Cornelis om damen och droger

Cornelis Vreeswijk är ju sedan länge död, men då och då dyker det ändå upp nya skivor med honom, gamla bandningar gjorda vid hans många liveframträdanden.

Ett och annat av det där är hörvärt, eftersom det ena liveframträdandet inte är identiskt med det andra och liveversioner av låtar ibland kan ha alldeles speciella kvaliteter.

Inget av det här gäller tyvärr den CD som nu (2013) har gjorts på ett framträdande i Örebro hösten 1976, ”Cornelis Vreeswijk på Powerhouse” (Darrow BLCD 48, distribution Border Music).

Det mesta Cornelis sjöng den här kvällen är inte bara välkänt från andra skivor – där, när låtarna till exempel har gjorts i musikaliskt genomtänkta studioversioner, låter de påfallande mycket bättre än de här ganska enahanda versionerna med en kompande gitarrist och basist, som låter likadant från låt till låt.

Jag hade hoppats en smula på den mindre bekanta ”Ballad till J M” – J M är Jeanne Moureau och melodin hämtad ur François Truffauts underbara film ”Jules och Jim” – men den här texten hör inte till Cornelis’ bästa skapelser.

Och nog för att sjuttiotalet var så där, men trots att jag har en viss acceptans av Vreeswijks, liksom föregångares som Bellman, fascination inför berusningsmedel och fala damer, tycker jag att det blir för mycket av det här på den här skivan, kanske betingat av att den återger en livekonsert för publik på krog.

”Getinghonung provençale” och ”Ångbåtsblues” samt ”Deirdres samba”, ”Sportiga Marie” och ”Fiffiga Nanette” kan anföras som exempel på det ena respektive det andra slaget av visor. I andra sammanhang, i en mer blandad repertoar och med bättre musikalisk uppbackning, har jag gillat dem – men inte här. Exemplen kunde mångfaldigas.

Till slut är det inte utan en viss skadeglädje jag hör på självbekännelsen ”Balladen om hurusom Don Quijote åkte på en blåsning”.

Här kommer inte ens slagnummer som ”Felicia adjö” och ”Balladen om Fredrik Åkareoch den söta fröken Cecilia Lind” riktigt till sin rätt.