Tycker tidningarna att vi prenumeranter är ena besvärliga jävlar?

Min hustru och jag är tidningsläsande människor. Vi har i årtionden prenumererat på tre morgontidningar, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Upsala Nya Tidning, samt köper varje dag dessutom Aftonbladet.

För egen del kollar jag dessutom dagligen de politiska nyheterna i nätupplagorna av de viktigaste tidningarna i Finland (även Åland), Estland, Norge och Danmark.

Att prenumerera på tre dagliga tidningar är rationellt men dyrt, mindre rationellt men ännu dyrare om man inte får de här tidningarna och då förstås köper dem som lösnummer i Konsum.

För sommarhalvåret, när vi bor i vårt hus i Öregrund, brukar vi ställa om våra prenumererade tidningar till sommaradressen, och eftersom vi då bor mitt inne i centrala Öregrund, får vi dem också morgonutdelade. Åtminstone i princip.

I slutet av juli i år gjorde vi en veckolång resa till Ísland, och för att då inte få vår i och för sig stora brevlåda vid grinden fullkomligt knökfull med tidningar, ställde Birgitta om våra tidningar till att under den veckan levereras till vår lägenhet i Uppsala, där vår dotter kunde ta hand om dem och lagra dem åt oss. Sen skulle tidningarna åter gå till sommarhuset i Öregrund.

Vi lyckades också få det sist nämnda att fungera i fråga om Svenska Dagbladet. Men DN och UNT upphörde helt att komma: Trots att vi för dyra pengar prenumererar på båda, har vi under augusti och september inte fått de här båda tidningarna levererade, varken till Öregrund (dit vi ville ha dem) eller till bostaden i Uppsala. Birgitta har ringt båda dessa tidningar men inte fått någon rättelse till stånd. Jo, en av våra sista dagar i Öregrund för den här säsongen fick vi plötsligt alla våra tre tidningar, men dagen efter upptäckte jag att någon – tidningsbudet? – hade rivit bort de två dekalerna på brevlådan för DN och UNT, de där klisterlapparna som ska vägleda distributören om vilka tidningar som ska läggas i brevlådan i fråga.

Nu bor vi mer permanent åter i lägenheten i Uppsala, och eftersom Birgitta hade angett 1 oktober som dag för återflyttning av tidningarna till vår adress där, kom mycket riktigt plötsligt alla tre våra prenumererade tidningar i brevlådan.

Fast varför vi under två månader varken har fått DN eller UNT återstår att förklara.

Blåblå regering i Norge

I den nya norska regeringen kommer enbart motsvarigheten till Moderaterna, Høyre, och högerpopulistiska Fremskrittspartiet att ingå. ”Nå får Norge en blåblå regjering”, skriver Dagsavisen. De båda borgerliga mittenpartierna, Kristelig Folkeparti och liberala Venstre, bildar regeringsunderlag men stannar själva formellt utanför regeringen. För dem är många av Fremskrittspartiets ståndpunkter, bland annat i invandrings- och flyktingpolitiken, för svåra att svälja.

Nu kommer åtstramningar att ske, men de båda mittenpartierna har i alla fall fått igenom, att de drygt 600 barn, som har ansökt om asyl, kommer att få stanna.

KrF och Venstre, det senare ett relativt grönt liberalt parti, har också fått igenom att det under mandatperioden inte ska genomföras någon konsekvensutredning av oljeborrning vid Lofoten och Vesterålen.

Fremskrittspartiet, som har finansierat många av sina vallöften med en frikostig användning av intäkterna från oljeutvinningen, har fått backa sina anspråk till att endast fyra procent av oljefonden ska få användas för budgetändamål. Återstår då att se om den nya regeringen också får råd att finansiera de många skattelättnader FrP samtidigt har lovat.

Vad har då förmått Siv Jensen och hennes högerpopulistiska parti att gå med på det här? Jo, främst att efter 40 år i ständig opposition erkännas som regeringsfähiga.

Erna Solberg (H) får å sin sida sola sig i att bli statsminister.

Överenskommelsen med dels de för sitt eget liv kämpande mittenpartierna, dels det svårstyrslade Fremskrittspartiet gäller för mandatperioden, men om denna brokiga majoritet verkligen håller hela den vägen återstår att se.