Taube från Stockholms skärgård och Bohuslän

29 juni 2012 16:09 | Musik | 9 kommentarer

Den tredje CDn i den norska Evert Taube-utgåvan ”Den Ultimate Evert Taube Samlingen” (Scana mcps ToSo, 2006) innehåller fyra sånger, som vi taubeälskare gärna återvänder till.

Tre av dem hämtar sina motiv från Stockholms skärgård.

”En vals på Mysingen” spelade Taube in på skiva 1936, på Columbia DS 904. Lägg märke till dess många nedslag i Stockholms skärgård: Mysingen, Mysingsholm, Nättarö, Ålö, Utö och Danziger gatt.

En vals på Mysingen / Vals på Mysingen

Text och musik: Evert Taube, 1936

Vinden från havet har friskat
och Mysingen möter med sjögång,
håller sig brisen så här,
sträcker vi till Mysingsholm!
Hör du hur bogsvallet brusar
och kölvattnet porlar och skummar?
Se, varje brytande våg
spolar vårt blänkande däck!
Solen, som skimrar ur diset kring Nåtarö, Ålö och Utö,
målar i blått och i violett
hela din kust, Södertörn.
Båten den knarrar och kränger
och seglen står spända som sköldar!
Här ha vi Danziger Gatt!
hör hur det dånar från sjön!
Vi gå till Utö för natten,
vi gå till Utö för natten,
vi gå till Utö för natten,
vi gå till Utö för natt.
Godnatt, små vågor som klucka,
godnatt, små vågor som klucka,
godnatt, små vågor som klucka,
godnatt, små vågor, godnatt.

Den här CDn innehåller förresten också den inte så välkända ”Sång till Danziger gatt”.

Mycket mera känd och sjungen är då ”Rose-Marie” från 1928, som Taube sjöng in på Columbia 8516. Här ger oss Ingarö och Baggensfjärden platsbestämningen:

Rose-Marie eller Kom i min famn eller Sommarnatt

Text och musik: Evert Taube, 1928

Kom I min famn och låt oss dansa här en vals, min Rose-Marie.
Natten är ljuv, le blott och dansa!
Lekfullt och lätt du svävar än som fjäril väckt av sommarvind,
än som den skygga hind.
Stödd mot min arm du böjer nätt ditt huvud och ditt gyllne hår,
lyser av ungdom och doftar vår.
Tvekande ler du åt de bevekande tonerna,
lätt och lekande valsen går.

Fönstrena öppnas mot sommarnatten,
blommorna dofta och fjärdens vatten
speglar den stigande månen som röd
över Ingaröskogen står.
Vinden har somnat i båtarnas segel,
ut över Baggensfjärdens spegel
tonerna ila,
måsarna vila
tysta i månens ljus.

Vad vore livet, Rose-Marie, förutan sång och dans?
I sommarnattsskymningen ljuvlig och sval,
i toner som locka förföriskt till bal,
i dans, i dans, i dans vi glömma tid och rum!
Kom, låt oss fara i blomdoft, ljus och toner
hän till drömmars land.

Om du har tillgång till inspelningen med Taube, lägg märke till den lite falska visslingen, som ytterligare bidrar till charmen med originalversionen.

”Sjösalavår” tilldrar sig på Evert Taubes älskade sommarviste Sjösala men innehålle också referenser till Taubes vistelser i Italien och Argentina:

Sjösalavår

Text och musik: Evert Taube, 1950

Rönnerdahl vakar i vårljusa natten,
sitter i skjortan så tyst på sin bädd,
blundar och drömmer att azurblått vatten
speglar en skuta på Genuas redd.
Rodnade vinberg slå vakt omkring bukten,
råseglen fyllas av sjöalpens vind
och den balsamiska medelhavsluften
sveper kring Rönnerdahls rodnade kind.

Rönnerdahl styr genom stim av delfiner
kurs på Palermo i susande slör,
skonaren löper för lösa boliner,
gastarna sjunga till väders i kör:
Come il mare a una sirena,
cosi mi piaci, carino, a me!
Här går liguriska skonarn Elena,
vackrare skuta ni aldrig får se!

Rönnerdahl drömmer i vårljusa nätter,
vida han far, som i ungdomens år,
hän över Pampas’ smaragdgröna slätter,
rider i vall sina oxar och får.
Reser sitt tält under sydkorsets stjärnor,
stämmer gitarren vid syrsornas sång,
svävar i tango med svartögda tärnor,
sadlar vid midnatt – hans färdväg är lång.

Rönnerdahl drömmer, det rodnar i öster,
morgonvind susar i Sjösala lund,
fjärdarna vattras och måsarnas röster
tränger till fönstret från vikar och sund.
Småbarnen vakna, det tassar i stugan,
solen går opp över Orrbergets topp,
ut på altanen med bricka går frugan,
bjuder på doftande kaffe med dopp.

Borta med vinden är genuaskutan.
Pampas har sjunkit långt fjärran i väst.
Rönnerdahl stämmer den svenskbyggda lutan –
borta kan duga, men hemma är bäst!
Barrskogen doftar och vikarna glittra,
vitsippan lyser i skuggsvala snår.
Rönnerdahl sjunger och finkarna kvittra:
välkommen, härliga sjösalavår.

Evert Taube spelade in ”Sjösalavår” 1961 på Sonora SOLP, men det finns också en tidig inspelning från 1950, på Cupol 4345.

Bland de bästa sångerna i urvalet på den här skivan finns också en sång med motiv från Västkusten, ”Huldas Karin” från 1949, som finns inspelad på Cupol 4309, 1950.

Huldas Karin

Text och musik: Evert Taube, 1943

Åjiane mej va de virvlar och ryker
utanför farstun te mormors kök!
Å där står Huldas Karin
å sjonger och byker
i Sättebackens krök!
Vecken rök,
vecken rök!
Rök uppi berga å ner över fjorden
å runt om hela stuga å ut ätter jorden,
å hönera å tuppen di kacklar å flyr!
Ja de va änna himsket va de virvlar å yr.

Goddag lella Karin, nu har du å göra!
Ja här ska bli rent tess ja ger mej å,
så nu får en elda å koka å röra.
åjia lella Karin, säj vart reser du då?
Titta på röken å se vart han drar sej!
Den röken, lella Karin, han virvlar å har sej!
Nyss for han opp i berga, å nu i en blink
åt Stättebrygga bär de, ner te handelsman Flink!

Han drar sej te Malön, han far över strömmen!
Ja detta de slutar på Kärringön!
Nej allri i livet! Nej allri i drömmen!
I alle fall så gjorde han en schwäng över sjön!
Ja tror han far över te Morlanda heden!
De bränner, lella Karin, han går över leden!
Å jag gu går’n te körrka! ajianadå!
Då e de rätt, sa Karin, där ska bröllopet stå!

1940-1943 vistades Evert Taube på Flatön och Ängön i Bohuslän. Där blev han bekant med Huldas Karin, som gift Karin Jarnedahl (1926-2001). Karin Jarnedahls dotter Eva Jarnedahl kom att bli sångerska i gruppen Öbarna, som bland annat sjöng in många av Evert Taubes bohusländska visor. Texten till ”Huldas Karin” publicerades i Evert Taubes vissamling ”Ballader i Bohuslän”, 1943.