom livet. Alkoholen kan vara en trevlig kamrat, men livet kan bli ett kaos, om man låter honom ta kontrollen över sitt liv. Och somliga bland oss – jag har stött på fler än Tomas Rudin – klarar helt uppenbart inte den här balansakten.

    Comment by Enn Kokk — 2014 02 06 7:15 #

  5. Måste dock tillägga att min initiala reaktion inte var tänkt att moralisera över händelsen i sig utan snarare det faktum att det hela förtegs på S-bloggar. Något som knappast hade skett vore brottslingen tillhörande alliansen. Nu har dock Enn replikerat min kritik och föremålet för uppmärksamheten tagit den obligatoriska time-outen vilket föranleder mig att låta saken bero.

    Comment by Jan — 2014 02 06 8:26 #

  6. Till Jan Galfvensjö: När jag sent i går kväll kollade S-bloggars ”skyltsida”, låg mitt inlägg om den här händelsen överst där, så den ansvarige redaktören har inte försökt stoppa undan det här.

    Comment by Enn Kokk — 2014 02 06 9:03 #

  7. Enn Kokk, tack för din kommentar. Det du säger i ämnet är musik som överträffar Melodikrysset i upplevelse.

    Jag hoppas att dina rader når Tomas Rudin.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 02 06 12:27 #

  8. Det kan, måhända, vara intressant att höra vad en utomstående som Expressens Britta Svensson säger om saken. I dagens Expressen anmärker hon: ”Det verkar vara en personlig tragedi. Men jag värjer mig mot att socialdemokratiska debattörer omedelbart förvandlar Tomas Rudin till privatperson och offer, någon man inte längre får diskutera som politiker”. Och fortsätter: ”Som väljare går jag inte på det. Riktigt så lättmanipulerade är vi inte”.
    Resten av artikeln går att läsa här: http://www.expressen.se/kronikorer/britta-svensson/britta-svensson-vi-valjare-ar-inte-dumma/

    Comment by Jan — 2014 02 07 10:15 #

  9. Till Jan Galfvensjö: Mig själv har mitt långa liv i den politiska sfären lärt, att det i den här sfären finns människor, som inte klarar trycket där. De finns i alla partier – jag har själv utan att vara det minsta fördömande nämnt moderaten Kristina Axén Olin.

    Visst får man diskutera dem som politiker, men det handlar ju inte om det i de här fallen.

    Comment by Enn Kokk — 2014 02 07 10:30 #

  10. Jag har all förståelse för din sympati, Enn. Den är, som jag sagt tidigare, hedervärd. Tomas Rudin är dock inte vilken privatperson som helst; han är oppositionsborgarråd i Stockholm och som sådan makthavare över mer än en miljon stockholmare.
    Eller som Britta Svensson påpekar i artikeln: ”Karln har inte avgått, han är fortfarande politiker, med över 90 000 skattekronor i månadslön och inflytande över mitt liv. Jag undrar över varför han inte lyssnat på de signaler han själv sagt sig ha fått från omgivningen om sina problem? Om partikamraterna känt till dem, varför har han fått stå för i stort sett alla utspel och kontakter med medierna? Varför har oppositionspolitiken i landets största stad skötts så slarvigt?”

    Comment by Jan — 2014 02 07 11:04 #

  11. Till Jan Galfvensjö: Det finns problematiska sidor hos varje alkoholist – men också politiker med alkoholproblem kan ju ha andra goda sidor.

    Den relativt fria politikerrollen är för övrigt inte den enda som innebär särskilda risker för människor, som borde hålla armlängds avstånd till alkohol. Själv har jag lång erfarenhet av både politik och journalistik, och jag vet att också mediavärlden – även den en sfär med knivskarp konkurrens – har skördat sina offer. Jag skulle kunna namnge en hel rad journalister, faktiskt lysande sådana, som har haft grava alkoholproblem.

    Comment by Enn Kokk — 2014 02 07 11:51 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^