Mina möten med en av dem som har pekats ut som palmemördare

När Olof Palme mördades, hade jag en central post på den socialdemokratiska partiexpeditionen: jag var partisekreterare Bo Toressons närmaste man och organiserade bland annat VU- och partistyrelsesammanträdena, som förstås leddes av partiordföranden. Jag var dessutom huvudsekreterare i partiets programkommission, som hade Olof Palme som ordförande.

Jag har tidigare här på bloggen skrivit om mordkvällen och om det som hände sedan. När det begav sig, blev jag själv också hörd av polisen – inte för att jag var misstänkt för inblandning utan i egenskap av expert på svenska extremistgrupper. Också om detta har jag tidigare skrivit.

När nu Svenska Dagbladet har inlett en lång artikelserie om alla mordteorier och mordmisstänkta, känner jag förstås för egen del igen det mesta, även om tidningen tycks ha hittat både nya fakta och pekar ut alltför lite uppmärksammade (ibland också allt för lite utredda) detaljer.

I dag har turen kommit till den kände palmehataren Alf Enerström, och även i det här fallet lyfter SvD fram ett par intressanta och inte allmänt kända detaljer: Enerström har inget alibi för tiden kring mordet – hans dåvarande hustru, skådespelerskan Gio Petré uppger numera att hon själv gick och la sig tidigt, medan maken skulle gå ut och lägga i parkeringspengar, detta trots att de hade gratis parkering på fredagskvällar. Och så säger Petré, att dåvarande maken hade en revolver av märket Smith & Wesson, ett vapen av samma märke som Palme sköts med. Det här har hon senare också berättat för polisen, som enligt SvDs artikel inte har utrett det här vidare.

Därmed inte sagt att det måste vara Alf Enerström som mördade Olof Palme.

Enerström hatade förvisso Olof Palme besinningslöst, men slutsatsen att han faktiskt tog livet av Palme är för den skull inte given.

Enerström sa sig vara ledare för den socialdemokratisk oppositionen mot Olof Palme, men hans palmehat var sjukligt och förvirrat och hade bland annat sin grund i att han och hans i hennes egenskap av skådepelerska vida mer kända hustru inte hade fått det erkännande de tyckte sig vara värda efter att ha ställt upp i ett upprop för Olof Palme i 1973 års valrörelse.

Enerström var nog dessvärre en politisk idiot, en nyttig idiot tyckte de krafter i det svenska näringslivet, som ville få bort Palme och därför gav hans ”socialdemokratiska opposition” rikliga bidrag till de anti Palme-annonser han regelbundet publicerade i tidningarna.

Enerström försökte också markera att han var socialdemokrat genom att söka audiens hos den dåvarande partisekreteraren (S), Bo Toresson. Toresson beslöt sig för att ta emot honom, mest för att han därmed hoppades kunna få Enerström att sluta upp med sin annonskampanj, som ju onekligen bidrog till att kasta skit inte bara på Olof Palme utan också på partiet. Och så ville Toresson ha med också mig på den här träffen, inte för att jag var hans närmaste man utan för att jag på partiexpeditionen hade ett grundmurat rykte om att vara bra på att ta hand om dårar.

Och jag lyckades hyggligt i psykiatribranschen den här gången också. Enerström såg snart Toresson och inte minst mig som sina hjältar inom socialdemokratin, vilket senare dess värre kom att innebära, att jag fick en rad telefonsamtal från honom, också besök – Toresson var tyvärr upptagen av viktiga partivärv, förklarade jag.