En lite gammaldags historia om prostitution

21 maj 2013 21:05 | Film | Kommentering avstängd

Jag har aldrig läst pseudonymen Karsten Wimmermarks (Nils Idströms) roman ”Birger Jarlsgatan” (1948), men jag minns att den under mina tonår lästes av jämnåriga. Inte heller har jag sett Gösta Werners filmatisering – 1949 var jag för ung för att komma in på barnförbjuden film, särskilt på en film om prostitution, men jag har inte sett den senare heller.

Ämnet kittlade biopubliken, medan filmcensuren höll igen. Uppenbarligen klipptes en del som inte ansågs kunna passera, till exempel en sexscen med en svart man, en neger som man sa på den tiden.

Jag har inte sett mycket film, signerad den här filmens regissör, Gösta Werner (1908-2009), men han var ingalunda en regissör som sysslade med att göra publikfriande sensationsfilmer. Hans filmatisering 1952 av Stig Dagermans novell ”Att döda ett barn” lever till exempel upp till novellförlagans styrka.

Också ”Gatan” har sina förtjänster. Sten Dahlgrens foto fångar stockholmsmiljöer som Centralstationen, Nybrokajen, Frihamnen, Humlegården, Gamla stan, gator, även näringsställen som Mosebcke restaurant och Café du Boulevard. Musiken bidrar också till tidskänslan – särskilt roligt är det att få se och höra en ung Brita Borg. Många kända skådespelare medverkar: Stig Järrel, Åke Fridell, Per Oscarsson, Mimi Pollak, Arne Källerud och, inte minst, Maj-Britt Nilsson och Keve Hjelm i ett par av huvudrollerna.

Kanske är det inte Maj-Britt Nilssons fel, men trots att historien enligt bedyranden ska grunda sig på en autentisk historia, finner jag hennes unga flicka från landet lite väl naiv. Att hon inte känner sig hemma i storstaden (det dåtida Stokholm) må väl vara, men hennes velande mellan Berra (Peter Lindgren), som visar sig vara en slem sutenör, och den hygglige kranföraren Rulle (Keve Hjelm) blir inte riktigt begripligt. Men sen löser sig allt i enlighet med de normer som stod högst i kurs: Rulle klår upp Berra, och Berra som har rymt från fängelset och nu försöker fly med göteborgståget grips av polisen. Britt (som Maj-Britt Nilsson heter i filmen) försöker förgäves få Rulle tillbaka, och när han inte längre vill, rusar hon ut i trafiken, blir överkörd och dör på sjukhus. Fast när hon dör på sjukhuset, står Rulle där vid hennes sida.

Jag har som sagt var inte läst boken, så jag vet inte hur stor del av ansvaret för detta som ligger på dess författare respektive på filmens manusförfattare, Mårtenb Edlund.

Høyre framgångsrikt men Fremskrittspartiet på dekis

21 maj 2013 16:50 | Politik | 13 kommentarer

Norska Aftenposten presenterade för några dagar sen en partisympatimätning från Opinion, där Høyre fortsatt är Norges största parti och där det fortsatt går utför för Fremskrittspartiet.

Fremskrittspartiet är ett högerpopulistiskt parti med främlingsfientliga drag. Under en period var det Norges ledande borgerliga parti, men sedan har det gått raskt utför för det här partiet. I den nu aktuella opinionsmätningen får FrP 11,9 procent (- 1,5), att jämföra med 22,9 procent i stortingsvalet 2009. Därmed är partiet nere på en nivå, jämförlig med partiets resultat i kommunvalet 2011, 11,4 procent.

Partiets tillbakagång syns också i dess medlemstal: Partiet, som i dag har 18.888 medlemmar, tappade över 3.000 medlemmar 2012, och dagens medlemssiffra kan jämföras med 22.876 för tre år sen.

Jag frågade en gång, på den tiden jag var de svenska Socialdemokraternas nordiske sekreterare, en centralt placerad norsk partivän om fenomenet FrP och dess röstmässiga framgångar och fick då det roliga och åtminstone delvis träffsära svaret, att FrP var kioskägarnas parti – men naturligtvis har partiet också tagit röster bland dem som i Norge traditionellt har röstat socialdemokratiskt.

Säkert är en del av de här människorna på drift nu igen. Høyre kniper i dag allt fler röster i områden, där Arbeiderpartiet har haft hegemoni.

Høyre gjorde ett uselt resultat i stortingsvalet 2009, 17,2, men återkom i kommunvalet 2011 med 28,0 procent. I den aktuella mätningen har partiet visserligen backat med 0,9 procent, men resultatet i den här mätningen, 34,7 procent, gör ändå Høyre till Norges största parti och, om resultatet står sig, regeringsbildare efter höstens stortingsval.

För ett regeringsskifte behöver Høyre stöd inte bara av Fremskrittspartiet utan också av två av mittenpartierna.

Av dessa får liberala Venstre 5,4 procent (- 0,2; 3,9 procent i stortingsvalet 2009, 5,3 procent i kommunvalet 2011).

Kristelig Folkeparti får i den här mätningen 5,9 (+ 0,4; 5,5; 5,6).

Ett borgerligt mittenparti, Senterpartiet, är en del av den sittande rödgröna koalitionsregeringen. Det får i den här mätningen 4,3 procent (+ 0,1; 6,2; 6,7).

Med i regeringen är också Sosialistisk Venstreparti, som i den här mätningen får 4,7 procent (+ 0,1; 6,2; 4,1).

Den ledande kraften i vänsterkoalitionen är Arbeiderpartiet, som i den här mätningen ökar med 2,2 procent till 29,7 procent (35,4 procent i stortingsvalet 2009; 31,7 procent i kommunvalet 2011).

Mandatfördelningen skulle om den här mätningen vore ett valresultatet bli:
Høyre 61 (30 i dagens storting)
AP 56 (64)
FrP 20 (41)
KrF 9 (10)
V 8 (2)
SV 7 (11)
SP 7 (11)

Dessutom skulle Rød Valgallianse trots ett lågt landsgenomsnitt, 1,4 procent (- 0,4; (1,3 procent 2009; 1,5 procent 2011)), kunna knipa ett mandat i Oslo, där parteit är starkare.

Miljøpartiet De Grønne ser, med 1,3 procent, ut att bli utan mandat.